Need you now - The Fooo

Kapitel 35

Fanny's perspektiv

Fredagen den elfte april så var alla i min klass så var alla i min klass seriöst galna. Dels för att det var snart påsklov. Sedan var det också för en till anledning, om tre dagar skulle the Fooo ha sin konsert. Vilket jag inte visste om förens nu. Både Emilia och Danielle har försökt att få med mig på det. Men jag hade tackat nej.

"Men kom igen Fanny, det kan bli kul!" Påstod Emilia.

"Svaret är fortfarande nej"

"Det är för Oscar, eller hur?" Frågade Emilia mig. Det faktiskt anledningen till varför jag inte vill gå. Om jag ser Oscar kommer jag börja gråta. Okej, det finns säker fans som kommer gråta, skrika så det får ont i halsen efter konserten och svimma. Men jag ville verkligen inte gå på den. Oavsett om min kusin och Omar och Ogge är med där så ville jag inte gå. Jag ville glömma bort känslorna för Oscar, men det gick inte. Det fanns där. Långt, långt, långt inom mig.

"Nej" svarade jag snabbt.

"Det är det visst!"

"Men sluta, om hon inte vill så är det så. Vi kan inte tvinga henne dit" avbröt Danielle mitt i allt.

"Men det är fortfarande den anledningen" påpekade Emilia.

"Jaja, det kanske är det men jag vill inte gå" sade jag. Emilia suckade till lite och himlade med ögonen.

"Kan inte vi tre gå på stan efter skolan? Frågade Emilia. Det är ganska lustigt med Emilia, hon kan byta samtalsämnen väldigt snabbt.

"Ja visst, jag är på!" Svarade Danielle.

"Varför inte?" Sa jag och log lite. Det var inte alls många lektioner kvar tills vi slutade. Först skulle vi ha matte och sist skulle jag ha tyska. Jag och Jakob orkade inte med tyska lektionen så vi satt och gjorde lite andra saker istället för att jobba med det saker som vi hade fått.

Läraren hade behövt säga åt oss minst fem gånger, men vi brydde oss inte i det. Vi fortsatte med de sakerna vi höll på med.

"Okej kära elever, ni kan få sluta lite tidigare idag. Skjut in stolen innan ni går och ha ett trevligt påsklov!" Suckade vår tyska lärare fram. Alla var snabba med att avsluta det grejer man höll på med och sedan gå ut från klassrummet.

"Ey Fanny, vill du kanske hänga med mig och några polare till parken?" Frågade Jakob mig. "Hampus kommer inte vara med" la han till snabbt.

"Nej tyvärr, jag ska följa med Emilia och Danielle till stan" svarade jag honom.

"Aha okej, men vi kanske hörs i helg?" Sa Jakob. Jag nickade bara som svar. Sedan skiljdes vi åt och jag gick mot mitt skåp. När jag hade tagit mina saker och gick ut från byggnaden såg jag Alice sitta på bänken en bit bort, hon såg inte så speciellt glad ut.

Egentligen skulle jag bara ignorera henne och ta fram mobilen medan jag väntade på Emilia och Danielle. Men på något sätt ville jag veta varför hon var ledsen. Hon brukade aldrig vara ledsen, eller nedstämd. Hon brukar alltid vara den där pipiga tjejen som är glad för att hon har killarnas uppmärksamhet. Med osäkra steg gick jag dit mot bänken hon satt på.

"Ehm, hej" mumlade jag fram och kollade på henne. Hon snyftade till lite innan hon kollade upp.

"Vad vill du?" Muttrade hon fram och tråkade bort tårarna från ögonen och kollade bort.

"Jag ville bara höra vad som hade hänt" sa jag. Det kanske lät konstigt. Jag och Alice brukade aldrig snacka med varandra varför göra det nu liksom.

"Det har inte du med saken att göra, sköt ditt egna liv. Du har ditt fantastiska liv medan jag har mitt patetiska liv!" sa hon med höjd röst.

"Om det är någons liv som är fantastisk är det väl ditt? Du har ju alla runt omkring dig. Jag levde dock ett patetiskt liv. Det kanske du vet varför?" Förklarade jag. Hon svarade inget utan satt bara och stirrade mot ingenstans. Den där tjejen har seriöst något fel på sig.  "Förresten, kan du erkänna nu att du aldrig gillade Hampus på riktigt?" Frågade jag henne. 

Hon svarade inte på frågan utan bara snyftade till lite. Istället för att stå och vänta på ett svar så tänkte jag precis vända mig om.

"Jag gillade honom på riktigt, det var inget spel. Utan det var riktiga känslor" svarade hon mig.

"Bevisa det" 

"Men är du blind eller?!" Utbrast hon och kollade surt på mig. "Han gjorde slut med mig för att han gillade dig ditt pucko!" la hon till. "Han hade inga riktiga känslor för mig, han trodde att han kunde göra dig avundsjuk om han började hänga med mig. Eftersom han vet hur mycket du hatar mig! Allt började när han fick reda på när du var tillsammans med din kändis" förklarade Alice för mig. 

Först blev jag helt paff, att han kunde komma på en sådan där idé. Jag stod på stället och bara stirrade chockat på henne. 

"Om du inte tror mig, vilket du förmodligen inte gör. Fråga honom själv" avslutade hon och tog sin väska och gick sin väg. Jag hade ännu inte fått in den informationen Alice hade berättat för mig. Jag vet inte hur jag ska reagera, ska jag vara arg? ledsen? skratta? 

När jag såg Danielle och Emilia komma ut från dörrarna skakade jag bort tanken om det. Väl på stan så hade vi strosat runt i det flesta affärer som fanns här. 

"Åh kolla!" Utbrast Emilia och började små springa in på vero moda medan jag och Danielle gick med henne in till butiken. Emilia drog fram en vit miniklänning, den var enkel. Den hade inga mycket detaljer, bara lite spets mönstrad upp till men annars var den hel vit.

"Den skulle passa dig så sjukt bra Fanny!" sa Emilia. 

"Asså nja jag ve-" Hann jag säga innan Emilia tog tag i min hand och drog med mig in till en provhytt. Hon gav mig klänningen och puttade in mig i provhytten och stängde dörren efter sig. "testa den!" bad hon mig. 

Jag suckade till lite innan jag testade klänningen. När jag hade satt på mig den så kollade jag på mig själv i spegeln som stod framför mig.

"Är du klar?" Frågade Emilia mig och bankade lite på dörren. 

"Aa" Svarade jag henne. Hon öppnade dörren och kollade på mig med stora ögon. 

"OMG! Du är ju skit vacker!" Sa hon. 

"Du passade i den där klänningen!" påstod Danielle och log mot mig. 

"Den var verkligen fin" sa jag samtidigt jag snurrade runt lite. 

"Åh, gud vad jag längtar tills balen vi ska ha. När man ska kolla efter jätte fina klänningar. Killarna kommer vara uppklädde i stiliga kostymer.." började Emilia. 

"Man märker att du längtar" skrattade Danielle fram. 

"Ja men fatta vad kul det kommer vara" påpekade Emilia. Det var verkligen något att se fram emot. Men jag hade hellre vilja gå på en bal med Oscar. Nej, tänk inte så. Han dumpade mig. Han behöver inte mig. 

-------

Kanske har varit lite sämre uppdatering på slutet. Men här har ni ett kapitel!  Hoppas ni gillade det iallafall! Jag har verkligen ingen aning om vad det har för affärer i Linköping och när de hade påsklov.

Men jag sak börja skriva på nästa kapitel!

Rösta och kommentera! 

Xx Ebba