Need you now - The Fooo

Kapitel 5

Fanny's perspektiv

"Oscar berätta, jag lovar och inte bli sur" sa jag till honom.

"Lovar du det?" Frågade han mig.

"Lovar, men berätta nu" svarade jag och kollade på honom, med ett litet suck så började jag prata. Han började berätta om att Felix trodde jag blev sur på honom för att han retade mig med Oscar och sen att han råkade nämna det där med Hampus som hände igår. Jag är inte alls sur på Felix, inte ett dugg. Jag vill inte att han ska må dåligt för att han har råkat göra något som inte var något stort. Visst, det skulle ändå komma ut någon gång. Bättre nu än senare liksom.

"Felix är iallafall jätte rädd för att du ska bli sur på honom" sa Oscar till mig och kliade sig bakom nacken.

"Han ska inte behöva det, jag är inte alls sur på honom. Det där skulle ändå komma ut någon gång så det var vår lika bra att han berättade nu och inte senare. Jag skulle nog inte klara av att berätta det" sa jag till Oscar.

"Jag går ner till Felix och dem andra, hänger du med eller ska jag be Felix komma upp hit?" Frågade Oscar mig samtidigt han reste sig upp från sängen.

"Jag följer nog med" svarade jag och log lite och reste mig också upp från sängen, vi gick ut från rummet och ner till vardagsrummet och när Felix fick syn på mig kastade han sig upp från soffan så snabbt han kunde och kramade om mig.

"Förlåt" viskade han till mitt öra och kramade om mig hårdare.

"Felix jag kan knapp andas." Sa jag och Felix släppte lite på kramen.

"Förlåt igen" sa han.

"Felix, jag är inte sur på dig. Det var ändå bra att du fick ut det. För dem skulle ju få veta någon gång ju så det är ju lika bra att det vet om det nu." Sa jag till Felix och log och han log ett väldigt gulligt leende tillbaka.

"Men ska vi hitta på något? Vi har suttit här i 10 minuter. Du och Oscar måste ha gjort något mer än att pratat!" Sa Omar och började skratta vilket fick Felix och Ogge att skratta dem med.

"Men ge er!" Sa jag och kände hur mina kinder plötsligt börja bli lite varma.

"Vad söt du är när du rodnar" sa Oscar och log och det fick mig att börja rodna ännu mer, usch så pinsamt.

"Men kan vi inte äta lunch? Typ donken kanske?" Frågade Felix alla.

"Tror du att jag kan gå runt så här på stan eller?!" Frågade jag Felix och han granskade mig från topp till tå.

"Du är faktiskt vackrare utan smink lilla Fanny" sa Felix och gav mig ett litet flin.

"Men jag går absolut inte ut så här!" Sa jag bestämd och Felix bara suckade.

"Du kan väl stanna hemma då så kommer vi med mat då! Vad vill du ha då?" Frågade Felix mig och jag berättade vad jag ville ha och Felix skrev upp det på sin mobil.

"Killar, är det okej om jag stannar kvar här också? Alltså så Fanny inte behöver vara ensam.." Frågade Oscar lite tveksamt och dem andra nickade till svara och Felix gav Oscar en tumme upp. Varför gav Felix Oscar en tumme upp för? Någon betydelse måste det vara.

"Gör inget dumt bara" Skrek Felix från hallen och Oscar bara suckade. Ytterdörren stängdes igen.

"Jaha, då är det bara vi två kvar då" Sa jag och skrattade lite osäkert.

"Mmmh, ska vi kanske hitta på något medan vi väntar på dem?" Frågade Oscar mig.

"Visst som vad?" Svarade jag honom.