All I Want For Christmas Is You » o.e

Nionde december

Jag satt i köket med en hel hög med läxor. Det kändes nästan som att det var dubbelt så många som den gången då Oscar påpekat att de var så många. Jag suckade och slog huvudet i bordet. Plötsligt knackade det på dörren. Jag blinkade förskräckt till och mumlade ett lågt kom in. Det hördes säkert inte, men jag orkade inte bry mig så mycket. Jag hörde i alla fall hur dörren öppnades och att någon satte sig mittemot mig. Jag lyfte trött på huvudet och fick se Oscar framför mig.

"Är du trött?" frågade han.

Jag suckade och slängde min penna åt hans håll. Jag slöt ögonen igen och drog händerna längs ansiktet. Jag hörde Oscar skratta lite lågt. Jag tittade upp på honom.

"Jag fattar inte hur du pallar med allt", sa han. "Alltså, du är helt ensam hemma i typ en månad och har dessutom massor i skolan?!"

Jag rynkade pannan. Den tanken hade inte slagit mig. Jag gjorde bara allt ensam, som jag brukade. Det enda nya var att jag handlade, städade, gjorde maten, och allt sådant - plus skolan. Jag hade inget val. Visst skulle jag kunna bo hos någon släkting, men de bodde för långt ifrån så då skulle jag behöva ta ledigt från skolan, och då skulle jag lika gärna kunnat följa med mamma och pappa. Jag bestämde mig för att rycka på axlarna innan jag satte näsan i skolböckerna igen. Jag hörde hur Oscar mumlade något, säkert något om mitt (enligt honom säkert) tråkiga beteende. När jag några minuter senare tittade upp på honom så satt han långt ut på stolen - han nästan låg ner - med korsade armar och ett ihopskrynklat ansikte.

"Oscar, det är ingen idé att sitta där och sura", försökte jag utan att börja skratta. "Jag måste få klart det här. Sista inlämningsdagen var egentligen häromdagen."

Han stönade uttråkat och slog ut med armarna, vilket resulterade till att stolen åkte bakåt och han ramlade ner på golvet. Jag fick ifrån mig ett högt hysteriskt skratt. Han frustade till innan han började skratta han med.

"Men hjälp mig upp då!" sa han medans han försökte hämta andan från skrattet.

Jag reste mig från stolen jag satt på och gick mot honom. Det kändes nästan som att jag gick dubbelvikt efter mitt skrattanfall. Jag tog tag i hans arm och med lite hjälp från honom själv så stod han snart på fötter igen. Han drog en hand igenom sitt hår och flinade mot mig.

"Nellie, kan vi göra såhär istället", började han. "jag hjälper dig med alla dina läxor och sedan så gör vi något roligt istället?"

Jag log lite mot honom och nickade ivrigt. Vi satte oss vid mitt läxberg och började rensa lite för att se vad som fanns där. Det kändes som om det var något i varenda litet ämne. Det kändes som om min hjärna skulle kollapsa när jag upptäckte hur mycket det egentligen var. Jag skulle behöva två stycken jullov - ett för att återhämta mig efter allt jobb och ett för att bara få ta det lugnt.