En vilsen själ

KAPITEL 15

Mitt perspektiv
Senare på dagen ringer George upp mig för att berätta att han löst det med flygen och han såg även till att boka ett flyg hem från England. Så kort därefter ringde jag upp företaget jag ska jobba med i England och frågade om vi kunde skjuta bak plåtningarna och intervjuerna tidigare. Det gick bra sa dem vilket gjorde mig väldigt lättad då jag helst slipper åka fram och tillbaka från England med bara någon veckas mellanrum. Så egentligen var allting fixat, utom en sak.. Vad ska jag säga till mamma och pappa? 

Efter mycket velande och om och men så bestämde jag mig för att en vit liten lögn var mitt bästa alternativ. Allison vet reda den verkliga anledningen till varför jag ska till England sedan tidigare och jag planerar att berätta för syrran också. Jag får dock vänta med att berätta för mamma och pappa. De kommer, i alla fall mamma, gör en alldeles för stor affär av det och det pallar jag inte med just nu tänker jag för mig själv. 

Nästa dag
Med resväskorna redan packade sedan dagen innan stiger jag upp och gör mig illa kvickt iordning innan George hämtar upp både mig och Tom på parkeringen. Vi samåker till flygplatsen där vi bokstavligen smygs in bakvägen ända fram till flygplanet som står redo. George tar farväl från oss innan vi går upp den sista gången in i flygplanet. Jag har fått en plats längre fram vid gången och Tom har fått en plats närmast fönstret mer i mitten av flygplanet. Eftersom vi hann bli lite sena på grund av trafiken skyndar jag mig på när jag lägger upp min väska i luckorna ovanför stolarna innan jag sätter mig ner och spänner fast mig. Samtidigt som pilotens röst börjar knastra i högtalarna med uppmaningarna om att sätta på flygplansläge får jag ett SMS av Tom som lyder “Don't watch Spider-man: Homecoming”. Jaha och vad menas med det? mer än så funderar jag inte över det utan följer pilotens stränga tillsägelser om att stänga av mobiler och på med säkerhetsbälten. 
Jag har inget problem med att flyga, det är trycket mot öronen som är jobbigast för mig men annars har jag inget rädsla alls för flyg. Sedan är jag van med att sitta länge i bil och flyg så för mig känns det som om flygresan är över innan den ens hunnit starta.

När planet väl landat och vi alla börjar lotsas ut möter jag och Tom upp varandra längre bort från den värsta folkmassan. Några säkerhetsvakter kommer och leder oss ut bakvägen igen där vi hoppar in i en taxi som kör oss hela vägen hem till Tom´s föräldrars hus där vi blir avsläppta. 
-”oh god we are finally here!” hurrar Tom och slår ut med armarna.
-”what a lovely house!” utbrister jag när jag får se den fina tegelfasaden och de prydligt planerade blommorna och växterna.
-”awh thanks welcome inside.” Tom låser upp dörren och med ett knyck glider den upp ljudlöst.
Bakom dörren finns en lång fin hall upp mot köket och vardagsrummet. 
Med stor ögon kliver jag in och försiktigt tar av mig skorna.
-”it's even more lovely on the inside!” utbrister jag förtjust och ler mot Tom som bara skrattar åt mig. 
När vi kommit innanför dörren och tagit av oss alla ytterkläder tittar Tom på mig och frågar.
-”do you wanna sleep or what a movie or something..?” han tvekar lite på rösten.
-”movie sounds great, or are you tired yet?” ler jag och gör en kraftansträngning för att bogsera in min resväska åt sidan.
-”no it´s fine! you know that message I sent you before the plan lifted?” frågar Tom med höjda ögonbryn.
-”yeah “don't watch homecoming.” why?” undrar jag och möter hans blick.
-”that's the thing, I got the first DVD of Spider-man: Homecoming and I would love to watch it with you!” ler han glatt så hans tänder glimtar fram.
-”what? awh thats so sweet, thanks I feel honoured.” fnissar jag och skiner upp i ett leende. 
-”here come!” Tom tar min hand och drar med mig hela vägen till vardagsrummet och nästan puttar ner mig i soffan innan han letar rätt på DVD.
Medan sveper jag in mig i en filt och lutar huvudet tillbaka på en av soffkuddarna letar Tom febrilt i skåp och lådor.
-”found it!” triumferar Tom medan han håller upp DVD omslaget och sätter igång TV:n.
Efter lite mek med TV:n lyckas han få igång filmen och tar plats bredvid mig. Under filmens gång flyttar vi lite diskret närmre varandra tills jag är lätt lutad mot Tom och har filten uppdragen ända mot hakan.
-”are you freezing?” viskar Tom och sneglar ner mot mig.
-”no, it´s comf-” jag hinner inte ens avsluta meningen innan Tom lägger sin arm om mig och drar mig lite närmre sig själv.
Jag möter hans blick och himlar åt hans flin men fnissar sedan och koncentrerar mig återigen på filmen.
-”smooth Holland..” mumlar jag låg så Tom knappt hör.

