Need you now - The Fooo

Kapitel 22

Fanny's perspektiv

"Nu är jag hemma igen, tåg resan kändes som att den gick i evigheter. När jag åkte dit till Stockholm tyckte jag att de gick som en blixt. Nu är jag fem timmar bort från min pojkvän och alla dem där härliga personerna men nu måste jag försöka ta tag i skolan också. Imorgon så börjar hela skiten igen, jag vet inte om jag ser så mycket fram emot det. Hampus är en riktigt jäkla svikare och jag har verkligen inte lust att träffa honom."

"Fanny kan du komma ner en liten stund?" Ropade mamma nerifrån.

"Aa visst jag kommer snart" svarade jag henne och fortsatte att skriva på inlägget.

"Men ja, vad ska jag skriva om egentligen? Livet rullar på liksom. Nej men jag måste verkligen gå nu. Mamma ropade på mig nyss och har ganska dåligt tålamod så om jag inte kommer ner så snart så möjligt kommer hon bli tokig på mig.

Hejdå alla fina personer där ute!"

Jag la ut inlägget och sedan gick jag ut från mitt rum och ner till mamma och pappa som satt i vardagsrummet.

"Ville ni något särskilt?" Frågade jag dem.

"Ja, vi vill ju självklart höra hur du hade det i Stockholm. Kom och sätt dig!" Sa mamma och klappade på stället där jag skulle sitta.

"Jo men det var bra där" började jag och satte mig bredvid mamma.

"Hur var Felix då, var han snäll mot dig?" Frågade mamma dig.

"Ja han var hur snäll som helst, han gjorde så jag har fått lite nya vänner" berättade jag och log lite.

"Något mer verkar det vara för du ler väldigt mycket!" Påpekade pappa. Mina kinder började hettas upp och jag kollade ner i golvet för att inte visa det.

"Berätta nu, vi vill ju veta!" Bad mamma och skrattade lite.

"Ja, en av Felix kompisar... Ja asså, han heter Oscar och.." Sa jag men blev avbruten av mamma ganska snabbt.

"Har min lilla dotter skaffat på sig en pojkvän?" Frågade hon mig och log.

"Kanske de" mumlade jag fram och skrattade lite.

"Vad kul, du får väl be han komma hit någon gång så kan vi få träffa honom" sa pappa och jag nickade bara till svars. Efter i hade pratat ett tag om mammas och pappas resa samt de jag hade gjort i Stockholm så började min mobil att ringa.

"Vem är det som ringer?" Frågade mamma mig och kollade över axeln på mig.

"Oscar, kan jag ta det?" Sa jag och mamma nickade bara till svars. Jag gick upp från soffan och svarade.

"Aa det är Fanny!" Sa jag.

"Hej gumman, de är Oscar" sa Oscar på andra sidan luren. Åh, den där rösten. Jag saknar den redan.

"Hej Oscar" sade jag och kände hur ett leende kom fram på mina läppar.

"Så, hur är det hemma?" Frågade han mig.

"Som vanligt antar jag" svarade jag honom. "Hur är de med dem andra då?" Frågade jag honom.

"Vet inte riktigt, alla har varit ganska borta sedan du lämnade Stockholm" svarade han och suckade.

"Jag saknar huvudstaden redan, speciellt dig" sa jag samtidigt jag satte mig på sängen och lutade mig mot väggen där min säng stod.

"Saknar dig med sötis" sade Oscar. Vi pratade väldigt länge om allt från himmel till jord. Vi hade jätte roliga konversationer med varandra, ibland när vi inte visste vad vi skulle säga drog Oscar något dålig skämt som han tyckte var jätte roligt.