En vilsen själ

KAPITEL 18

Mitt perspektiv

Sedan följer tre stressiga och proppfulla dagar av intervjuer, reportage, möten och events. Allt ska hinnas med. Allt jag planerat att hinna med på en vecka ska jag hinna med på fyra dagar, vilket går som det går. Tom har också mycket saker att stå i så när vi äntligen ses igen sent på eftermiddagarna och ibland kvällarna orkar knappt någon av oss hitta på något. Så på den tredje dagen av ständig stress när jag gör klart den sista intervjun och arbetet för denna vecka åtminstone känner jag en enorm lättnad. Hela kroppen kan äntligen slappna av igen och jag slipper ha framförhållning i alla fall för stunden. Nu kan jag bara möta upp Tom och ta det lugnt igen som vi gjorde tidigare i veckan. Men långt i bakhuvudet är jag väl medveten om att när jag sedan är tillbaka i Sverige igen kommer det hårda arbetet börja igen och rada upp sig i travar. Jag försöker intala mig själv att ändå ta det lugnt och leva i nuet så jag kommer orka med allting. Väl hemma igen i Sverige kommer jag i vilket fall ha en vecka ledigt innan jag måste bo på hotell ett tag i Stockholm.

Alla tankar släpper dock när jag ser Tom's bil köra upp och stanna bredvid mig. Med ett leende rullar han ner rutan och flinar mot mig när jag sätter mig ner i passagerarsätet.

-"how was your day love?" frågar han med varmt stämma.

-"good but I'm glad that it's finally over." ler jag med trötta ögon och lutar bak huvudet mot sätet för att slappna av.

-"what about that we just chillin' rest of the day and then tomorrow I will take you somewhere." Bilen rullar nu ut från parkeringen på baksidan av byggnaden och slår på blinkersen innan han svänger ut på den stora vägen för att börja köra hem.

-"sounds perfect.." suckar jag avslappnat.

Eftersom jag blundar ser jag inte när Tom sneglar mot mig och ner mot min hand som ligger med handflatan uppåt bredvid växelspaken. Försiktigt flätar han ihop våra händer sedan fäster han blicken på vägen igen och kör vant vidare med en hand på ratten. När jag känner värmen från Tom's hand kan jag inte låta bli att le. Ett fånigt litet barn leende sprider sig över mina läppar innan jag tillåter mig att koppla av helt igen.

Väl tillbaka hjälps vi åt att ställa in matvarorna som Tom var inne och köpte innan han plocka upp mig på vägen hem. Jag lyckas med nöd och näppe bära in en kasse. Jag får ta i från tårna så jag exakt får kassen över trölskern men sedan är jag så slut att jag nästan får släppa den in till köket på golvet.

-"phuu!" pustar och frustar jag ner Tom kommer in med en kasse i varje hand som om han bär på fjädrar.

Jag bara stirrar på kassarna med öppen mun och nästan arg ansiktsuttryck.

-"how?!" jag gör en hetsig gest mot kassarna han sätter ner med en duns framför kylskåpet.

-"oh.. your were probably the heaviest." nickar Tom med ett gulligt leende.

Jag bara fnyser föraktfullt på huvudet och börjar hjälpa Tom lasta ur matvarorna ur kassarna.

-"can we make dinner together again? It was lovely the last time." frågar jag med valpögon.

-"of course princess!" flinar Tom och vänder sig mot mig.

-"ey! Im not a princess." svarar jag surt med armarna i kors.

Vi står vända mot varandra med bara en meters avstånd.

-"what are you then?" sänker Tom rösten och hans ögon glimtar till av glädjen att retas.

Han tar ett steg fram när jag inte svarar och tittar mig rakt i ögonen.

-"I'm a queen." viskar jag samtidigt som jag tar ett steg fram.