One last touch

{Kapitel 6}

ALLISONS PERSPEKTIV

"Är du klar än?" frågar jag Sarah samtidigt som jag drar igen dragkedjan på min ryggsäck.

"Klar" säger hon och kommer till mitt rum.

"Bra, bara än sista sak" säger jag och springer till min garderob.

"Här." Jag ger henne en pistol.

"Bara i nödfall." 

"Bara i nödfall" svarar hon och tar den.

"Kom nu, vi måste skynda oss" säger jag snabbt och börjar springa ner för trappan.

Det är väldigt mörkt ute och innan vi hinner fram till dörren så rycks dörren upp och in kommer Noah och James.

"Shhh!" säger jag stressat till Sarah och tar upp pistolen.

Jag pekar åt höger så Sarah ska gå dit medans jag går åt vänster.

"Släpp din jävla tönt!!" hör jag Sarah ryta från rummet bredvid och jag hoppar till. Fan, James och Noah har fångat henne.

James håller fast henne medans Noah försöker tvinga henne att säga vart jag är.

Jag går sakta fram till Noah.

"Noah se upp!" varnar James honom men de är för sent jag hann ta ett bra grep om Noahs händer och sätter pistolen mot hans tinning.

"Släpp henne, annars dör han" säger jag kallt till James som bara flinar.

"Men lilla Allison, underskattar du mig?" gnäller Noah.

Innan jag hinner reagera så har han vänt på oss och jag ligger på golvet med honom över mig, han är riktigt jävla nära nu.

"Så babe, ska vi göra det på de enkla sättet eller de svåra?" viskar han sensuellt till mig. Jag ryser men kan inte visa det.

"Vi.....ska göra på...mitt sätt ditt kräk" svarar jag och vänder på oss.

"Nej babe, mitt sätt" säger han och flinar under mig.

James tar två snabba steg mot oss och sätter en duk för min mun och allt blev svart.

〰️〰️〰️

Jag öppnar sakta ögonen och kollar runt i det stora vita rummet jag ligger i. Vänta lite vart är Sarah?

"Sarah!!" skriker jag i panik.

"Sarah!" skriker jag igen och reser mig upp. Dörren öppnas och Noah kommer in.

"Vad fan har du gjort med henne!" skriker jag och slår till honom på bröstkorgen.

"Allison, andas" säger han i ett försök att lugna ner mig.

"Säg inte fucking till mig vad jag ska göra!" skriker jag och slår till honom på bröstet igen.

Han tar tag i mina händer och knuffar mig mot väggen medans han höll mina armar mot vägen. Han lutar sin kropp mot mig och jag kan känna mitt hjärta slå snabbare. Han står så nära att hans andedräkt träffar mig i ansiktet och jag ryser.

"Babe, andas" säger han lugnande och kollar in i mina ögon.

"Vart är hon?" frågar jag lugnt.

"Drogerna har inte släppt en, hon sover fortfarande" säger han.

Vi står bara kvar på samma plats med våra kroppar tryckta mot varandra. Jag kolla in i hans havsblåa, vackra ögon, fan vad nära vi är just nu asså.

Okej, om han inte bakar snart kommer jag fan svimma. Jag vänder mitt huvud och kollar på min handled som är tryckt mot väggen.

"Eh, Noah kan du släppa mig?" frågar jag och kollar på honom.

Han släpper mina händer och bakar bort från mig. Jag kollar ner på mina röda handleder.

"Ehm, det var inte meningen" säger han och tittar försiktigt på mig.

Innan jag hinner svara kommer Sarah in springandes genom dörren och kastar sig i min famn.

"Mår du bra?" frågar hon i kramen.

"Jag mår bara bra" svarar jag.

〰️〰️〰️

"Sååå har jag förstått rätt? Ni har kidnappat oss eftersom ni är ett av världens mest kriminellaste och farligaste gäng och eftersom vi såg Noah skjuta en kille i benet får vi inte gå tillbaka till våra liv?" frågar jag irriterat och Kelsey nickar som de är det självklaraste som finns.

"Vi tycker ni borde få lämna, men de är nåt med dig och dina föräldrar som Noah inte får säga" svarar Natalie som om det inte vore nåt

"VA!! VADÅ MED MINA FÖRÄLDRAR??" skriker jag högt som fan och reser mig snabbt upp.

"Vart är den där jävla tönten, jag kommer så strypa honom om han inte berättar vad han vet om mig!" sa jag skit argt.

"Sitt kontor tror jag, men du ska väl inte-" hon hann inte säga mer innan jag lämna rummet jag hade sovit i börja gå mot idiotens kontor.

SARAHS PERSPEKTIV

Fuck, Allison har inte tagit sin medicin sen i går. Det här kommer bli ett helvete om inte hon tar dom NU.

"Hallå snabbt, vi måste hämta Allison och ge henne hennes medicin! Och då menar jag NU!!" säger jag stressat till tjejerna.

"Medicin?" frågar dom.

"Hon har en sorts sjukdom! Om hon inte tar sin medicin flippar hon ur totalt och ni vill inte se det. Och sen slutar det med att hon börjar skaka och får panikattack och svimmar" skriker jag och springer ut ur rummet med tjejerna efter mig.