Need you now - The Fooo

Kapitel 36

"Han behöver inte mig"

Oscar's perspektiv

Alla de andra konserterna hade gått jätte bra. Men efter varje föreställning hade jag hoppas på att Fanny skulle ringa mig och fråga hur det gick. Chansen att hon skulle ringa var väldigt lite. Jag hade alltid positiva tankar, att hon skulle ringa mig. Men det hände aldrig.

Jag behövde henne. Jag ville ha henne vid min sida igen. Jag måste ha gjort världens största misstag. Att göra slut var nog inte alls det smartaste draget jag har gjort. Jag skulle ha varit där och hjälpt henne, hon hade precis hamnat i någon kris och jag blev bara lack.

Felix har berättat för mig att hon hade varit ledsen i flera veckor. Men nu mådde hon bra iallafall. Det gjorde ont inom mig när jag fick reda på det, jag var ju glad att hon mådde bra. Men eftersom vi inte har hörts på jätte länge så har hon säkert glömt bort mig.

Jag ville ha henne tillbaka, men jag visste inte hur jag skulle göra. Man kan inte ringa upp henne, det är alldeles för fegt. Men jag har inte moder att bara gå fram till henne och prata.

Idag var det måndag, den fjortonde april. Det betydde att vi skulle ha vår konsert på denna turné. I Linköping, Fannys hemstad.

"Linköping, Linköping, Linköping" mumlade jag för mig själv och kollade runt på platsen vi skulle vara på. Det var inte riktigt en arena som annexet, men det skulle bli lika kul att uppträda. Hittills har denna resa varit så grymt kul.

"Hur känns det?" Frågade Ogge mig.

"Vad känns vadå?" Repeterade jag honom och kollade konstigt på honom.

"Du vet, Linköping. Tjej" sa han. Jag förstod exakt vad han menade.

"Snacka helst inte om det nu" bad jag honom. Ogge nickade bara som svar. Lyckligtvis hade Ogge fått numret från den där tjejen han hade stött på i annexet. Jag var jätte glad för hans skull. Det var jag.

Omar var ungefär lika deppig som jag var nu men inte längre. Han fick reda på för två veckor sedan att hon hade fått en pojkvän. Men han hade gått vidare nu.

"Kan vi inte repetera man over board fast utan musik oh långsammare?" Frågade Omar oss.

"Jo visst!" Svarade vi alla samtidigt. Vi ställe oss i våra positionen. När vi hade gått igenom dansen så tog vi en paus. Vi behövde inte träna lika mycket längre, dels för att vi hade fått in allt i huvudet nu.

"Konsert idag igen!" sa Felix och sjönk ner på stolen.

"Det ska bli så kul" sade Ogge och tog sedan en klunk från sin vattenflaska.

"Hur gick det med den där tjejen?" Frågade Omar honom. "Vad heter hon förresten?" La han till direkt efter.

"Hon heter Linn och ja. Jag vet inte vad jag ska svara. Vi har ju kontakt och så" svarade Ogge honom. Omar verkade nöja sig med svaret iallafall.

"Hon såg ut att vara en sådan typical tjej för dig Oggis" påstod Felix och log mot honom.

"Vem är det som är en sådan typical tjej för Ogge?" Hörde vi Kat fråga oss från andra sidan rummet.

"En tjej!" Svarade Felix och Omar henne samtidigt.

"Nej men det förstod jag inte" sa hon sarkastiskt. Hon kom fram till oss och hukade sig lite så hon kom ungefär i vår längd.

"Vad hette tjejen Ogge?" Frågade Kat honom.

"Linn" svarade han snabbt.

"Aha okej, hoppas vi kan få träffa denna Linn snart som verkar ha snott Ogges hjärta" sa Kat och blinkade med ena ögat. Alla vi andra började små skratta lite medan Ogge kollade lite smått generat ner på golvet.

"Hur är det med er andra då mer relationer? Hörde att det var lite strul bland era tjejer Omar och Oscar" berättade hon för oss. Mitt skratt dog ut på en gång. Varför ska alla ta upp den tråden hela tiden när jag mår bra?

"Det är ett ganska känsligt ämne för Oscar" mumlade Felix fram och kollade på mig.

"Aha, men du då Omar?"

"Vi typ har tappat kontakten och jag har kommit över henne" svarade Omar henne enkelt. Vi satt och pratade lite med Kat innan hon lämnade oss. Det var inte lång tid kvar tills fansen i Linköping skulle få se oss uppträda. Först skulle det komma några fans som skulle få träffa oss innan Föreställningen.

"Killar är ni redo?" Frågade Daff oss.

"Aa det är vi!" svarade Ogge åt oss alla. Det tog inte alls lång tid tills det kom några tjejer in. Vissa började nästan gråta när dem fick syn på oss.

"HEEJ TJEJER!" Hälsade Felix på dem eller snarare ropade ut det. Han var snabb med att ge dem en varsin kram.

"Hur tror ni att konserten kommer bli?" Frågade jag en av tjejerna som var där. Dels för att vara lite trevlig mot dem. Det har säkert köat i flera timmar för att få se oss.

"Den kommer bli grym!" svarade hon. Hon var rätt lugn. Inte alls så galen som dem andra var. När det hade gått tio minuter så behövde dem gå för att vi skulle göra lite andra saker innan föreställningen.

"Killar fem minuter kvar" ropade Daff. Han hade sprungit runt som en höna dem här sista minuterna innan föreställningen.

"Är ni redo?" Frågade Omar oss.

"Så redo man kan bli" svarade jag honom. Det första man hörde när vi klev upp på scenen var skrik. Skriket från tjejerna är som en drog, man blir mer exalterad. Första numret gick jätte bra. Hela stället vi var på var fullt med skrikandes tjejer.

Den lilla pausen då jag skulle prata så kollade jag över hela publikhavet. Varje blondin jag såg trodde jag var Fanny. Men ingen av dem var det. Varför hade jag fått tanken att hon skulle vara här? Hon hatar mig säkert. Jag hade verkligen hoppas på att hon var här. Men det var hon inte.

Vart är den tjejen jag älskar, när jag behöver henne som mest?

-----------

Nästan ett tusen ord kapitel men ville få ett bra slut på detta.

Jag har typ räknat ihop att det kommer bli kanske två kapitel till efter denna. Men det är inte säkert. Kanske händer att det blir tre.

Rösta och kommentera för en super bra uppdatering innan jul!!

Xx Ebba