One last touch

{Kapitel 61}

NOAHS PERSPEKTIV

Jag vaknar upp av att solen lyser in igenom hotellfönstret. Jag sätter mig långsamt upp och gnuggar mig i ögonen. Plötsligt känner jag hur något bredvid mig rör på sig och snabbt vänder jag på mig. Där ligger Allison och sover djupt.

Plötsligt tänker jag tillbaka på gårdagen. Helvete, jag friade till henne. Fast jag ångrar det inte. Inte alls. Det här är det jag alltid har velat ha. En familj. Med henne.

"Du vet om att det är fett creepy att glo på nån när dem sover va?" säger hon plötsligt och jag tittar snabbt bort. Jag hör hur hon skrattar till och drar ner mig till henne igen.

Hon slår armarna runt mig och gosar in sig i mig.

"Du vet om att vi måste upp va, du måste träffa Alec och company också." säger jag och ger henne en kyss på pannan.

"Juste fan." hon sätter sig upp och börjar dra på sog kläderna.

"Vi gör såhär, jag åker hem och kommer hit om en timme tillsammans med Adrian och så presenterar vi honom för de andra okej?" säger hon och sätter upp håret i en tofs. Jag tänker efter lite, tänk om hon smiter igen? Nej, jag litar på henne.

"Okej, deal. Men du får inte smita okej?" jag ställer mig upp och ger henne en kyss samtidigt som hon nickar och lämnar hotellrummet.

Jag ler för mig själv, tänk att jag ska gifta mig med henne.

Jag går in i badrummet för att ta en dusch.

En timme senare...

"Vad är det du var så tvungen och visa oss just här?" undrar Alec och suckar när vi redan har suttit tio minuter på caféet.

"Vilken sekund som helst nu." svarar jag och väntar på att Allison ska kliva in genom dörren.

Plötsligt hör man plinget på dörren som händer varje gång man öppnar den och in kommer min blonda älskling i svarta tighta jeans, och en blå hoddie med Adrian i famnen.

Jag ler stort mot henne och hör hur Alec nästan sätter sin bulle i halsen bakom mig. Jag ställer mig upp och går mot de. När jag kommit fram till Allison ger jag henne en kyss på munnen och hälsar på Adrian.

"Vad i..." börjar Alec innan han snabbt ställer sig upp och springer mot Allison.

"Varför i helvete hörde du inte av dig? Här har vi gått och trott att du var död och så har du levt hela tiden? Och du har ett till barn? Varför i helvete sa du inget Noah!" säger Alec argt medans han kramar om Allison.

"Jag sa det! Men du vägrade lyssna på mig!" försvarade jag mig själv.

"Vems... vems är barnet?" frågar Alec fundersamt.

"Mitt." svarar jag enkelt och tar honom ifrån Allison.

"Men hur...?" börjar han men avbryts av Allison.

"Jag ska förklara allt."