{Kapitel 49}

1.9K 21 4
                                    

NOAHS PERSPEKTIV

Jag bestämmer mig för att gå fram till tjejen och prata med henne. Jag tar min öl och flyttar mig till andra sidan baren. När hon ser att jag är påväg mot henne så blir hon direkt stel och obekväm.

Det måste vara Allison. Det bara måste.

Men det kan inte vara hon. Hon dog. Vi begravde henne. Jag var på hennes begravning. Hur kan hon vara här? Tänk om allt det här var planerat?

Tänk om hon planerade att fejka sin egen död för att slippa mig? Nej, hon skulle aldrig lämna Harper.

Jag sätter mig bredvid henne och hon slår direkt ner blicken i bordet. Jag har alldeles för mycket alkohol i kroppen för att kunna tänka.

"Hej..." börjar jag.

"Hej." svarar hon snabbt. Det är hon. Det är precis hennes röst.

"Känner vi varandra?" Jag kan se att hennes händer skakar en aning innan hon tittar upp på mig och svarar.

"Ehm, nee, det tror jag inte. Vaddådå?" hennes röst ör snabb och nervös.

"Nej jag bara undrar, det känns som om jag har sägg dig någon stans... jag kan bara inte komma på vart..." hon hostar nervöst till.

Jag lutar mig mit hennes öra innan jag viskar.

"Jag vet att det är du Allison, du kan sluta låtsas, men du har jävligt mycket att förklara."

"Okej, men inte nu. Hur mycket har du druckit?" hon suckar och blundar och jag ser att en tår lämnar hennes öga.

Av ren instinkt tar jag tag i henne och kramar henne. Hon börjar gråta och jag säger inget, jag bara håller om henne hårt och jag tänker aldrig släppa taget om henne igen.

När hon har lugnat sig lite så sätter vi oss vanligt igen och bara tittar på varandra. Helt plötsligt så har vi mötts i en passionerad kyss. Och de är precis som för några år sedan.

Innan vi vet ordet av så är vi ute ur baren och påväg i hissen till mitt hotellrum.

Så fort som dörren öppnas så stänger och låser hon dörren innan vi snabbt sliter av oss kläderna och bara står sitta och tittar på varandra.

Jag kan fortfarande inte fatta att hon faktiskt ståt framför mig. Efter så många år. Jag visste det, jag visste att hon levde.

Hon tar tre långsamma steg mot mig och står precis under mig och andas tungt mot min bröstkorg. Jag känner hur hon långsamt drar fingertopparna längst mina armar, och upp mot mina axlar och bak mot min rygg.

Jag lägger snabbt mina armar om henne och vänder på henne innan jag slänger ner henne i hotellsängen med mig över henne. Jag lämnar kyssar på hela hennes överkropp och tar mig långsamt ner mot hennes känsliga ställe, hon andas tyngre och snabbare för varje sekund som går.

När jag väl kommer ner mellan hennes vem så drar jag sönder hennes trosor innan jag begraver mig själv. Hon stönar kraftigt av välbehag.

Efter några minuter kommer hon med ett kraftigt stön och snabbt är hon uppe och börjar dra i mina kalsonger.

Hon drar snabbt av dem och inom några sekunder är jag inne i henne med en kraftigt stöt och vi båda stönar som galningar.

Som jag har saknat efter det här. Jag kör snabbare och snabbare. Som om jag är rädd att allt det här är en dröm. Som om hon kommer försvinna rakt under mig. Och sanningen är den, att jag är rädd att hon kommer försvinna, livrädd.

One last touchTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang