Need you now - The Fooo

Kapitel 21

Fanny's perspektiv

"Fanny är du klar?" Frågade Felix mig helt plötsligt.

"Ehm, ja det är jag" Svarade jag honom och la mobilen i bakfickan och drog med mig väskan ut från rummet jag hade spenderat i flera veckor nu.

"Jag kan ta den" Sa Felix och tog tag i handtaget på min resväska.

"Nej men det är lugnt, jag kan ta den" Sade jag och log lite försiktigt.

"Men jag vill, släpp den!" Sa Felix. Jag nickade svagt bara och mumlade fram ett "Tack" innan jag släppte väskan och gick ner för trappen. Magnus skulle skjutsa mig till tåget, egentligen skulle Felix träna idag men han hade bett Daff att han och dem andra skulle få säga hejdå till mig först och han gick med på det.

Jag satte på mig mina skor och drog på jackan och gick sedan ut från Felix lyxiga hus. Jag satte mig i bilen medan Felix la in min väska i bakluckan. Bilresan var inte så värst rolig, varken jag eller Felix pratade och Magnus försökte lätta upp stämningen genom att försöka prata med oss. Men det ända svar han fick från oss var "Ja" "Nej" "Mmh" eller något liknade.

"Så då var vi framme då" sa Magnus och bilen hade stannat. "Hoppas du har haft det roligt under denna tid du har varit här" la han till och log lite.

"Du anar nog inte hur bra jag har haft det här, tack för att jag fick komma!" Sa jag så artigt jag kunde och log.

"Det var så lite, du får gärna komma tillbaka så snabbt du kan! Jo Felix, jag måste till jobbet nu men klarar du dig själv sedan?" Frågade Magnus Felix. Felix nickade snabbt till svars och sedan hoppade vi ut från bilen. Felix lyfte ur min väska från bakluckan. Bilen åkte iväg och sedan var jag och Felix på väg till perrongen där mitt tåg skulle komma.

"Vill du typ ha dricka eller så under resan? Jag kan bjuda" Frågade Felix mig.

"Gärna" Svarade jag honom och log.

"Här ta den, jag går och köper lite snabbt" Sa han och pekade på pressbyrån. Jag nickade och han gick iväg. Jag satte mig på en av bänkarna och tog upp min mobil och fortsatte skriva på inlägget som jag höll på med innan.

"Jag haft det så fantastiskt kul här i Stockholm, mycket skratt och allmänt roliga stunder. Jag har för första gången få uppleva äkta kärlek och nu måste jag lämna honom här och nu. Jag vet inte riktigt hur jag kommer klara av det.

Jag måste bara tacka min underbara kusin Felix, vi kanske är rätt olika varandra. Men du gjorde så jag fick träffa dem här fantastiska personerna som nu är också mina vänner samt pojkvän. Du hade rätt, det var du som gjorde så jag fick träffa dem här personerna och jag är väldigt tacksam för det. Jag kommer aldrig glömma dem här personerna som är en del av mitt liv just nu.

Omar: Den galna lilla bus pojken som sprider glädja över gruppen och är allmänt hyper av sig.

Ogge: Den som är lite lugnare av alla dem här personerna men världens goaste människa.

Taylor: Min allra första riktiga tjej kompis, du alltid den jag kan vända mig till ifall jag mår dåligt.

Sist men inte minst min pojkvän Oscar: Du är den mest underbaraste personen som finns. Du är den personen som gjorde jag fick uppleva min allra första riktiga kärlek. Jag skulle nog kunna skriva hela dagen om dig. Men jag älskar dig av hela mitt hjärta.

Men nu måste jag verkligen gå, jag ska hinna med tåget hem till Linköping. Inlägg ikväll kommer!

Xx Fanny"

Jag rättade till felen och sedan publicerade jag inlägget. Efter jag hade lagt ner mobilen i bakfickan så kände ja två händer täcka mina ögon.

"Gissa vem?" Viskade personen i mitt öra och skrattade lite.

"Hmm, Omar kanske?" Sa jag och skrattade lite.

"Typiskt.." Sade han och suckade lite och tog bort händerna från mitt ansikte.

"Din lilla knas boll" Sa jag och slog honom lite löst på axeln.

"Aj, det där gjorde ont!" Sade han och gjorde en ledsam min mot mig. Jag brast ut i skratt och efter ett tag kom Oscar, Taylor och Ogge. Oscar kramade om mig bakifrån och attackerade seriöst med pussar överallt.

"Det kittlas Oscar" Sa jag och skrattade lite.

"Det är inte mitt fel" Sade han och skrattade lite. Det där underbar skrattet kommer jag sakna så himla mycket. Jag kommer sakna hela honom så himla mycket.

"Hejsan allihopa! och här är din dricka förresten" Sa Felix när han kom tillbaka och gav mig en Cola.

"Tack så jätte mycket" sade jag.

"Lugnt" sa Felix och log mot mig.

"Klockan börjar ticka hemgång" mumlade jag fram och suckade.

"Vi borde nog gå mot perrongen" föreslog Ogge. Väl på perrongen behövde vi inte vänta länge tills tåget kom. Tårarna hade börjat leta sig fram, jag ville inte lämna Stockholm.

"Hejdå Omar" Sa jag och gav han en kram.

"Hejdå Fanny, kommer sakna dig" Sa han och efter det så släppte vi kramen och jag kramade Ogge. Dem jobbigaste att säga hejdå till var nog Felix och Oscar.

"Fanny gråt inte, vi kommer att träffas igen" Bad Felix mig och drog in mig en kram.

"Jag kommer sakna dig så mycket kära kusin" Sa jag och Felix kramade om mig mer. Oscar däremot, han hade fått tårar i ögonen. Han tråkade snabbt bort dem innan jag slängde mig i hans famn.

"Jag vill inte lämna dig" Mumlade han fram och snyftade lite.

"Jag vill inte lämna dig heller Oscar. Jag kommer att älska dig så jäkla mycket" Sa jag och brast ut i tårar.

"Älskar dig med sötnos" Sa han och smekte mig på ryggen. Oscar placerade sina läppar och gav mig en lätt kyss innan jag behövde gå på tåget. Väl inne på tåget satte jag mig mot fönstret och kollade efter Oscar och dem. Det stod på perrongen och kollade på mig med sorgsna blicka. Jag vinkade en sista gång tills tåget började rulla. Nu skulle jag hem, hem till Linköping.

-----------------

*snyft* hahah nej så sorligt var det inte. hahaha.... nej men nu kanske det kommer hända saker och nu kommer ni kanske få veta varför denna fanficotn heter "Need you now"

Kommentera och rösta för snabbare uppdatering!

XX Ebba