All I Want For Christmas Is You » o.e

Trettonde december

Jag vaknade av att det var ett fasligt liv på undervåningen. Jag stönade till och tryckte huvudet mot kudden. Allt ljud fortsatte. Jag reste mig trött ur sängen och gick ner för trappan. Jag hade somnat i en av pappas tröjor, varför visste jag inte. Jag låste upp dörren och öppnade den. På andra sidan stod en fullt påklädd Oscar. Jag tittade frågande på honom.

"Har du redan glömt vad vi bestämde igår att vi skulle göra idag?" frågade han.

Jag rynkade pannan och försökte komma på vad vi bestämt. Oscar suckade.

"Vi ska ju baka sa vi ju!" sa han.

När han se det så ringde det en klocka i hjärnan. Jag slog mig för ansiktet och skrattade. Jag hade verkligen kortare minne än en fisk. Jag backade bakåt några steg och lät Oscar stiga in. Han hängde prydligt upp sin jacka på en galge och ställde sina skor i skostället. Jag blinkade några gånger och försökte le mot honom. Han bara skrattade. Han drog in mig i en kram. Jag stod slappt med armarna hängandes längs kroppen.

"Jag är trött, Oscar", mumlade jag.

Om jag bara kunde skulle jag säkert somna i hans armar.

"Det bryr vi oss inte om! Nu ska du bli pigg!" utbrast han. "Spring upp och klä på dig så kör vi igång sedan!"

Jag stönade. Han släppte taget om mig, vände mig om och knuffade iväg mig. Med trötta steg gick jag upp för trappan. Jag slängde på mig de första klädesplaggen jag hittade - vilket var en tråkig vit t-shirt och ett par svarta jeans. Jag orkade inte ens röra mitt hår, det skulle säkert ta flera timmar att reda ut. Jag gick ner till Oscar igen. Han stod i köket med ett förklädde på sig. Jag var tvungen att skratta. Han drog till i min arm, och drog mig till sig. När jag stod bredvid honom satte han ner handen i mjölpåsen. Jag drog efter andan och försökte springa därifrån, men Oscar höll hårt om mig. Han slängde allt av mjölet i ansiktet på mig. Jag hostade till och stirrade på honom.

"Oscar, vad orättvis du är!" utbrast jag.

Han skrattade bara åt mig. Han stötte till mig med höften och började med att göra i ordningen degen. Han tittade på sina kletiga händer och tittade sedan på mig. Han gick till diskhon och tvättade av händerna.

"Kan du fortsätta lite?" frågade han medans han torkade sina händer.

Jag tittade skeptiskt på honom. Han slängde ifrån sig handduken och ställde sig bakom mig. Han tog tag i mina händer och försökte visa mig hur jag skulle göra. Jag tittade på honom och skrattade. Han tittade fokuserat på degen. Han blickade upp mot mig. Han satte ena handen mot mina kind och drog med sin mjuka hand mot min hud. Han böjde sig mot mig och satte sina läppar mot mina. Förskräckt tittade jag på honom men slöt sedan mina ögon - precis som han. Inte långt efter drog han ifrån våra läppar från varandra och satte sin panna mot min.

"Det kanske låter konstigt, men jag tycker väldigt mycket om dig Nellie", sa han med ett leende.

Jag skulle precis öppna munnen då det knackade på dörren. Oscar och jag tittade på varandra. Han släppte greppet om mig och lät mig öppna dörren. Jag skyndade mig och öppna. Jag hörde honom följa efter mig. Utanför stod Hanna och Sara.

"Hej... Skulle inte vi shoppa idag?" frågade Sara.

Ingen av de kunde slita blicken från Oscar. Han bet sig i läppen och tittade bort. Jag tittade på honom och sedan på mina kompisar. Jag kliade mig i nacken.

"Alltså..." mumlade jag.

Hanna avbröt mig. Hon knuffade till Sara och harklade sig.

"Vi kan göra det någon annan dag", sa hon. "Imorgon typ."

-

Detta kapitel kommer assent eftersom jag har haft världens bästa dag. Jag klev upp klockan fem, köade i fem timmar och fyrtiofem minuter för att se killarna. Sen så körde vi på ett luciatåg. Bra kombo.

Kapitalet imorgon kommer INTE såhär sent, promise!