All I Want For Christmas Is You » o.e

Femte december

Har du någonsin tänk på hur ordet fredag känns? När jag tänker på fredagar så ser jag alla de här fina paren som alla drömmer om att få vara en del av. Jag ser framför mig hur de sitter i soffan och tittar på film. Jag hade gärna också fått göra det. Nu stod jag istället utanför Espresso House och väntade på att Oscar skulle komma ut. Det var han som stängde idag, så då hade jag behövt träffa honom där, och inte hemma hos honom, eller hos mig. Jag stod vid bakdörren där texten "ENDAST PERSONAL" stod. Plötsligt kom Oscar äntligen ut. Den här gången var det han som hade fullt med kläder på sig, och jag som bara hade en tunn jacka.

"Förlåt att du fick vänta", sa han försiktigt och kliade sig i nacken. "Vad vill du göra?"

"Jag vill hem till min säng", muttrade jag och korsade armarna.

Oscar bet sig i läppen och tittade ner i marken. Det verkade som om han hade skuldkänslor för att han hade låtit mig stå och frysa. Eller så var det bara det jag försökte intala mig.

"Vi gör såhär", började han. "Vi åker hem till mig och ser en film eller något. Så kan du få värma dig."

Jag nickade långsamt. Glatt drog han med mig mot närmaste busshållsplats. Det tog bara några minuter innan vi satt på bussen. Det var relativt tomt på bussen, så vi hade många platser att välja på. Vi satte oss på första bästa plats. Jag satt och lekte lite med mina fingrar, i brist på annat att göra. Jag kände hur Oscar hoppade till bredvid mig. Jag tittade förvånat på honom och såg sedan att jag hade råkat snudda vid hans hand. Han tog ett hårt tag om mina händer och försökte få de varmare. Att jämföra mina händer med hans var som att jämföra is och eld - nästan. Bara några hållplatser senare hoppade vi av bussen. Det visade sig att Oscar bodde bara några kvarter ifrån mig - en fem minuters promenad emellan. Oscar låste upp dörren och vi steg in. Vi tog av oss våra ytterkläder och stegade mot vardagsrummet. Vi slog oss ner i soffan. Plötsligt möttes vi av en hund. Den var stor och vit. Den satte sig framför oss och började flåsa. Oscar började klappa den på huvudet. Jag hade alltid önskat mig en hund, enda sedan jag var fyra år gammal.

"Du är inte rädd för hundar, va?" frågade han och tittade upp på mig.

Jag log och skakade på huvudet.

"Jag älskar hundar", svarade jag.

Oscar sken upp som en sol. Han flyttade lite ifrån mig och insisterade om att hunden skulle hoppa upp i soffan emellan oss. Jag klappade den på ryggen.

"Vad heter den?" frågade jag.

Om jag ska vara ärlig så kände jag mig som en femåring när jag frågade det.

"Donna", svarade han.

Vi log båda två. Det tog inte lång tid förens hon tröttnade och hoppade ner från soffan. Oscar gick fram till teven och satte på den. När han satte sig igen satt han och zappade mellan kanalerna med fjärrkontrollen. Jag lutade försiktigt huvudet mot hans axel. Han såg ganska uttråkad ut.

"Ska vi göra något annat istället?" frågade han och tittade på mig.

Jag tittade tillbaka på honom och ryckte på axlarna. Jag granskade hans ansikte. De tydligt markerade käkbenen, de blå ögonen, de vädigt kyssvänliga läpparna. Nej men vad säger jag?! Jag rodnade lite åt mina tankar om Oscar.