One last touch

{Kapitel 28}

NOAHS PERSPEKTIV

Just nu sitter jag här på balkongen, mitt i natten, och röker. Det har gått ungefär ett halvår sedan Allison stack. Jag vet inte varför, jag tror att det var för att vi hade sex med varandra. Men det var ju liksom inte första gången... så jag fattar inte vad problemet är?

De senaste månaderna har varit rent ut sagt skit. Jag har gjort dumma grejer, men jag har skärpt till mig nu. Varför ska jag behöva gå runt och vara nedstämd över Allison? Jag kommer aldrig få se henne igen. Och det är jag ganska så säker på.

Plötsligt hör jag hur balkongdörren öppnas och Dylan kommer ut och sätter sig på stolen jämte min. Vi sitter bara tysta en stund och tittar ut över stjärnhimlen. Innan Dylan bryter tystnaden.

"Jag vet att du fortfarande tänker på henne." Kag vänder huvudet mot hans håll och tittar oförstående på honom även om jag vet precis vem han menar.

"Du vet precis vem jag menar, Allison." Jag suckar och tänder en till cigarett.

"Jag vet inte vad du pratar om." Mumlar jag fram och lutar mig tillbaka.

"Jag vet att du älskade, nej, älskar henne. Och jag vet att det gör ont. Men det kommer gå över. Tro mig." Jag blundar i några sekunder och andas tungt ut.

"Allt jag vill är att vara med henne, inget mer. Jag vill kunna vakna upp med henne i min famn, jag vill kunna göra saker med henne, jag vill kunna ha henne runt mig hela tiden, jag vill flytta in med henne och kanske till och med skapa en familj." Jag drar in ett till bloss.

"Men vi båda vet att det aldrig kommer hända, för hon hatar mig. På alla jävla sätt." Jag ser i ögonvrån hur Dylan skakar på huvudet.

"Det gör hon inte. Det kan jag försäkra dig om, hon kanske bara är osäker på sig själv, vem vet? Hon kanske kommer tillbaka." Jag skrattade till lite lätt.

"Dylan, var lite realistisk. Hon har varit borta i mer än ett halvår. Hon kommer inte tillbaka. Aldrig igen." Något brister inom mig när jag faktiskt säger de orden jag går runt och tänker på hela dagarna långa högt.

"Det vet du inte. Jag kan berätta någonting för dig, men du får lova att inte berätta för Sarah att du vet." Jag tittar oförstående på Dylan men nickar tillslut. Vad är det nu?

"Sarah och Allison har hållit kontakten de senaste månaderna, Sarah vet precis vart Allison är." Jah kan inte andas. Har hon vetat hela den här tiden? Varför sa hon inget?

"Allison är bjuden på mitt och Sarahs bröllop som är om fem månader. Jag tycker att du ska ta den chansen, gå fram till henne och berätta hur du känner." Jag kan fortfarande inte säga någonting. Det är som om orden har fastnat i munnen på mig. Sarah har alltså vetat vart Allison är hela den här tiden? Har de träffats? Hur mår hon? Är hon med någon ny? Vad gör hon för något?

Allting bara snurrar i huvudet på mig. Fem månader. Det är den tiden jag har på mig att tänka ut hur jag ska förklara mina känslor för min livs kärlek.

ALLISONS PERSPEKTIV

Det har nu gått ungefär sju månader sedan jag lämnade Noah. Och ungefär sju månader sedan jag fick reda på att jag är gravid. Just nu är det natt och jag kan inte sova. Jag ligger på rygg och tänker på allt som har hänt de senaste åren. Hur kunde mitt liv förändras så snabbt?

Jag lägger händerna på min stora och runda mage och känner försiktigt hur den lilla krabaten sparkar där inne. Jag bestämde mig för att behålla barnet. Jag kommer förmodligen aldrig träffa Noah igen. Förutom på Sarahs bröllop men då ska jag undvika honom så mycket som möjligt.

Hur ont det än gör att veta att jag och Noah aldrig kommer träffas igen så vet jag att det är för bådas bästa. Vi båda behöver gå vidare med våra liv, för de senaste åren har vi suttit fast.

Just nu är jag i 7;de månaden, snart 8;de... vilket betyder att bebisen kommer om bara 1-2 månader. Och Sarahs bröllop är om ungefär ett halvår. Och då ska bebisen redan vara här. Jag vet inte vad det är för kön för att jag ville bli överraskad.

Jag planerar inte att ta med honom eller henne till bröllopet men man vet ju aldrig vad som händer. Sarah vet inte om att jag är gravid än. Vi har bestämt träff imorgon. Och då lär hon ju få veta... jag kan ju inte direkt dölja att min mage, det ser ju förfan ut som om jag har svalt ett bowling klot. Men det kommer vara värt det sen, jag kommer ju få en liten ängel.

Men det ska bli skönt att få träffa henne. Vi träffades bara någon vecka efter att hon ringde mig och efter att jag fick reda på att jag var gravid, men då syntes det ju inte, och man vet ju aldrig vad som kan hända...

Vi ska träffas i gallerian och hon skulle ta med Ally och så skulle vi shoppa och fika. Dock så ska vi köra bil två timmar var för att mötas någonstans i mitten... men det är lätt värt det. Och eftersom Sarah redan har barn kanske hon kan hjälpa mig lite med det här med barnvagn, bilbarnstol, kläder osv.

Jag hoppas bara på att hon absolut inte berättar för Noah. För då är det kört. Han kommer bli så arg. Jag tror inte han vill ha barn, och om han vill det är jag nästan 100% säker på att det inte är med mig....