One last touch

{Kapitel 11}

NOAHS PERSPEKTIV

"Noah, jag tror inte de är så smart att ta de med henne nu" viskar Annie lite osäkert när vi stod i vardagsrummet rummet där Allison, Sarah och dom andra sitter och kollar på någon tråkig action film.

"Vi måste" viskar jag tillbaka. Jag harkla mig och allas blickar drogs till mig och Annie.

"Rektorn?" säger Sarah frågande och lite chockat.

"Annie!" ropar Kelsey, Natalie och killarna innan dom springer och kramar om henne.

"Heej, jag har saknat er så" säger Annie till dom.

"Vi med, du får gärna snacka med bossen och be honom låta oss komma tillbaka till skolan" svarar Kelsey och dom andra håller med. Jag himlar med ögonen åt dom. Dom vet ju att det inte går.

"Ska försöka, men nu måste jag snacka lite med Allison. Så om ni ursäktar mig" svarar hon och kollar på mig och jag går fram till Sarah.

"Kom" sa jag och hon reser sig upp. Allison ser lite förvirrad ut.

"Vi ses sen" säger Sarah och pussar Allison på kinden innan hon går till Kelsey och Natalie.

ALLISONS PERSPEKTIV

Okej jag fattar ingenting just nu. Jobbar Annie för Noah? Och varför vill hon prata med mig ensam nu för?

"Hej Allison" säger hon och sätter sig bredvid mig i soffan.

"Hej?" svarar jag lite osäkert. "Såå du jobbar för Noah?" frågar jag henne.

"Nja jobbar och jobbar. Jag har ju känt honom väldigt länge" svarar hon. Så vadå var hon hans mamma eller vadå?

"Är du hans mamma?" frågar jag förvirrat.

"Nej det är jag inte" svarar hon med ett skratt.

"Är du hans moster eller nåt?" skojar jag med henne men då såg hon direkt allvarligare ut.

"Allison, detta kan komma som en chock..." börjar hon. Jag kollar frågande på henne, vad menar hon? "

"Allison, jag är din moster" säger hon.

Allt stannar till. Det kan inte vara sant. Jag sitter som förstelnad i soffan och tar långsamt in dom fyra orden jag nyss fått höra, jag är din moster. Det kan inte stämma, jag har ingen moster. När jag väl inser vad som faktiskt händer reser jag mig hastigt upp ur soffan.

"Vad fan är det du sitter och säger? Sluta fucking ljuga! Jag har inte någon moster och kommer aldrig ha det!" skriker jag i panik. Det kan väl inte stämma? Mamma eller pappa sa aldrig något.

"Allison, jag är din moster. Dina föräldrar vill inte säga något så du inte dras in i all denna skit för du va så ung" svarar hon och reser sig upp och kommer närmare mig. Jag baka ännu mer tills jag slog i väggen. Hon satte sin hand på min axel.

"Åhhh Allison" säger hon men jag svarar inte utan rycker bara åt mig min axel.

"Backa" säger jag lugnt men hotfullt.

"Snälla Allison" försöker hon.

"Backa!" skriker jag och knuffar till henne. Hon backar bak och tittar skrämt på mig. Vad ska jag göra? Jag har aldrig känt mig så hopplös och värdelös som jag gör just nu.

(Flashback)

"Mamma!!" ropar jag högt.

"Aldrig!" sa hon och kittla mig ännu mer.

"Älskling, Annie är här" säger pappa och mamma reser sig snabbt upp.

"Annie!" skriker hon.

"Gabriella!" skrek den andra kvinnan.

"Åhhh vad jag har saknat dig" säger mamma.

Dom kramas lite och jag står bara förvirrad och tittar på dom.

"Mamma vem är det?" frågar jag och pekar på kvinnan. 

"Annie, det här är Allison, min 5 åriga dotter. Allison, detta är moster Annie" säger mamma och ställde sig vid mig.

(Flashback slut)

"FAN!!" skriker jag och slår näven i spegeln som hänger på väggen i vardagsrummet. Spegeln krossas i tusentals bitar och jag faller ihop på golvet och kippar efter andan.

NOAHS PERSPEKTIV

"Så Annie är Allisons moster?" frågar Sarah igen bara för att försäkra sig om att hon har fattat rätt. Jag nicka till svars.

"Helvete, det här var inte bra..." mumlar Sarah. Innan jag hinner fråga vad hon menar hör vi ett skrik från vardagsrummet.

"FAN!!" hörs innan något går sönder från vardagsrummet rummet.

Jag rycker upp dörren och ser Annie sitta på knän bredvid Allison som ligger raklång på marken och skakar medans hon långsamt förlorar medvetandet. Jag tittar mig snabbt omkring och ser att hon har smällt sönder spegeln i rummet, sen tittar jag snabbt ner på henne och inser att hon tog sönder den med näven. Jag springer snabbt fram och lyfter upp henne och lägger hennes huvud i mitt knä.

"Shhh, älskling, lugn. Jag är här nu." försöker jag för att lugna ner henne. Hon skakar jättemycket och är på grensen till att tappa medvetandet men jag kramar om henne och känner hur hon långsamt börjar lugna ner sig.

Dom andra har gått ut, Annie också, så nu är det bara jag och Allison kvar i rummet.

"Varför ska alla ljuga hela jävla tiden?" frågar hon med sprucken röst.

"Jag kommer aldrig ljuga för dig" sa jag allvarligt och kollade ner på henne. Hennes ögon var magiska helt plötsligt ligger hennes läppar mot mina i en fantastisk kyss.