Need you now - The Fooo

Kapitel 39

Fanny's perspektiv

För en vecka sedan hade jag flyttat från Linköping, staden jag verkligen hatade förut. Det var verkligen jobbigt att säga hejdå till Emilia och Danielle, mina ända tjejkompisar där. Vi hade haft en avskedsfest dagen innan jag flyttade.

Båda dem hade lovat att komma upp till Stockholm någon gång på sommarlovet. Fast det var minst lika jobbigt att säga hejdå till Jakob. Vi skulle nog inte ses så mycket i sommar, han brukade alltid ha så mycket att göra då.

Men det var ändå skönt på ett sätt, nu kan jag lämna allt skit som hände där i Linköping. Som tillexempel Hampus och Alice.

Taylor och jag hade fortsatt hålla kontakten under dem här veckorna som vi inte har träffats. Nu bor hon hos sin mormor i några veckor. Då hennes föräldrar skulle på någon affärsresa och hennes syrra skulle åka utomlands med några kompisar. Taylor ville åka till Stockholm så vi kunde träffas så hon bor hos sin mormor.

Huset vi bodde i nu var lite större än det vi bodde i Linköping. Jag bodde nu i Lidingö, ganska långt bort från Värmdö men det funkade. Stället jag bodde på var jätte fint.

Under dem här veckorna när Felix och dem andra var i USA hade jag varit med Taylor varje dag. Hon hade visat mig andra delar av Stockholm och försökt lära mig mer om den här staden.

Idag skulle Felix, Ogge och Omar komma till mig så vi kunde vara. Enligt Felix så skulle Oscar göra något med familjen.

Jag hade stått framför min garderob och funderat på vad jag skulle ha på mig. Det fick bli ett par shorts från Hollister och ett vitt linne från Obey. Snyggt och enkelt.

"Men heeeej, det var ett bra tag sedan!" Utbrast någon. Jag vände mig om och såg Omar, Ogge och Felix. Omar sprang seriöst fram mot mig och gav mig en jätte stor kram.

"Hej hej på dig galning!" Sade jag och skrattade lite.

"Hej Fanny!" Sa Ogge med en aning glad ton i rösten och gav mig också en kram. "Jäklar vad fint ni bodde" la han till efter.

"Tack, det är mycket finare än huset i Linköping" sa jag.

"Felix in the house!" Utbrast Felix och kom in genom min sovrumsdörr med någon konstig entré. Felix gav mig också en kram innan vi alla tre började prata om allt från himmel och jord. Igår hade dem varit och uppträtt på Skansen. Alla dem tre började berätta hur det var i USA. Vi hade en hel del saker och prata om.

"Kan vi inte dra till stan och göra något?" Frågade jag dem.

"Har du inte varit där typ tusen gånger när du har flyttat hit?" påstod Omar.

"Faktiskt inte, jag har varit med Taylor. Hon har visat mig runt hela Stockholm" sa jag. Omars lycka sjunkets snabbt. Sa jag något fel? "Sa jag något fel?" frågade jag honom.

"Nej, han och Taylor har haft lite problem" förklarade Ogge.

"Har ni? Hon har inte nämnt något"

"Alltså vi har typ inte kontakt längre men det okej, jag har gått vidare" mumlade Omar fram. Jag tror inte Omar har gått vidare än, han brukade alltid vara den lilla glada spralliga killen. Han blev lite deppig nu. Men det gick snabbt över.

"Ska vi dra nu?" Frågade Felix oss. När vi hade dragit på oss våra skor så gick ut från huset och börjat dra mot tunnelbanan. Som tur hann vi iallafall med tunnelbanan vi skulle med på. Det var nästan på gränsen att vi missade den.

När vi hade kommit fram så klev vi av och snabbt blev vi upptäckta av fans. Eller snare Felix, Omar och Ogge blev upptäckta av ett bar galna fans. Självklart hade det stannat upp och tagit några bilder med dem.

