Need you now - The Fooo

Kapitel 37

"Vart är tjejen jag älskar, när jag behöver henne som mest?"

Fanny's perspektiv

"Är du säkert att du inte vill följa med? Vi har en paxad plats åt dig" Frågade Emilia mig via telefon.

"Ja, jag är säker" svarade jag henne. "Ni får berätta imorgon hur det var" la jag till.

"Det ska vi" lovade Danielle. Man hörde inte alls mycket vad dem sa. Det behövde nästan skrika så jag skulle kunna höra lite av det dem sa till mig. De stod säkert omringade bland andra tusen tal galna fans.

"Men vi måste gå nu vi ses imorgon Fanny banni och vi älskar dig!" Avslutade Emilia innan hon la på. Alla tjejer i denna stad skulle säkert till konserten som skulle hållas av min kusin, två av hans kompisar och mitt ex.

Jag var verkligen glad för dem. Det hade kommit så långt på kort tid. Felix hade berättat att dem var tvungna att åka till nästa ställe på en gång. Vilket var as tråkigt för jag ville verkligen träffa honom.

"Så Fanny, vad ska du göra hela kvällen när inte dina kompisar är här?" Frågade mamma mig samtidigt hon ställde ner sitt vin glas på bordet.

"Ingen aning faktiskt, Emilia och Danielle är på the Fooo konsert ju" svarade jag.

"Men varför är inte du där? Få träffa Felix och Oscar?"

"Kände inte för det, orkade inte stå bland tusentals skrikande, gråtandes tjejer. Jag dyrkar inte direkt dem" dels var det sant. Men jag sa inte hela sanningen, mamma vet fortfarande inte om min och Oscars break up. Men det skulle komma ut någon gång, men det var inte läge än.

"Men du, jag har en idé!" Sa mamma helt plötsligt. "Kan du inte fråga Hampus eller Jakob om det kanske vill vara med dig?" Fortsatte hon.

"Mamma, jag och Hampus är inte vänner längre" började jag.

"Juste, det var ju det också. Men Jakob då kanske?"

"Jo men jag kan ju alltid fråga" sa och tog upp mobilen igen. Jag gick in på min och Jakobs konversation och skrev in ett sms. "Tja, lust att ses?" Skrev jag in. Det tog inte lång tid tills han svarade.

Jakob: Gärna, har ändå så jävla tråkigt hemma. Ska jag komma?

Fanny: De är bara att komma :)

"Du mamma, Jakob kommer hit" sa jag. Hon bara hummade till som svar och gick in till köket igen. Efter några minuter så plingade till på dörren. Jag var snabbt uppe på fötterna och sprang fram till dörren.

"Nej men tja!" Sa Jakob. Jag klev back ett steg så han kunde komma in genom dörren.

"Tur att du kunde, alla tjejer är ju på the Fooo's konsert" sade jag medan han höll på att knyta upp sina vita Converse som inte var så vita längre.

"Aa juste, har du sätt Instagram?! Alla tjejer bombar seriöst med bilder om det. "OMG snart kommer mina älsklingar" " sa han med tillgjord röst. Självklart började jag skratta åt honom. Han brukade alltid vara sådär skämtsam.

"Men vad ska vi hitta på?" Frågade jag honom. Jakob ser verkligen inte dålig ut. Tänk er som en helt vanlig kille i femtonårs åldern. Han såg faktiskt lite ut som en kopia av Oscar när han inte hade det där stora håret. (Tänker mig som på BAG videon)

"Ehm jag vet inte" svarade jag honom.

"Ey du, har du inte kvar den där Playstation som du, jag och Hampus spelade förut?" Frågade han mig.

"Jo det ligger kvar uppe på mitt rum. Menar du det där Buzz spelet?" Sa jag honom.

"Jo det där!" Sade han. Vi gick upp på mitt rum, Jakob satte sig ner vid soffan medan jag tig fram kontrollerna. Att spela Buzz kanske inte är det mognaste som finns att göra, men det är så jäkla kul.

"Amen vafan Fanny!" Utbrast Jakob när jag hade svarat rätt på en fråga. När nästa fråga dök upp TV skärmen så kastade han seriöst på mig och försökte trycka på en annan knapp.

"Sluta det där var inte schysst!" Sa jag och kollade surt på honom. Till slut brast vi båda ur skratt. Kväden började lida mot sitt slut, Jakob var tvungen att gå hem igen.

"Du, det har varit jätte roligt att vara med dig" sa jag innan han klev ut från ytterdörren.

"Säger bara detsamma, det måste vi seriöst göra om!" Påstod han och jag nickade ivrigt.

"Men vi ses" avslutade jag och gav honom en kram innan han gick. Själv så gick jag upp igen för att börja fixa min inför natten.

Nästa dag så vaknade jag vid tio. Både pappa och mamma var ute på något ärende så jag var ensam hemma. Jag stod vi käket och fixade en smoothies till frukost. Precis när jag skulle hälla i mjölken i mixern så ringde det på dörren. Vem kan det vara?

Med trötta steg gick jag fram till ytterdörren. Jag öppnade dörren och möttes av ett väldigt starkt ljus.

"Men oj, är du nyvaken?" Frågade personen på andra sida. Jag kan se framför mig att person stod och flinade. Mitt hår var som ett fågelbo, jag hade på mig ett par mjukis shorts och ett linne. När jag såg vem det var blev jag genast jätte glad.

"Åh Felix!" Utbrast jag och kastade seriöst mig i hans famn. Gud vad jag hade saknat honom. Min kära kusin. "Fan vad jag har saknat dig" la jag till och släppte vår lolla kram.

"Jag har saknat dig med käre kusin" sa han och log sådär han alltid brukade göra. "Får jag komma in?" Frågade han efter. Jag nickade och flyttade på mig lite så han kunde komma in.

"Sorry" mumlade jag fram.

"Sorry för vadå?" Frågade Felix och skrattade lite.

"För detta" sa jag och visade med handen mig. Felix bara skrattade till lite.

"Du är söt när du ser ut sådär" Sade han och flinade lite.

"Men skulle du inte åka till Helsingborg nu?" Frågade jag honom.

"Nä, tänkte övervaka dig" svarade han och följde med mig in till köket. "Ni har ett väldigt fint hus" la han till.

"Nej, men tack" sa jag och tog fram ett sugrör. "Hur gick det igår?" Frågade jag honom.

"Super men.." Började han.

"Men vadå?"

"Jag vet inte om du vill veta detta"

"Säger man A så får man säga B"

"Ah okej, men kan vi sätta oss vid bords då?"

"Ah visst jag ska bara göra klart min smoothies" Felix nickade bara. Jag hällde i mjölken och satte på locket på mixern och startade den. När det var klart hällde jag upp det i glaset och stoppade ner sugröret och drack lite ur den.

"Så berätta nu" bad jag honom och satte mig mittemot honom.

"Asså du vet Oscar" började han. "Detta är så jävla svårt att förklara men rättare sagt. Han saknar dig Fanny" fortsatte han.

"Han dumpade mig" konstaterade jag.

"Ja jag vet, men han har sagt själv att han ångrar det. Han skäms över hur han var då när du behövde honom. Han har varit deppig alla dem här dagarna som har gått och det blir bara värre och värre för varje dag" fortsatte han. Allt som Felix måste ju stämma, han ljuger inte. Men på något sätt känner jag mig inte helt hundra.

"Fanny, jag ser att du är osäker. Men Oscar, han behöver dig"

--------
Ja vad ska man säga? Det närmar sig slutet.

20 votes och 10 kommentarer för att få ett kapitel ikväll! Ni klarar detta!

Xx Ebba