En vilsen själ

KAPITEL 20

Mitt perspektiv

När flyget landar på svensk mark igen sprider sig en känsla av lugn inom mig. Nu är jag äntligen hemma igen, nu kunde jag pusta ut och vila de få dagar innan det riktiga jobbet hemma i Sverige drar igång igen. Några dagar när jag äntligen kan jävlas med Elvira, ta mina uppfriskande löpturer i skogen, borsta Bonnie och Maggie i all oändlighet och hjälpa mormor i trädgården och med djuren. Min chans att andas in och ut mer än två gånger i total lugn och ro. Tankarna vandrar vidare medan jag kryssar mig förbi alla upptagna människor på flygplatsen och ut genom sluss dörrarna innan jag vinkar till mig en lite mer rofylld taxichaufför som ger mig skjuts hem. Under mestadels av bilresan tittar jag drömmande ut genom bilfönstret och småpratar lite med den blonda chauffören. Han har ett lekfullt leende och håller båda händerna på ratten koncentrerat, inte som om han är ovan att köra utan mer att han är koncentrerad på att göra sitt jobb. Jag ber han släppa av mig vid bommen som håller objudna gäster borta. Eftersom bommen är öppen frågar han artigt om han inte ska köra mig och packningen hela vägen ner men jag svarar vänligt att jag bara behöver sträcka lite på benen. Han ler ett till lättsamt leende innan han vänder runt bilen på den lilla vändplanen och försvinner iväg. Lämnar mig och packningen vid den öppna bomme. Jag drar en lättnadens suck och börjar gå med utsträckta steg längs den två kilometer långa grusvägen.

Alla bara flyger fram emot mig och omfamnar mig. Hundarna hoppar upp och ner så häftigt att de nästan fäller mig och det hjälps inte av att mamma kramar mig hårt och Elvira dunkar mig hårt i ryggen. Mamma hinner knappt släppa mig innan både mormor och pappa omfamnar mig i en stor gruppkram.

-"ja-jag kan i-nte andas!" hostar jag fram och försöker få lite utrymme.

Mamma, mormor och pappa släpper mig motvilligt och Elvira passar på att dunkar mig i ryggen en gång till, hårdare än tidigare.

Jag hostar till och blänger argt på henne.

-"trevligt att ha dig tillbaka syrran! lust att mocka lite hästskit nu på eftermiddagens slummer." flinar hon brett så hennes raka tillfixade tänder syns.

Tack vare tandställningen slapp vi blunda när hon log. Som tur var skonades jag från vridna och sneda tänder är gud lottade ut vem som skulle se ut som troll Tandlös.

-"ha-ha, jag tänkte faktiskt duscha att ta mig en löptur, vi skulle väl äta middag tillsammans?" jag vänder mig nu till mamma och mormor som ofta står för matlagningen då man varken kan beskylla pappa eller Elvira för att vara mästerkockar.

-"självklart, men dina springturer får minsann vänta! nu ska du får en värdig välkomstmiddag först." Mormor lyfter ett varnande finger och jag suckar inombords men sväljer snabbt sucken när jag ser mammas varnande blick.

-"klart jag inte springer iväg någonstans, låt mig bara duscha och komma iordning så är jag fit for fight." ler jag glatt och drar bort min packning mot mitt lilla kryp in.

Troget följer både Trixie och Puzzel med mig fram till dörren. Det känns bra att sätta i nyckeln och vrida om låset, en ny våg av lugn öser över mig. Jag öppnar dörren med en knuff och hundarna springer in förrän jag själv ens hunnit in. Packningen släpar jag in och dumpar av i hallen. Just nu känner jag inte större behov av att packa upp alla mina förnödenheter. Just nu vill jag bara duscha och ta det lugnt. Bara få andas in och känna total ro i själen. Hela vägen hem har jag försökt lugna själen men den vägrar att sluta upp med sina plågade rop. Men nu när jag äntligen är hemma igen på säker mark har den blivit tystare och tystare. Nu är ropen bara bedjande viskningar.

