All I Want For Christmas Is You » o.e

Artonde december

Den bästa skoldagen på hela året måste nog vara den sista. Det var den sista riktiga skoldagen. Vi slutade vid lunchtid och på schemat stod det bara städning. Vi skulle ta hem alla arbeten, göra rent i skåpen, fixa i alla salar och mycket mer. Delar av vår klass stod nu och torkade ur sina skåp.

Innan jag hade gått och lagt mig dagen före så hade jag skickat iväg ett sms till Oscar. Jag kom fortfarande ihåg varje ord.

Skickat från: Mig

Tid: 23:24 (17/12 2014)

"Hej... Du sover säkert när jag skickar det här, men jag skriver det i alla fall. Förlåt för att jag bara stack förut. Om jag ska vara ärlig så blev jag lite rädd. Det känns som om allt går så snabbt. Att jag inte är tillräckligt redo än. Det är som om mitt hjärta agerar för snabbt, så min hjärna inte hinner tänka efter på vad som händer. Förlåt, på riktigt. Du är en av de finaste människorna jag har träffat, och därför känns det liksom som att du inte finns på riktigt. Förlåt igen om jag sårar dig när jag säger det. Men jag tycker väldigt, väldigt, väldigt, väldigt mycket om dig och vill inte att du ska vara som alla andra killar - som egentligen inte bryr sig om tjejen utan bara utseendet eller något sådant. Jag behöver någon som dig i mitt liv. Du är inte som någon annan jag känner, vilket är väldigt positivt. Kan vi inte försöka igen?"

Jag skrattade bara jag tänkte på det. Det lät så otroligt klyschigt, och jag var inte en sådan person. Jag var ganska tråkig om man tänkte efter. Jag var inte hon som var populärast i klassen, jag var inte hon som fick toppbetyg, jag var inte hon som hade de bästa vännerna och familjen i världshistorien, jag var bara jag. Jag hade mina vänner, - och många av de spenderade jag inte mycket tid med alls - min perfektionistiska (som säkert inte är ett ord) familj, jag hade okej-betyg, jag hade inte utseendet som alla gillar. Egentligen hade jag inget som någon skulle gilla. Jag förstod inte varför Oscar slösade sin tid på mig egentligen...

Oscars svar på smset var inte lika långt som mitt, men det var i alla fall ett svar. Jag kom ihåg det också.

Skickat från: Oscar

Tid: 00:01

"Nellie, det är inget att skämmas för! Precis som jag sa, jag vill bara få ut mina känslor till dig, jag har inte sagt att du måste säga något tillbaka. Vad säger du om jag säger att jag bjuder dig på lunch på fredag?"

Jag hade dirket sagt ja till att hans lunchdejts-förslag. Jag hoppades verkligen att det inte skulle bli stelt. Tänk om ingen av oss skulle säga något? Tänk om han skulle ställa in? Det fanns så mycket att frukta för morgondagen, men ändå så mycket att hoppas på. Halva jag längtade oerhört mycket, medans den andra halvan inte ville att det skulle hända alls. Mitt beteende från gårdagen hade förstört mig lite, jag hade blivit rädd och lite rädd för att träffa Oscar igen.