En vilsen själ

KAPITEL 22

Mitt perspektiv

Jag slänger en sista blick i helkroppsspegeln innan jag nickar kort. Make-up artisten beskådar mig på håll med en belåten blick.

-"you looking amazing!" fnittrar Rebecca förtjust med sin australiska brytning.

En till ur personalen vid namn Johannah kommer in genom dörren och nickar också tillfreds. Försiktigt svänger jag ett varv runt med min böljande klänning. Kjolen snurrar i vinddraget och hela jag tycks skimra i det svaga ljuset. Vi var överens om att hålla min outfit för denna betydelsefulla kväll lätt och inte allt för maffig men samtidigt vara blickfångande. Och låt mig enkelt säga, vi träffa mitt i prick. Klänningen är väldigt basic, helt marinblå utan nyansskiftningar eller glitter, sitter figurnära på kroppen ner till midjan där den gick ut i en böljande kjol som följer ända ner till mina klacka. Urringningen på klänningen är ett skarpt V, men på ett bekvämt sätt. Kjolen liknar en stilla våg i natten, lugn men svallande. Mina klackar är svarta med glitter framtill men annars diskreta med en hög klack. För att vara helt ärlig så är de hemskt obekväma men helt omöjliga att slita ögonen från. Jag har en matchande handväska med silvrig kedja över axeln och håret är lika böljande som kjolen. Lätt lockat faller det rakt nerför mina axlar. Vi la inget löshår i då jag gillar mitt hår som det är. Sminket är mest naturlig men lite toppat med highlighter för att få till pricken över i:et. I stora drag är det min outfit inför premiären av Avengers: Infinity War. Den största film jag någonsin spelat i.

Nervöst sväljer jag igen och igen. Försöker andas lugnt in och ut genom näsan men det för mig istället att låta som en flåsande hund.

-"ready D/n?" vänder sig George om och flinar mot mig i baksätet.

Han är uppklädd i en ståtlig svart kostym med vit skjorta som alla andra säkerhetsvakter.

Jag nickar och sväljer en gång till medan vi väntar i den kö av svarta bilar med tonade rutor som väntar på att få släppa av sina kändisar. Till slut tar vi oss ända fram till avstigningsplatser och George ger mig ett sista leende innan han ger klartecken åt säkerhetspersonal utanför att öppna dörren åt mig. Jag sluter ögonen och tar ett sista djupt andetag.

-"remember, you were born for this." är det sista jag hör innan bildörren öppnas och jag möts av massa rop, jubel och kamerablixtar.

Efter flertal bilder, intervjuer och hälsningar till alla underbara fans möter jag upp med de andra från castet. Snabbt finner jag Scarlett, Lizzie och Pom. Jag småpratar lite med dem innan jag nästan krockar med Anthony Mackie. Jag kan ju inte låta bli att jävlas lite med han och det slutar med att vi samtalar lite innan jag i ögonvrån får syn på en familjär person. Jag säger adjö till Anthony innan jag stegar lugnt fram till Tom. Jag är tvungen att bita mig i läppen för att inte helt fastna med blicken. Han följer mig diskret med blicken när jag närmar mig och vi möts i en vänskaplig kram.

-"long time no see." blinkar jag och böjer mig sedan fram för att viska.

-"stop staring at me, you look like a freak." fnittrar jag när Toms ansikte börjar skifta i rött.

Efter premiären följer en hejdlös fest som håller låda till sen natt. Jag och Tom försöker att inte framstå för närgångna på varandra under varken premiären eller festen men till slut står vi bara inte ut längre utan vi smyger iväg när festen är som livligast till hans hotellrum. Vi hör hur festen dånar ovanför oss när vi tar trapporna och skuttar ner för som två barn som inte vill bli upptäckta. Snabbt småspringer Tom i förväg och låser upp dörren sedan ger han mig klartecken när kusten är klar. Fnittrande smiter jag in och Tom låser snabbt dörren efter mig. Vi båda hämtar andan innan våra blickar möts och vi brister ut i stort gapskratt. Jag måste ta stöd mot sängen för att ens hålla mig uppe. Tom står lutad mot väggen mitt emot mig när vi väl lugnat ner oss och hämtar andan.

-"we are acting like kids." fnissar han och skakar på huvudet så hans lockar hoppar.

-"admit it! you like hiding." retas jag och rynkar på näsan med ett flin.

Jag reser mig upp och rättar till klänningen som jag råkat skrynkla till. När jag höjer blicken igen möter jag direkt Tom's alerta blick och mina hud vibrerar under hans lena fingertoppar som smeker mig ner för armen. Jag vet inte om det är den pyttelilla alkoholen som jag druckit som får det att pirra till behagligt i magen eller om det är Tom's närhet..

-"you are absolutely stunning in that dress." säger han mjukt och sätter en hårslinga bakom mitt öra.

-"and you are looking damn handsome in that suit." svarar jag och ler svagt med värme i blicken.

Innan någon av oss vet ordet av kraschar våra läppar samman. All den längtan och saknad vi båda känt efter varandra släpps äntligen löss och jag drunknar helt bort i Tom's ögon och läppar.

// titta vem som uppdaterar?! jo jag!! kortare kapitel denna gången dock men blev faktiskt lite förvånad att jag ens hann skriva lite grann nu i helgen då jag har flera ton läxor att göra OCH jag ska tävla imorgon, heheh! men fick sånt djävulskt sug efter att skriva så var ju tvungen att plocka upp datorn och skriva några ord (nästan 900 ord ja...) så hoppas ni får en trevlig dag och att detta kapitel toppa era förväntningar. själv blev jag faktiskt väldigt nöjd! hihih <33333333333333333