En vilsen själ

KAPITEL 19

Mitt perspektiv

Bilresan flyter på i allmänhet med lätthet. Vi diggar vidare till bra musik hela vägen och försöker liva upp den annars tråkiga bilfärden. Till slut kör vi av den större landsvägen och in på en smalare och kass asfaltsväg. Bilen skumpar från höger till vänster på grund av de djupa hålen i asfalten och den verkar inte jämn någonstans.

-"what the- ugh!" jämrar sig Tom som har fullt hå i att ens hålla kvar bilen på vägen.

Tom kikar igen på sin GPS och suckar lättat när GPS visar oss in på en jämn och ordnad grusväg. Grusvägen ser nyligen fixad ut, det ligger ett extra lager med grus där ingen annan bil tidigare kört. I jämförelse med asfaltsvägen var grusvägen en dröm att köra på. Snabbt är vi framme vid vår destination

Tom parkerar bilen vid utvisad plats och vi kliver sedan ut. Först förstår jag inte alls vart vi hamnat någonstans sedan börjar min hjärna koppla ihop det stora virkes klubbhuset med två stora gevär satta i ett kors som logga med båsen som står uppradade bredvid med måltavlor längre fram. Det är en skytte klubb.

Tom tittar förväntansfullt på mig och ett brett leende börjar växa fram över mina läppar.

-"you excited?" frågar Tom glatt och tar min hand.

-"yeah, a little nervous to." fnissar jag lätt och låter han dra med mig till receptionen.

Tyckte jag virkes stugan var stor och mäktig med sina otaliga mega fönster och utbredda snickarglädje på utsidan var det inget emot insidan! En härlig doft av trä når mina näsborrar samma sekund som dörrarna öppnas. Där inne är det mysigt inrett med soffor, fåtöljer, eldstäder, plädar, rutiga mönster och oändliga trappor upp och ner. Tom utbyter några ord med receptionisten och sedan får vi varsin bricka och en guide uppenbarar sig snabbt. Han visar oss bort till båsen med två gevär över axeln. Jag går tätt bakom Tom och håller lite avstånd för de två gevären. En obehagskänsla börjar sprida sig med blodet inom mig. Men stämningen lättar snabbt upp igen när vi möter några av klubbmedlemarna och vi börjar samtala. De berättar alla möjliga händelser, allt från obehagliga personer som besökt klubben till roliga minnen. Jag som är lite intresserad av det väldiga timmerstugan med den väldigt klassiska inredningen lyssnar med spända sinnen när ordförande börjar berätta om hur de sparade ihop pengar för att få råd och även om den besvärliga byggprocessen.

-"you like the clubhouse girl?" ler ordförande Steve och alla blickar vänds till mig.

Jag stelnar till men slappnar sagt av när jag ser Tom stilla leende.

-"yeah, my parents have a house that almost look the same! same style." svarar jag artigt med noggrant uttal.

-"oh I see. My dad have a farm in this style actually." nickar han.

-"our farm is more the Swedish style, not the main house then." tillägger jag och ler lydigt.

-"so your parents are farmers?" ställer han som följdfråga.

-"nah, my grandpa parents were farmers but we only have horses an-"

-"horses? oh which type of horses?" frågar han genast mer exalterat.

-"showjumpers." nickar jag och glad över att få prata hästar igen.

De andra klubb medlemmarna ser nu också ut att fått upp intresset när Steve vänder sig om och vinkar till sig en liten flicka på ungefär 12 års ålder.

-"Ella! Come here, this girl have horses, showjumpers!" flickan vänder sig genast om med ett leende från öra till öra.

Flickan med namnet Ella kommer direkt springandes fram till Steve och tar tvekande hans hand medan hon tittar upp på mig under sin tjocka röda lugg.