Det kanske gick fem minuter innan vi kunde fortsätta gå. Just nu befann vi oss på plattan. Det kändes verkligen häftigt att lilla jag. Fanny Ohlsson stod på plattan. Jag hade aldrig kunna föreställa mig att jag skulle stå här med. Tre av Sveriges snyggaste killar.

"Fanny står du och dagdrömmer eller?" Frågade Felix mig och flinade.

"Inte riktigt. Jag kan bara inte fatta en sak" svarade jag honom.

"Fatta vadå?" Frågade Ogge intresserad.

"Jag står här, i Stockholm med Sveriges snyggaste killar" förklarade jag. Alla tre började skratta åt mig.

"Åh kolla Ogge!" Utbrast Omar mitt i det hela och pekade på en tjej. Med mörkbrunt hår som gick ner till axlarna.

"Vem är det?" Frågade jag dem.

"Låter frågan gå till Mr Molander" sa Felix och kollade på Ogge.

"Ehm- det är min-"

"Flickvän, det är Ogges flickvän" svarade Omar åt mig.

"Nej inte min flickvän. Vi är inte tillsammans" konstaterade Ogge.

"Men det är på G iallafall" påstod Felix.

"Om ni vill tolka det så visst" mumlade Ogge fram.

"Du blir hel konstig när man nämner hennes namn Ogge. OGGE ÄR KÄR!" Skrek Omar ut. Många gav oss jätte konstiga blickar.

"Ja, Omar har skämt ut oss för alla i Stockholm" sa Ogge och kollade surt på Omar som bara flinade lite. Några minuter snare hade vi slagit oss ner på Espresso House. Där vi fortsatte ha det lika trevligt. Omar och Ogge bad mig berätta om hur jag hade haft i Linköping då jag lämnade Stockholm första gången.

"Kolla är inte det där Oscar?" Avbröt Felix mig när jag höll på prata och små diskret peka på en kille som stod en bit bort med en tjej.

"Jo det är det, men skulle inte han vara med sin familj?" Påstod Omar och tog en klunk från sin frappe. Den där tjejen såg verkligen ut som en barbie docka. Jätte blont hår så det nästan såg ut som vitt. Upp pushade bröst och alldeles för mycket smink. Usch..

Hur mycket jag ville så kunde jag inte slita bort blicken från honom. Den där tjejen fick honom att le, vara allmänt glad. Det gjorde ont, jag ville vara den där speciella tjejen i hans liv. Men den platsen har blivit bytt av den där.

Helt oväntat så satte Oscar sin ena arm runt hennes midja och drog henne närmare honom. Sedan lutade han sig fram och gav henne en kyss. Inte en liten kyss heller. En riktigt jävla lång en.

"Oj" mumlade Felix fram och kollade förvånat på Oscar. Snabb reste jag mig upp och gick iväg så snabbt jag kunde. Jag ville så långt bort från Oscar som det bara gick. Tårarna fanns bakom mina ögon, men det kom inte ut.

"Fanny vänta!" Ropade Felix efter mig. Fast istället för att stanna gick jag ännu fortare. "Fanny snälla stanna!" Ropade han igen. Nu sprang jag, allt jag kunde mot tunnelbanan men Felix hade mycket längre ben än mig så han kom ju självklart ikapp mig.

"Felix släpp mig!" sa jag gråtandes och försökte sprattla mig ur hans grepp. Han höll om mig väldigt hårt.

"Fanny lugna ner dig lite" bad Felix mig att göra.

"Varför ska jag lugna ner mig?! Du såg ju själv vad som hände! Han kysste den där fuckning tjejen! Felix, du ljög för mig! Han behöver inte alls mig!" sa jag förtvivlat.

"Han behöver visst dig jag vet inte va-" hann han säga innan jag avbröt honom

"Han behöver inte mig längre Felix, han har gått vidare" sa jag gråtandes.

Det är bara att inse, han ville aldrig ha mig. Han behövde inte mig längre.

The end