All I Want For Christmas Is You » o.e

Fjortonde december

Varken Hanna eller Sara hade sagt något om gårdagen. Inte för att det var så mycket att prata om... De hade i alla fall inte sett kyssen - vad jag visste.

Mina, Saras och Hannas årliga julshoppingrundor var inte för människor som inte brukar shoppa. Vi gick alltid fram och tillbaka, hit och dit, nästan upp och ner. Vi kunde börja på en affär, gå i några andra affärer och sedan gå tillbaka till den första för att sedan börja om. Just i denna stund stod vi på H&M. Sara och Hanna stod med fullt av kläder på armarna. Jag gick vara runt lite och tittade. Jag hade inte så mycket att köpa då det troligtvis inte skulle bli någon jul för mig i år. Men jag borde ju ändå köpa någonting i fall att. Jag borde köpa något till Oscar. Skulle han köpa något till mig? Tänk om han köpte något till mig, men jag inte hade något och så blir det jättestelt? Tänk om det blir tvärt om? Det skulle bara bli konstigt om jag ringde och frågade honom om vi skulle ge julklappar till varandra. Jag tog några steg bakåt och lutade mig mot en ställning med kläder. Vad jag inte upptäckte var att den stod på hjul och började åka iväg. Jag var nära på att ramla, men hann återfå balansen och få tillbaka ställningen på rätt ställe. Jag tittade på kläderna som hände där. Det var fullt med jultröjor. Oscar skulle passa bra i en jultröja... Jag kunde nästan se framför mig hur han satt i en röd jultröja med en ren på, i en tomteluva och delade ut julklappar. Jag log av bara tanken. Jag borde köpa en sådan till honom. Hanna och Sara kom gåendes mot mig. De blickade ner på tröjan men sedan upp mot mig.

"Vi har tänkt att gå och betala nu", sa Hanna.

"Då följer jag med", svarade jag och tog en av tröjorna.

Vi gick mot kassorna. De var alldeles för långa. Men det var ju inte så konstigt, alla handlade ju julklappar. Jag vet inte hur länge vi stod och väntade, men det var ett tag. När vi äntligen kom ut från affären ville Sara och Hanna fortsätta med shoppingen, medans jag började bli lite hungrig. Vi bestämde oss för att ta en snabb visit till McDonald's. Jag ställde mig i en av köerna - som faktiskt var kortare än de på H&M - medans Sara och Hanna tog ett bord vi kunde sitta vid. Några minuter senare kom jag fram för att få beställa.

"Tjena gullet, vad får det lov att vara?" sa killen i kassan.

Jag rodnade lite och tittade ner i bänken mellan oss. Jag stod ett tag och vägde mellan vad jag ville ha, men tillslut bestämde jag mig. När jag fått maten skyndade jag mig mot mina kompisar.

"Vi ska bara gå på toa", sa de så fort jag hade satt mig.

Jag nickade försiktigt och började äta på en av mina chicken nuggets. Jag tittade mig omkring lite. Alla runt omkring mig var antingen i par eller grupper. Ingen var ensam. Det måste säkert se jättekonstigt ut att se mig sitta helt ensam. Plötsligt kom killen som hade stått i kassan fram till mig. Han drog fram en stol och satte sig bakochfram på den, framför mig.

"Du vet att vi har en julkalender i år va, gullet?" frågade han och flinade.

Jag rynkade pannan och ryckte på axlarna. Varför hade han ens kommit fram till mig? Jag bet mig i läppen och stirrade ner i bricken där maten låg.

"Du undrar säkert varför jag kom fram till dig", sa han. "Men det är såhär. Jag tycker att du var riktigt snygg och undrar om jag kan få ditt nummer?"

"Nej", sa jag kort.

"Varför inte?" frågade han och la huvude på sne. "Har du pojkvän eller?"

"Nej", mumlade jag.

"Dåså. Varför inte?" frågade han igen.

"Därför att jag inte vill!" utbrast jag. "Lämna mig ifred!"

Killen slog ut med händerna och ställde sig upp igen. Han tittade på mig innan han muttrade något och försvann.