All I Want For Christmas Is You » o.e

Elfte december

"Men hallå, kan vi inte göra något i helgen?" frågade Sara när vi satt i matsalen och åt vår lunch.

Vi tittade alla tre på varandra. Jag ryckte på axlarna. Jag kanske behövde göra något annat än att spendera tid med Oscar var och varannan sekund. Jag petade lite i maten. Det var inte den godaste maten idag, om man sa så. Jag reste mig upp och gick för att hämta ett knäckebröd. När jag kom tillbaka så tittade Sara och Hanna länge på mig med smala ögon.

"Vad händer?" frågade jag.

"Du känns så frånvarande", mumlade Hanna. "Har något hänt?"

Jag tittade upp på mina två kompisar. De såg oroliga ut båda två. Jag skakade på huvudet och började bre smör på mitt knäckebröd. De korsade armarna båda två. Jag ignorerade hur de försökte få reda på vad som försegick i mitt huvud. Jag började äta av mitt knäckebröd samtidigt som jag drog upp min telefon. Jag gjorde det jag alltid gjorde då jag blev uttråkad - alltså titta de sociala medierna jag brukade hålla på med. Instagram, Twitter, Facebook, Tumblr och allt vad det var. Jag hörde hur mina kompisar suckade. Visst förstod jag att de inte tyckte att mitt beteende var som vanligt och ville veta varför, men de kunde väl hålla det för sig själva? Jag la ner min mobil i fickan igen innan jag gick och ställde bort min tallrik.

Om man tänkte efter, egentligen kände jag inte Oscar bra alls. Men ändå så hade jag spenderat så mycket tid med honom. Jag visste inte mycker alls om honom, men det kändes som om jag gjorde det. Det kändes som om vi hade känt varandra hur länge som helst. Det lät klyschigt, men det var ju så det var.

Jag gick mot mitt skåp och försökte dra ut mina saker. Just nu var mitt skåp inte det mest organiserade skåpet bland de runt omkring oss. Mapparna låg lite här och var, det var massor av papper, det var smutsigt och bla bla bla. Jag gick mot salen där lektionen skulle hålla till. Långa och trötta steg. Jag gäspade uttråkat. Jag satte mig på bänken utanför salen. Människor gick förbi mig. Jag tittade upp mot klockan som satt på väggen och tittade sedan på schemat för salen - lektionen började inte förens om en halvtimme. Vad skulle jag göra då? Jag suckade.

Oscar fortsatte att leta sig runt i min hjärna. Gud vad allt handlade om honom. Det kändes som om tredje världskriget hade startat i skallen på mig. Jag blev nästan lite sur på honom bara för att jag inte fick ur honom ur huvudet. Det var ju inte hans fel, men vems fel var det annars? Det var inte mitt fel, jag kunde ju inte styra mina känslor...

-

Trodde jag la upp detta i morse men nänä tydligen inte...