En vilsen själ

KAPITEL 13

Mitt perspektiv

Som tur är hade dåtida-jag sina aningar om att inspelningen skulle avslutas med en fest eller med någon stors middag. Embla förvarna mig även lite om att det är så de större MCU-inspelningarna avslutas. Så jag tog faktiskt med en lite fancy klänning, i fall att så att säga! Jag vågade inte ta med den finaste jag hade för det kändes lite väl men den klänningen jag har med nu är också väldigt fin, bara lite mer neutral. Den är lång, exakt så den inte nuddar golvet och har en slits på sidan som går upp i höjd lite över mitt knä, ligger slankt på kroppen utan att sitta tajt och i matt marinblå glitter. Glittret gör ju att man sticker ut mer vilket inte är det jag gillar mest här i världen men den är ganska matt så den glittrar inte fruktansvärt mycket (phuu). Eftersom jag inte har långt tid på mig att göra mig iordning inför avslutsningsfesten hinner jag bara lätt fixa mitt hår och lägga på lite smink, inget märkvärdigt alls utan bara ett tunt lager. Jag spänner försiktigt på mig mina mörkblåa högklackade skor med en stadig klack och håller upp klänningen i ett löst grepp när jag stegar ner för trailer trappan och utan genom dörren. Rätar till klänningen lite och låser dörren med nyckeln som jag sedan lägger i min axelväska.

Solen lyser ljusa strålar som ger långa skuggor. Den har inte börjat gå ner ännu men det är inte långt kvar. Den kyliga oktober vinden får håret på mina armar att resa sig och jag huttrar till. Har jag tid att vända om och ta min jacka? Antagligen inte så jag fortsätter gå över asfalten vidare bort mot parkeringen där jag och Tom bestämde möte. Riktigt gulligt av han att vilja skjutsa mig då jag har ingen aning hur jag annars skulle ta mig dit utom med taxi. Tom är en väldigt snäll person, jag gillar honom. Eller alltså inte på det sättet! Eller..? 

Men i alla fall jag är inte så glad för att åka taxi, oftast kör de bara fort och hänsynslöst.

Klackarna ekar mot asfalten med jag kryssar fram trailers och annan tv-utrustning. Möter även en och annan ur teamet som jag hejar så glatt på. Scarlett kommer just ut ur sin trailer när jag går förbi.

-"D/n!!" hojtar hon och vinkar uppspelt.

Hon har en vacker klänning på sig med nytänkande armar och öppen rygg.

-"where are you going?" frågar hon när vi kommit närmare varandra.

-"oh Tom are giving me ride to the party." nickar jag och kramar försiktigt om min axelbandsväska där den hänger lågt ner på min höft.

Scarlett skiner genast upp i ett brett flin så snabbt hon bara hör hans namn.

-"it's not like that!" himlar jag med ögonen och skrattar sedan.

-"well but I see you later, right?" hon gör en gest som säger "vi-kommer-ses-för-du-blir-inte-av-med-mig-så-lätt" och jag bara nickar till svars.

Vi skiljs åt för stunden innan jag stegar vidare och är snart ute på parkeringen. Solen har redan hunnit gå ner lite till när jag spanar vaksamt runt, inte för att jag direkt vet hur Toms bil ser ut men det kanske funkar i alla fall. En vinkande hand kommer i mitt synfält och snabbt känner jag igen det familjära ansiktet. På ett kick är jag framme vid den svart glansiga Audin.

-"he- ooh." Tom drar ut på svaret när han tittar storögtd på mig från topp till tå.

-"what is it?" undrar jag en smula förvirrat och flyttar försiktigt en hårslinga bakom örat som envist åker fram i ansiktet på mig.

Tom sväljer hastigt och rättar direkt på sig.

-"eh nothing! you look v.. very pretty." nickar han snabbt och ler stelt.

-"thanks you to." ler jag och sneglar diskret på honom.

Vi anländer snabbt till festen. Den hålls högst upp på ett höghus så man är så illa tvungen att ta hissen upp. Redan när vi är tre våningar ifrån kan man höra det ihärdiga dunkandet. Om inte golvet har rasat in innan kvällens slut är det ett mirakel hinner jag tänka innan hissdörrarna glider ljudlöst upp. Vi möts av hög musik, alkohol, tonvis av människor och massor av blinkande och förvirrande ljus.