Need you now - The Fooo

Kapitel 29

Oscar's perspektiv

Helgen hade kommit, min finaste skatt skulle komma upp till Stockholm idag. Men självklart har jag dragit på mig en rejäl förkylning. Enligt mamma så får jag inte gå utanför huset, vilket sög. Jag som har saknat henne så jävla mycket, nu när hon är i Stockholm får man inte träffa henne.

Jag satt och kollade igenom mitt Twitter flöde om det hade hänt något. Egentligen inget speciellt, men vissa fans har twittrat om att de har köpt biljetter till Fooo experince. Vilket är sjukt kul, jag har favoritmarkerat några.

"Oscar! Jag drar till affären en snabbis, visst klarar du dig hemma en stund? ”Frågade mamma mig nerifrån.

"Mamma, jag är sexton och inte fem" klagade jag och suckade surt för mig själv.

"Jo men jag tänkte-" hann hon säga innan jag avbröt henne.

"Jag klarar mig" sa jag och hon nickade bara.

"Ring mig om du vill ha något speciellt" sade hon innan hon stack iväg. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Egentligen skulle jag ha träning idag och om jag hade chansen skulle jag träffa Fanny.

Jag gick in på Instagram och gick igenom mitt flöde. Första bilden som dök upp där var en bild på Fanny när hon satt på tåget med hörlurarna i öronen. "Stockholm, here I came" stod det. Jag gillade den och scrollade igenom flödet innan jag låste mobilen.

"Varför skulle detta hända idag? Varför, varför, varför?" Mumlade jag surt för mig själv. I flera minuter har jag försökt hitta på något att göra. Jag hade sovit en stund, då jag hade vaknat av att mamma kom hem från affären.

"Jag köpta lite halstabletter ifall du behöver" berättade mamma för mig.

"Tack så mycket mamma" sa jag och log lite svagt. Sekunderna blev till minuterna och minuterna blev till timmar. Det kändes som det hade gått en evighet men klockan var bara 15.

"Det var tråkigt att du blev förkyld när din tjej kom upp till Stockholm igen" sa mamma och satte sig bredvid mig i soffan.

"Mmmh" mumlade jag och suckade.

"För man har ju hört en hel del om henne, man märker att du saknar henne" påstod mamma.

"Det gör jag också" sade jag och suckade ytligare en gång.

Fannys's perspektiv

När jag hade kommit fram till Stockholm stod Felix, Ogge och Omar där med världens leenden. Precis när jag hade kommit ut från tåget så hade Felix kastat sig på mig. Verkligen kastat. Jag var ju verkligen glad för att jag fick träffa dem men något saknade. Oscar.

"Vart är Oscar någonstans?" Frågade jag dem andra och försökte ta mig ur Felix grepp.

"Han är sjuk" svarade Ogge mig.

"Ni skämtar?!" Sade jag men alla skakade på huvudet snabbt.

"Han hade jätte gärna velat träffa dig. Han har pratat om dig konstant dem här veckorna. Men han drog sig på en rejäl förkylning" berättade Omar för mig. Att få veta att han har tänkt på mig blir jag helt varm i kroppen.

"Men vi kanske kan hälsa på honom ändå?" Påstod Felix.

"Åh det skulle vara jätte kul!" Utbrast jag och hoppade lite av lycka.

"Men först måste vi träna" flikade Ogge in.

"Men snälla, kan vi inte träffa Oscar först?" Frågade jag dem.

"Ledsen, vi måste verkligen träna" svarade Felix.

"Men ni tränar ju hela tiden" klagade jag och suckade lite.

"Visste du inte att vi ska ha turné i april?" Frågade Omar mig och kollade smått chokad på mig.

"Vänta va?" Sade jag helt oförstådd.

"Har inte Oscar berättat?" Frågade Ogge mig. Snabbt skakade jag på huvudet.

"Vi hinner hälsa på honom också!" Sa Felix och la sin hand mot min axel. När vi hade kommit till studion hade Daff, Kat och Michaela kommit fram och gav mig ett väldigt trevligt välkommande. I flera timmar hade Felix, Omar och Ogge repeterat sångerna och gick i genom danserna några gånger. De var verkligen insatta i detta, man märke på långa vägar att det var det här det ville göra.

"Vi ska bara byta om så ska vi åka till Oscar sen" förklarade Felix för mig innan han och de andra lämnade danslokalen. När jag tog upp mobilen så såg jag ett sms som hade kommit till min mobil. Förvånat nog var det från Hampus, vi hade inte haft så mycket sms konversationer på jätte länge. Jag öppnade upp mobilen och läste igenom sms. Jag svarade lite snabbt meddelandet, bara att tänka tillbaka på det som hände för några dagar sedan gjorde mig gråtfärdig. 

Att bara tänka på Hampus var en av det värsta saker jag visste men ändå. Alla minnen vi har tillsammans. När vi hade så sjukt roligt tillsammans innan all detta skit kom. Alice. 

"Fanny mår du bra?" Frågade någon vänlig röst mig och sjönk ner bredvid mig. Felix.

"Ehm, ja jag mår bra" mumlade jag fram och pressade fram ett litet leende. 

"Du vet att du kan prata med mig, jag är ju din kusin" sade han och log. Jag mimade fram ett "tack". Att ha Felix som kusin är det bästa jag kan tänka mig nu. Han finns där alltid för än. För någon månad sedan så hatade jag honom och hans kompisar inklusive min pojkvän. Tanken får mig att börja skratta.

"Ska vi gå till Oscar nu?" Frågade jag Felix och han nickade till svars. 

"Jo Fanny, ikväll" började han. "jag, Omar och Ogge tänkte dra på en fest. Hänger du med?" Frågade han mig lite osäkert.

"Oj, jag visste inte.." 

"Festar, jag vet. Men det händer då och då. Men hänger du med?" avbröt han mig. 

"Men blir ni inte upptäckta?" Frågade jag honom.

"Det händer men liksom, vad kan hända? Alla brukar alltid glömma bort att man ens har träffat en "Kändis""  Påstod Felix och citerade kändis med sina fingrar. 

"Jag vet inte" mumlade jag fram. 

"Kom igen, du är ju med oss" sa Felix. 

Jag vill verkligen inte detta, tänk om mina föräldrar fick reda på det. Men ändå, man lever ju bara en gång. Man måste kunna testa något nytt.

"Okej då" svarade jag till slut. 

-------

Asså herregud sorry, mitt internet var helt dött och jag har så mycket med skolan att göra. Nästa vecka kommer det bli en helvetes vecka. Cuz, veckan innan betygen ska in och ni kan ju gissa vad. PROV. 

Men ska försöka skriva så mycket jag kan. Jag har ett mål, ska bli klar med denna innan julafton. 

Rösta och kommentera för att få mer kapitel!

Xx Ebba