One last touch

{Kapitel 10}

ALLISONS PERSPEKTIV

Jag vaknar upp med en extrem huvudvärk. Jag försöker att röra på mig men jag inser snabbt att jag har en arm som kramar om mig bakifrån, i panik vänder jag mig om. En lättnad sköljer över mig när jag ser att det är Noah som sover vid mig. Vad hände igår? Jag minns ingenting.

Jag tar min tid och studerar hans perfekta ansikte. Skarpa käkben, långa ögonfransar och fylliga läppar. Jag är mitt inne i mina tankar så jag märker inte att han öppnar sina ögon.

"Det är fult att stirra" säger han med en hes, men jävligt sexig morgon röst. Nu vaknar jag till liv och försöker att ta mig ur hans grepp men då drar han mig bara närmare honom.

"Ligg still babe" viskar han, jag känner inte att de finns någon ide att bråka med honom just nu så jag gör det bara. Vi bara ligger i sängen och är tysta. Men det är inte den stela tystnaden, utan den sköna och jag har äntligen slappnat av.

"Vad hände igår?" viskar jag till honom.

"Du va jävligt full" säger han lågt.

"Men, no shit sherlock, de hade jag inte märkt" svarar jag med sarkasm i tonen och han blir tyst.

"Noah, vad hände igår?" frågar jag lite allvarligare.

"Du blev... nästan..." försöker han få fram med hackig röst, var han ledsen? Vad hände igår egentligen. Ohhh neej nu mins jag.

"B- blev jag våldtagen igen, Noah??" frågar jag med en sprucken röst.

"Nej, nej Allison! Jag skulle aldrig, och då menar jag ALDRIG låta någon skada dig! Jag hann komma stoppa honom innan han gjorde något, men vänta lite? Vad menar du med igen?!"

Och där släpper allt och jag brister ut i gråt. Jag försöker att stoppa tårarna, jag vill inte visa mig svag för någon... och speciellt inte för honom. Han kramar om mig och ger mig en lätt kyss på huvudet.

"Gråt inte, älskling" mumlar han och kramar om mig hårdare. Detta är konstigt men jag känner mig lugn när jag är i närheten av honom.

NOAHS PERSPEKTIV  

"Gråt inte, älskling" säger jag och kramar om henne hårdare. Vi sitter så en stund tills dörren rycks upp och Sarah kommer inrusande.

"Ojjj... jag kommer tillbaka lite senare" sa hon stelt och backade ut.

"Men neej, de va inget kom" säger Allison och torkar bort hennes tårar.

"Jag lämnar er i fred" säger jag och reser mig upp.

"Du Noah, tack" säger Allison och ler, till svars ler jag tillbaka innan jag stänger dörren efter mig.

"Dylan! Kalla alla till möte nu!" säger jag till Dylan när jag går förbi honom in till mitt kontor.

"Allison och Sarah också?" frågar han.

"Men neej" svarar jag och sätter mig i min stol inne i kontoret. Kelsey, Natalie, Dylan, James och Logan sätter sig i dom två sofforna som är inne i mitt kontor.

"Jag kommer berätta" säger jag kort och tittar på dom.

"Är du helt jävla störd eller? De kan vi väl inte. Håll dig till planen, boss" svarar Kelsey irriterat.

"Förr eller senare kommer hon att få reda på det" säger jag.

"Men du bror, vänta tills dina päron är tillbaka, dom kommer ju om en månad. Så länge kan du väl vänta?" frågar James i ett misslyckat försök att få mig att ändra mig.

"Sorry bror, men nej... hon ska få reda på det nu. Vi kan inte hålla tjejerna kvar här om dom inte får veta vad som händer" svarar jag och Natalie kollar upp på mig.

"Han har en poäng" säger hon och tittar på dom andra.

"Äntligen någon som fattar!" säger jag och kollar på henne.

"Jag sa aldrig att du skulle få göra det själv. Vi får ta hit Annie, de är trots allt hennes moster" säger Natalie. Hon har en poäng.

"Om Annie är med och berättar så är jag med på att vi ska berätta" säger Kelsey plötsligt och dom andra håller med.

"Jag ringer henne nu då" svarar jag och tar upp min mobil.