Intresserat hänger jag med i varje scen under filmens gång och lyssnar noga på vad som sägs. Ända tills vi kommer fram till scenen där Ned får reda på att Peter är Spider-man (you know what I am talking about;)) och jag känner hur Tom spänner sig sekunderna innan scenen där Spider-Man dräkten glider över axlarna och faller till marken. Lämna Tom i helt bar överkropp imför kameran. Jag är tvungen att bita mig i läppen för att jag blir så chockad. Jag känner en uns av besvikelse när Tom tar på sig tröjan igen i scenen när May kommer in.
-”okey now I understand why you wanted to show me this movie.” flinar jag och tittar upp mot Tom.
Tom tittar förvånat på mig som han inte alls vet vad jag pratar om vilket får mig bara att spänna blicken i honom mer.
-”it's not the only reason!” bortförklarar Tom och försöker spela oskyldig.
-"not the only reason.” härmar jag och fnissar.

Filmen drar mot sitt slut och jag tittar spänt vidare. Tom kan säkert höra mig dra efter andan flera gånger under filmens gång. När filmen är över och eftertexterna börjar rulla kan jag inte låta bli att applådera.
-”wow that movie was truly amazing in many ways!” berömmer jag uppriktigt.
-”in many ways..” flinar Tom och jag förstår genast vad han syftar på.
-”Tom!” hojtar jag och peter han hårt i magen en gång. 
-”hey!” ropar han bestört och petar mig i magen en gång som hämnd.
Och sanna mina ord när jag säger att det finns ingenstans jag är så kittlig som magen. Så hans pet leder till att jag börjar skratta och försöker putta bort honom. Men eftersom Tom är mycket starkare än vad jag är gör han starkt motstånd och börjar kittla mig. Det hela slutar med att jag skrattar och sprattlar något hysteriskt med både armar och ben. 
-”s-s-stop!” skrattar och flämtar jag om vartannat.
-”never! give up!” säger han triumferat.
-”no-n-n-no-hoo!” jag försöker vrida mig ur hans grepp men jag är helt chanslös.
-”give up D/n, I´m much stronger than you.” påstår han med ett brett flin.
Jag försöker göra motstånd och stå ut men det går inte utan till slut ger jag med mig.
-”okey! okey! I give up!” ropar jag mellan alla skrattanfall.
Jag har ramlat på rygg i soffan med Tom som håller fast mig med båda sina armar. Jag bara blänger upp mot han men allt jag får i respons är ett storslaget flin.
-”okey I give up, what do you want?” jag försöker slappna av i kroppen som varit på helspänn under kittel attacken. 
Pirret i magen kommer tillbaka när Tom lutar sig långsamt fram över mig och hans grepp om mina överarmar blir lösare när våra läppar möts. Min höger arm slingrar sig ur hans grepp och letar sig upp mot hans nacke. 

Kort därefter drar vi ifrån. Tom reser sig upp och direkt börjar en röd rodnad sprida sig över hans kinder. Av någon speciell anledning blir jag inte generad utan känner mig lite överlägsen.
-”I gotta say Holland that you are a good kisser.” flinar jag och armbågar han löst i sidan.
Vilket bara får han att rodna ännu mer.

-”where do you wanna sleep? on the couch or..?” frågar Tom och avslutar inte meningen utan väntar istället på mitt svar.
-”I can sleep on the couch.” ler jag och drar med mig min resväska.
-”or I can sleep on the couch and you in my bed?” säger han förslagsvis.
-”oh what a gentleman, sure.” retas jag och lyfter upp resväskan i ett stadigt grej och bär den upp över trappan. 

Jag vaknar nästa morgon av en doft som letar sig uppför trappan och in genom sovrumsdörren som står på glänt. Doften lockar mig att resa mig upp för att klä på mig och sedan gå ner för att se efter varifrån doften kommer ifrån. Men jag anar redan varit från..

// äntligen! Vårt internet har lagt ner helt?! Så jävla olägligt asså... suck
Men blev väldigt nöjd ändå, får se hur detta slutar lixom 🤷🏼‍♀️😂 men hoppas ni har en fin dag så ska jag börjar skriva på nästa kapitel 💘