En vilsen själ

KAPITEL 7

Mitt perspektiv  
Tankarna ligger fortfarande kvar i bakhuvudet när jag sedan vaknar upp. Nu är kroppen med mig lite mer än vad den var igår morse. Listan rullar igång igen som varje morgon framöver och jag gör de vanliga morgonsysslorna. Hoppar upp och ner till "High Hopes" av Panic! At the Disco tills det är dags att gå igen. Så jag tar på mig min dunjacka och börjar nästa arbetsdag. Eftersom jag nu har en mer detaljerad plan över hur jag vill framföra min karaktär känns det som om denna dag går bättre än tidigare dag. Jag har en scen med Tom, som spelar Spider-man. Det roliga är att Grace och Peter är egentligen lika gammal men otroligt olika. Peter är tystlåten medan Grace är utåtriktad. Hon har många olika karaktärsdrag som jag aldrig tidigare använt och spelat, på samma gång. Det är lite som ett pussel, jag måste pussla ihop min bild av Grace och framföra den på bästa sätt. Pressen är stor men jag försöker ha is i magen och gå på min magkänsla.
Sedan har jag även en kort scen med Chris Evans. Han har bredare axlar än min ytterdörr! Det är helt sjukt men han är extremt simpel att vara med. Lätt att prata med och väldigt framåt och glad. Scenen gick smidigt och snabbt. Innan jag visste ordet av var min dag slut. Tidigare än dagen innan så jag funderade på att äta middag på någon restaurang eller fik i närheten. På vägen ut möter jag Tom i dörren.
-"hi, where you going?" frågar han med ett leende.
-"I'm free from now, so I guess I just gonna eat at a restaurant or something." svarar jag och rycker lite menade på axlarna.
-"I'm free to, wanna eat together?" frågar Tom medan han håller upp dörren åt mig.
Jag kan inte undgå att se hans tydligt avtecknade armmuskler.
-"yeah! Sounds much more nice then alone." svarar jag medan jag diskret sneglar på hans armmuskler.
Som tur är kommer jag på mig själv snabbt och kliver ut genom dörren och fortsätter bort mot Toms bil. Hela vägen dit pratar och till restaurangen pratar vi om diverse grejer. Hur det gick att filma idag men efter ett tag börjar vi gå in på mer privata samtalsämnen. Jag frågar om hans familj och jag berättar även lite om morfar. Det tar emot men jag börjar acceptera nu att det alltid kommer ta emot att prata om honom. Det är ändå viktigt att lätta på ventilen ibland. Jag vet hur jag bli när jag stänger känslorna inom mig..

-"your order please." säger den finklädda servitrisen med ett minst lika prydligt leende.
Med slipsen och skjortan fint viket om sig.
Vi berättar vår beställning och servitrisen nickar innan hon kliver iväg igen med sina klackar som låter mot golvet.
-"you have 3 brothers right?" säger jag och sneglar upp mot Tom.
-"yeah, and you have one sister?" frågar han tillbaka.
Jag nickar kort.

Toms perspektiv
Samtalet stannar upp en kort stund. Kom på något och säg då! Väser jag åt mig själv. Snabbt försöker jag komma på något att fråga om men D/n är före.
-"do you have a dog? I saw on your Instagram a grey Pitbull. I'm not a stalker I promise!" skrattar hon till.
Hennes skratt får mig att le, genuint
-"yeah, her name is Tessa." nickar jag.
-"aw what a cute name." säger hon med blicken fäst på maten som nu bärs fram till vårt bord.
Jag låter blicken vila på hennes glittrande ögon. Nu när hon inte märker min blick. Det är något med dem.. Sedan händer hon tillbaka blicken mot mig och jag viker snabbt undan med blicken. Rädd för att hon ska märkt mig stirra. Jag börjar därför nervöst pilla i min sallad. Jag försöker att inte lägga märke till hennes frågande blick.
-"so do you have any dogs?" jag försöker dra uppmärksamheten till något annat.
-"yeah! Trixie and Puzzel." svarar hon medan hon tuggar i sin sallad.
Hon verkar hungrig för hon släpper knappt blicken från salladen medan hon hugger in på en ny tugga. Och såklart lyckas jag fastna med blicken igen.

// ÄNTLIGEN fick jag ihop ett till kapitel! Jag ber om ursäkt för ett kortare kapitel men ska försöka hinna skriva ett till men det är mycket i skolan nu sista veckorna.