All I Want For Christmas Is You » o.e

Tionde december

Jag sprang snabbt mot expeditionen. Jag var tvungen att lägga ner allt mitt jobb jag fått gjort igår med Oscars hjälp i de olika lärarnas fack. Oscar var mycket smartare än jag hade trott - inte för att jag hade trott att han var dum i huvudet, men hans kunskaper förvånade mig lite. Men han var ju äldre än mig, och hade därför hunnit lära sig mer, så det var inte så konstigt.

När allt var inlämnat tittade jag på klockan på min mobil. Lektionen började om bara några minuter. Jag hade allt jag behövde i väskan, så det var bara att springa mot rätt sal. Jag såg att dörren stod vidöppen. Jag smög in och såg hur hela klassen satt där. Jag sög in underläppen i munnen och skyndade mig att sätta mig på en plats. Denna lektion var en SO-lektion, som vi hade med våran mentor, Margareta.

"Jag ska bara ta närvaron, sedan har jag lite saker att berätta för er", sa hon förväntansfullt.

Jag tittade till höger om mig, där Axel satt. Han satt med armbågarna i bordet och ansiktet mot händerna. Han suckade. Axel var inte den i klassen som pluggade mest, om man sa det på sådant sätt. Om man skulle säga det på ren svenska så pluggade han inte ett skit. Han klagade alltid på att skolan var slöseri med tid och att han hellre satt hemma och spelade. Jag hade aldrig förstått mig på det där med killar som skulle spela datorspel hela tiden. Jag tyckte det var slöseri med tid.

"Okej, tre borta idag..." mumlade Margareta för sig själv. "Men hörrni, lucia närmar sig! Och på fredag, den tolfte, så ska femmorna gå ett luciatåg som vi ska och titta på. Kul va?"

Det hördes stönanden ifrån varje hörn i klassrummet. Ingen verkade alltså vara ett fan över att vi skulle på luciatåg på fredag. Jag tyckte det var bättre än att ha lektioner, så jag klagade inte.

Margareta gick snabbt över till att börja prata om det vi skulle göra på lektionen istället. Det som var väldigt skönt med SO-lektionerna på slutet av året var att det ofta inte var mycket att göra. Det var mycket att höra och läsa. Även fast det inte var bra, så drömde jag mig alltid bort på de lektionerna. Nu var en sådan tid. Det enda som flög runt i mitt huvud var Oscar. Han hade liksom fastnat i huvudet på mig. Jag försökte tänka på annat och lyssna på vad Margareta sa, men det enda som fanns i mitt huvud var Oscar. Hit och dit. Här och där. Jag ville så gärna få ut honom ur skallen på mig, men ändå så behövde han finnas kvar där inne. Tänk om något skulle hända och han bara skulle finnas kvar i mitt huvud? Hur skulle allt se ut då? Det ville jag inte ens tänka på...

Jag tittade mig omkring med Oscars namn bankande innanför pannbenet. Nästan alla i klassen såg uttråkade ut. Det verkade som att jag inte var den enda som var skoltrött. Det var tur. Jag tittade bredvid mig. Axel låg med huvudet på bänken. Tänk om han hade somnat?