{Kapitel 42}

2.4K 25 4
                                    

ALLISONS PERSPEKTIV

Jag vaknar upp av att solens strålar sticker mig i ögonen. Vi måste ha glömt att dra igen gardinerna. Det var inte direkt så att vi hade tid med det igår när vi kom hem.

Jag har haft många, många fantastiska nätter med Noah, men den här hamnar lätt på top 3.

Jag vinklar upp huvudet och möter en tungt sovandes Noah. Jag försöker försiktigt ta mig ur hans grepp utan att väcka honom. När jag väl har tagit mig loss börjar jag samla ihop mina kläder som är utspridda över hela rummet. Jag drar på mig mina underkläder och Noahs tröja som han hade på sig igår.

Jag slänger även på mig ett par mjukis shorts. På en lapp skriver jag att jag ska hämta barnen och att jag ät tillbaka innan lunch. Och med det lämnar jag hotellrummet. Jag lovade Sarahs föräldrar att hämta barnen så fort jag vaknade. Klockan är ungefär halv tio och det är ungefär en halvtimmes färd med bil till Sarahs föräldrar.

Jag hoppar in i en av bilarna som vi har hyrt under tiden vi är här och börjar åka. Jag kopplar min mobil till bilens aux och trycker på någon random spellista.

Jag trycker på gasen lite till eftersom det är en ganska öde väg och det är inte många bilar här. Men plötsligt får jag möte och innan jag vet ordet av hör jag en kraftig smäll och bilens däck lämnar den mörkgråa asfaltsvägen.

SARAHS PERSPEKTIV

Dylan väckte mig för bara någon minut sen och tvingade mig gå upp för att klockan nästan är tolv. Det är inte ofta vi får sån här sovmorgon, men eftersom mina föräldrar hade både Ally och Harper inatt så tror jag att både jag och Allison fick en underbar natt.

Allison lovade att hon skulle hämta barnen igår så att jag och Dylan skulle få lite "extra egentid" som hon tydligen tyckte vi behövde.

Och enligt Dylan så har Noah ringt och sagt att hon redan har åkt och hämtat de. Så hon borde vara tillbaka på hotellet när som helst.

Med långsamma och trötta steg går jag mot min resväska och drar fram ett par mjukisbyxor och en vit och stor hoodie. Plötsligt öppnar badrumsdörren och en helt blöt Dylan kliver ut med en vit handduk knuten runt midjan.

Jag kan inte låta bli att titta på honom. Han är så jävla vacker. Och tänk att han är bara min!

Precis innan jag ska säga något så hör jag hur tystnaden i rummet byts ut mot min ringsignal. Jag sträcker mig efter mobilen och ser texten "Mamma<3".

Undra vad hon vill? Inte för att vara sån men ja.

"Godmorgon mamma!" Är det jag säger sekunden jag lagt mobilen mot örat.

"Hej Sarah! Jag tänkte bara ringa och fråga när det var Allison skulle plocka upp barnen? Förlåt att jag ringer dig och stör men hon svarar inte?" Vad menar hon? Allison åkte ju för flera timmar sen?

"Mamma, har inte Allison kommit än?" Min röst är orolig och jag slänger en blick på Dylan som nu har en rynka mellan ögonbrynen.

"Nej, jag trodde hon skulle komma på förmiddagen? Inte för att jag har något emot barnen eller så!"

"Men Allison åkte hemifrån för flera timmar sen? Hon borde ha varit tillbaka på hotellet nu? Mamma jag ringer tillbaka, jag måste bara kolla en sak, vi hämtar barnen sen! Hejdå!" Innan hon hinner svara har jag redan lagt på.

"Det har hänt något med Allison..." Dylan suckar tungt och ger mig en förbryllad blick.

"Vad fan ska vi säga till Noah? Han kommer bli galen."

One last touchTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang