En vilsen själ

KAPITEL 24

Mitt perspektiv

Sagt och gjort, dagen efter anländer vi till London. Förvånande nog är trafiken inte lika tät som den brukar vara. Vi skämtar lite sinsemellan att det beror på att alla är på premiären för Infinity War. För överallt sitter planscher och diverse reklam. Taxibilen kryssar sig fram med lätthet och släpper sedan av mig, Tom och Haz hemma hos Tom. Lite spänd är jag ändå för att få utforska Tom nya villa. Jag kan inte sluta skratta åt det faktum att hans föräldrar fortfarande bort bokstavligen ett stenkast härifrån. Jag ska väl dock inte skratta för högt, jag bor lika nära mina föräldrar ute på ängen...

Triumferat låter Tom den dubbla ytterdörren glida upp och hallen uppenbarar sig framför mig. Med ett leende kliver jag in efter att jag nogat sopat av skorna. Huset ser enormt ut, hallen leder direkt in till kombinerat köks och vardagsrum. I hörnet finns även ett matsalsbord med 6 stycken platser. Till höger leder en bred trappa upp mot övervåningen och det verkar finnas något nytt att upptäcka runt varje hörn.

-"your mom really got good taste." flinar jag bort mot Tom med tanke på att hans mamma var den första att tipsa och lägga bud på huset.

Tom bara räcker ut tungan åt mig och hjälper Haz in med de sista resväskorna. Flygresan var lång och påfrestande, jag som verkligen inte kan sova i varken bil eller flygplan är fortfarande utmattad och jag vågar knappt titta mig själv i spegeln. För min inre syn ser jag mina blodsprängda ögon och svarta påsar under ögonen som når ner till marken. I ett försök att kvickna till gnuggar jag mig försiktigt i ögonen.

Haz och Tom har redan börjat bära upp alla resväskor till ovanvåningen medan jag tar mig en rundtur runt undervåningen. Spatserar och inspekterar varje lite möbel som kommer inom mitt synfält. Jag är helt enkelt hjärnan bakom operationen och de är musklerna fnissar jag för min inre tanke och syftar på Haz och Tom som kånkar med resväskor upp och ner.

-"haz, wanna stay for dinner?" jag möts av Haz som också börjar beskåda Tom's nya lya uppifrån och ner.

-"yes please." skrattar han och dunkar mig vänligt i ryggen.

Tom ansluter sig också till vår lilla rundtur.

-"dont just sit there, show me around!" beordrar jag med värme i rösten och viftar med armarna gestikulerande åt Tom som just satt sig ner i soffan.

Han lägger kraft på att himla med ögonen åt mig innan han reser sig upp och spelar halt bara för att vara dramatiskt. Jag låtsas lägga krokben på honom vilket bara för han att titta bestört på mig som om jag just sagt något oerhört förolämpande.

-"you guys acting like kids!" utbrister Haz med armarna vida utsträckta och vi alla brister ut i skratt.

Dagens ljus vandrar vidare, vi tar det mest lugnt och Haz bestämmer sig även för att sova över. Vi lagar middag tillsammans och har det mycket trevligt. Jacob ringer mig även på face time.

-"oh hey Jacob, how are you?" jag ställer mobilen lutad mot en vas på köksön.

-"halli hallo, I'm fine thanks for asking. Heard that Tom convince you to come with him back to London." ett flin sprider sig över hans läppar jag och nickar med ett skratt.

Djungeltelegrafen sprider rykten snabbt! fnissar jag.

-"yeah, so I guess I'm gonna hang around here before we start shooting again next week." nickar jag och stöder huvudet mot handflatorna.

Tom och Haz har nu märkt att jag pratar med någon från deras bekväma platser i soffan.

-"how are you talking to D/n?" hojtar Tom med ett veck mellan ögonbrynen.

Jag tar upp mobilen och vänder på kameran.

-"say hi to Jacob!" hojtar jag tillbaka och pekar upp mot mobilskärmen.

-"wha- wait he called you but not me!" utbrister Tom och kilar fram snabbt som en iller till mobilen.

-"jacob I thought I was your friend." han låtsas verkar upprörd men djupt bakom hans kastanjebruna ögon gömmer sig en bubblande glädje.

Jag hör hur Jacob skrattar och Haz vinkar i bakgrunden.

-"when do you come to London Jacob?" ropar han.

En liten paus lägger sig och vi väntar nyfiket.

-"hmmm, maybe tomorrow or tomorrow-marrow." utlägger han med saklig röst.

-"tomorrow-marrow??" härmar jag hans fyndiga påhittade ord.

Alla brister ut i garv och det är knappt så mobilens högtalare kan ta in alla ljud. När jag samlat mig lite så ställer jag mobilen vänd mot sofforna med vasen fortfarande som stativ. Alla har nu hunnit lugna ner sig och vi fortsätter prata, haz och Tom har belägrat sig i soffan med TV på låg volym medan jag dansar runt lite för mig själv.

-"weren't you tired D/n?" fnissar Tom när han märker att jag dansar runt lite på skoj.

-"you don't look very tired." skrattar Jacob i bakgrunden.

-"not anymore." påstår jag och gör en liten piruett på stället.

Tom's perspektiv

Efter att D/n dansat sig själv trött igen kryper hon upp i fåtöljen under en filt och somnar snabbt därefter. Hon gjorde allt möjligt, piruetter, flossa, masken (men misslyckades), shuffla, massor av balett inspirerade rörelser och andra rörelser hon hitta på i stundens hetta. Haz och jag skrattade gott åt alla hennes udda rörelser. Men hon måste tröttat ut sig själv rejält för nu sover hon tungt.

-"when are you gonna get Tessa?" Haz vänder sig mot mig sneglar sedan mot klockan, den börjar närma sig tio på kvällen.

Jag nickar kort och öppnar mobilen för att ringa mamma som har så vänligt agerat hundvakt de senaste dagarna.

När jag senare kommer tillbaka med en mycket lycklig Tessa snurrandes runt benen sover D/n fortfarande och det börjar bli sent.

-"I tried to wake her up but she almost hit me." fnissar han med tandborsten i munnen.

-"whut? well maybe you deserved it." skrattar jag och släpper lös Tessa som direkt flyger fram mot Haz och får sedan syn på D/n som sover i fåtöljen.

-"oh no, tes- Tessa no!" ropar jag och försöker få tag på henne med det är redan försent.

Hon tar sats och hoppar rakt upp i Dn's famn. Tessa väcker såklart D/n och börjar genast slicka henne i ansiktet med stigande entusiasm.

-"what..?" D/n vaknar sakta upp till medvetande igen och tittar sömnigt på det dregliga hundhuvudet framför sig.

Tessa bara tittar överlyckligt mot henne och hela hennes kropp pendlar i takt med svansen.

-"y- OH MY- Tess honyyyye!!" utbrister D/n och slår armarna om hunden framför sig.

-"babbyyy-Tessa I have missed you so much, yes of course I have, yes of course darling." D/n gör till världens bebisröst och Tessa ser ut att spricka av glädje.

-"bruh, you not even that happy when you meet me after a long time." säger jag surt med armarna i kors över bröstkorgen lutad mot väggen.

// denna del blir med som ett lite mer "hemma-kapitel" där de inte gör så mycket men jag hoppas ändå jag fick med den familjöra känslan men rädds ikke för nästa kapitel ska D/n äta middag med Tom's fmailj. Hur ska de går må tro?