MIddagen flyter på bra, inga större missöden och jag kan bara känna glädjen över att äntligen vara hemma igen. Under min tid som bortrest plågades jag av många mardrömmar och mycket hemlängtan. Så känslan som sprider sig i min kropp när jag äntligen får skratta tillsammans med min familj är obeskrivlig. Middagen håller på till dagens sista timmar så det blir ingen löptur för mig eller hundarna. En sida av mig suckar lättnat för allt jag vill nu är att sova, sova tills jag inte kan sova mer. Därför beger jag mig snabbt hem till mig och skyller på min trötthet. Av ren händelse råkar jag snubbla över Instagram medan jag håller på att borsta tänderna och möts av hundratals kommentarer och dm:s som febrilt frågar mig vart jag tagit vägen. Då slår det mig, oj jag har ju inte uppdaterat instagram på över 3 månader. Jag knappar mig fram till Insta Story och börjar spela in.

-"hej-hey guys, I have read some of your messages and comments and no, I'm not death, trust me. I just got a lot to do but now I'm finally home and will take it easy for a couple days." ler jag och gör ett halvt hjärta med högra handen mot kameran.

Jag delar den korta lilla inspelningen innan jag även delar en bild på all min packning som ligger slängd i hallen och skriver till "I will fix this tomorrow... goodnight." Jag fnissar till åt mina egna lustiga påhitt och går sedan för att lägga mig.

Förmiddagen efter visar pappa videon när jag kommer hem hur alla omfamnar mig.

-"jag hade ingen aning om att du filma!" fnissar jag och kramar om pappa innan jag kopplar in kameran med datorn sedan mobilen så jag kan föra över videon till min mobil. Till slut efter lite strul finns hemkomst videon på min mobil och jag bestämmer mig för att lägga upp ett litet bildspel på Instagram om eftermiddagen jag kom hem. Bild från middagen, min stökiga hall (som fortfarande är stökig) och två videor när jag träffar Bonnie och Maggie igen efter så lång tid ifrån varandra. Bonnie bara tittade lite nyfiket på mig och började leta efter godis i mina fickor medan Maggie bara grinigt knuffa bort mig. "Home sweet home" kommenterar jag under bilden och lägger sedan undan mobilen för dagen.

@tomholland2013 gillade din senaste bild

Livet rullar på som vidare, datumet för den efterlängtade filmen Avengers: Infinity War kommer närmre och närmre. Snart drar även press touren igång med buller och brak. Redan finns höga förväntningar och filmen beräknas bli den största superhjälte filmen hittills genom alla tider. Men jag försöker hålla huvudet kallt och definitivt inte försörja mig under någon intervju! MIn födelsedag i december månad hinner passera förbi och även den förväntansfulla julen med hela släkten nere i Blekinge är nu ett minne fint. Månaden innan press touren ska dra igång får jag mängder av information, vad jag får säga, vad jag INTE får säga och allt däremellan. Nervöst läser jag igenom allt säkert tio gånger innan jag vågar stänga ner datorlocket. Rossligt andas jag ut och jag känner hur det kryper under huden på mig. Oron växer som en klump i halsen. Lugnt försöker jag andas in och ut och lugna ner mina skenande nerver just som mobilen plingar till. Först tänker jag skita i notisen men tar sedan upp mobilen och tittar forskande på låsskärmen. Jag hinner bara se att jag fått två meddelanden av kontakten "Tom <3 Holland" innan jag sveper upp och låter mobilen läsa av mitt ansikte innan den låser upp. Tom och min konversation dyker upp direkt då jag var inne där senaste gången jag stängde av mobilen.

Bifogat finns det en bild på Tessa och Tom bredvid varandra i soffan med texten "Miss u darling <33" och med uns är all oro borta. Känslan jag hade tidigare är nu ett minne blott och ett varmt leende sprider sig över mina läppar. En vissling får Trixie och Puzzle att komma rusande mot mig och upp i soffan. Jag klickar in mig till kamera och tar en bild på mig, Trixie och Puzzle. Just när jag ska börja ta bilden hoppar Trixie upp på min rygg och Puzzle börjar slicka mig över kinden. Jag fnissar och skickar bilden med texten "Miss u 2 Tom <3".

// trevligt trevligt.. nästa kapitel kommer en gäst skriva! hoppade fram väldigt mycket i tid nu i detta kapitel så vi är framme i början av april då all press börjar och är som störst runt Infinity War! på min skola just nu har vi utmaningar hela veckan, raka huvudet, åk polisbil, drick laxeringsmedel osv.