One last touch

{Kapitel 16}

DYLANS PERSPEKTIV

Sarah och Allison har varit borta i snart två timmar och ingen har fått tag i dom. De har väl inte rymmt? Jag trodde de hade det hyfsat bra här ändå.

Noah har blivit helt från vettet och går runt och slår sönder saker för att han tror att Allison rymt, och jag känner Noah. Han är inte killen som blir ledsen över en tjej. Han är killen som gör tjejen ledsen. Så hon måste verkligen vara speciell för honom.

Jag själv har ju *hosthost* kommit närmare Sarah. Men vad det blir av det får vi se.

Mitt i mina tankar hör jag hur min mobil ringer och alla i rummet stannar upp och tittar på mig. Sarahs namn lyser upp skärmen och jag trycker snabbt på svara och sätter på högtalaren.

"Sarah! Vart fan är ni för någon stans? Fan tänker ni med?" säger jag snabbt i luren och jag hör plötsligt hur Sarah snyftar.

"N-ni må-ste komma! N-nu! Jag och Allison t-tänkte bara gå ut en sväng för att p-prata, och vi b-blev attackerade o-och Allison blev s-skjuten och hon har förlorat j-jättemycket blod och är medvetslös!" säger Sarah i panik.

Jag tittar upp på Noah som stirrar rakt ut i tomma intet. Som om att han precis fått besked om att han skulle dö om en månad.

"Vart är ni? Vi kommer!" säger jag.

"Parken, bakom en svart Volvo" svarar Sarah.

"Okej, stanna där. Gör inget, vi är påväg" säger jag snabbt och lägger på.

Jag, Noah, Kelsey, Natalie, James och Logan som suttit i rummet och lyssnat på samtalet får snabbt spring i benen och springer ut mot bilarna.

Vi sätter oss i två bilar och kör snabbt mot parken. När vi är framme ser vi Volvon och stannar bilarna jämte den.

Vi hoppar snabbt ut bilarna och springer bakom Volvon. Sarah sitter och gråter, lutad över Allisons medvetslösa kropp. Jag går fram till henne och försöker få henne att släppa men då börjar hon skrika och vägrar att släppa.

Tillslut får jag loss henne och Noah lyfter snabbt upp Allisons livlösa kropp och bör den till bilen innan han, själv hoppar in i den och kör iväg. Vi andra sätter oss i den andra bilen och kör hem.

NOAHS PERSPEKTIV

Så fort vi kommer fram och jag ser Allisons medvetslösa kropp sitta lutad mot bilen med Sarah gråtandes över henne fäller jag en tår. Vad fan är det som händer med mig? Jag gråter inte över tjejer?

När Dylan äntligen får loss Sarah från Allison lyfter jag snabbt upp henne och bär henne till en av bilarna. Jag sätter henne i passagerarsätet och själv hoppar jag in på andra sidan och skiter i alla andra.

Jag startar bilen och börjar köra mot sjukhuset. När vi väl är framme springer jag in med henne i famnen och de för iväg henne på en bår. Hon måste överleva detta, hon kommer överleva detta.

〰️〰️〰️

Jag har suttit i denna obekväma sjukhusstolen i snart fyra timmar och inget har hänt. Operationen pågår fortfarande då kulan tydligen krossat två av hennes revben.

Jag sitter här och har inte en aning om någonting när jag plötsligt känner en lätt knackning på min arm. Jag rycker till och tittar upp.

Läkaren står bredvid mig och ler kort mot mig när våra blickar möts. Men jag ler inte tillbaka.

"Du måste vara Noah? Du är här med miss Jones?" säger läkaren och jag nickar.

"Jag är mr. Finniens och ville bara säga att operationen gick som den skulle och allt kommer att bli bra. Hon är inte vaken ännu men du kan gå in och sätta dig hos henne om du vill" sa läkaren och log igen innan han visade vägen till Allisons rum.

När vi kommer fram ser jag hur hon är uppkopplade till typ tre olika maskiner och ser helt utmattad ut. Jag sätter mig i stolen bredvid hennes säng och läkaren lämnar oss själva.

Jag tar hennes kalla hans i min och värmer den. Jag lutar mig framåt över hennes säng och lutar pannan mot hennes hand så hennes hand är mellan min hand och min panna.

Jag fäller tår efter tår efter tår, och jag vet inte varför. Jag förstår inte, varför gråter jag? Varför? Varför är hon så speciell? Varför dras vi till varandra? Jag måste få veta.

Vem var det som sköt henne? Och varför? Det är inte mycket jag inte förstår, men det här fattar jag inte alls... varför kan jag inte gå vidare från henne? Vad får mig att stanna? Vad får mig att bry mig extra om just henne?