All I Want For Christmas Is You » o.e

Sjuttonde december

Jag satt i Oscars famn hemma hos honom. Vi tittade på film. Vi såg på en av världens bästa julfilm - Grinchen. Jag tittade på honom och såg hur inne i filmen han var. Jag satte huvudet mot hans axel och försökte förstå lite mer vad filmen handlade om. Oscar tittade på mig och log. Han drog med handen över mitt hår. Jag tog tag i hans hand och började leka med hans fingrar.

"Oscar..." började jag. "Tror du vi är i ett förhållande?"

"Du menar som pojkvän och flickvän, eller?" frågade han med ett litet flin på läpparna.

Jag nickade försiktigt och kände hur rodnaden spreds över mina kinder. Var jag tvungen att säga det? Jag bet mig i läppen och tittade på honom. Han sträckte på sig och tryckte hårt om våra sammanflätade händer.

"Jag skulle inte tacka nej till det, men om inte du vill det så är det helt okej", svarade han.

Jag öppnade munnen men stängde den lika snabbt igen. Jag tryckte huvudet mot Oscars ansikte.

"Jag vill bara att du vet att jag älskar dig, Nellie", mumlade han i mitt öra.

Jag öppnade munnen ännu en gång men fick inte fram något ljud. Det kändes så stelt att jag inte kunde säga något, men jag blev stum. Jag suckade försiktigt. Oscar tog upp mitt ansikte och tittade frågande på mig.

"Vad är det?" frågade han oroligt.

Jag kliade mig försiktigt i nacken och tittade ner på golvet. Filmen gick fortfarande på i bakgrunden, men ingen av oss brydde sig ett dugg.

"Du säger sådana saker till mig", började jag. "Och jag får inte fram något att säga tillbaka."

Oscar tog ett hårdare grepp om mig och tryckte in mig i en kram. Han satte fjäderlätta pussar på min hjässa innan han satte våra pannor mot varandra.

"Jag begär inte att du ska säga något tillbaka", sa han. "Jag vill bara få berätta för dig hur jag känner."

Jag försökte titta ner igen, men det gick inte då våra ansikten var så hårt tryckta mot varandra. En rodnad spreds över mina kinder. Det började bli ganska varmt att sitta i Oscars famn. Plötsligt hörde vi hur ytterdörren, några meter bakom oss, öppnades. Jag hoppade snabbt ner från Oscars famn, ner på golvet. Han höll ett hårt grepp om min hand och tittade oförstående på mig. Jag kliade mig i nacken och drog mig ur hans grepp.

"Jag tror jag måste gå hem", mumlade jag.

Oscar satt snopet kvar i soffan och tittade på mig medans jag gick mot hallen. Det var Oscars mamma som hade kommit hem, det var hon som hade stört oss lite. Hon log mot mig innan hon försvann. Jag drog på mig mina skor och min jacka innan jag skyndade mig ut.

När jag hade kommit ifrån Oscars område förstod jag vad jag precis hade gjort. Det blev fel, så fel. Varför hade jag agerat så som jag gjorde? Jag hade förstört mycket nu. Jag förstod inte vad som flög i mig. Jag drog luvan över ansiktet och suckade medans jag fortsatte gå mot mitt hus. Jag sparkade med foten i snön så allt yrde. Plötsligt öppnade sig himlen och det började spöregna. Jag orkade inte riktigt bry mig om det nu. Jag var tvungen att prata med Oscar och be om ursäkt. Men inte nu, inte idag. Det fick bli senare.