Novellsamling

Alla våra minnen.

20 maj 1980

Kära Louise. Idag så kom Meja, din gamla bästis. Hon frågade om jag ville följa med till din grav. Jag sa självklart ja. Någon hade vart där och lagt en blombukett på. Såna stora röda rosor som du gillade så mycket.

Jag har börjat spela tennis. Det är superkul fast väldigt svårt. Jag ska prova en termin, och sen får jag se om jag vill fortsätta. Jag är säker på att du hade gillat tennis, det är rätt likt badminton. Nu ropar mamma att jag ska komma ner, hon pratar aldrig om dig. Gömmer dina foton. Vet du, jag kom på mamma med att försöka slänga ditt första och enda skolfoto. Jag tog tillbaka det, och nu så ligger det gömt i min byrålåda. Nu ropar mamma igen, jag måste gå. 
Kram, Emma ♡

13 Juni 1980

Idag så bakade jag din gamla favoritkaka, jag är säker på att du skulle gilla den. Pappa och jag ska göra lasagne sen, jag har ju aldrig gillat lasagne. Men vi ska prova ett nytt recept idag så det kommer bli roligt! Jag önskar du var där och kunde smaka, men nu är det som det är. Mamma har inte besökt din grav på hela månaden, om jag känner henne rätt så kommer hon inte göra det alls. Dumma dumma mamma. Besökte dig inte ens på sjukhuset och försöker nu glömma dig. Dumma dumma mamma. Bara du kommer ihåg Louise att jag aldrig kommer glömma dig. Aldrig.
Kram, Emma ♡

28 Juli 1980

Kära Louise, jag har börjat gå i terapi. Mamma hittade mina brev, så nu har hon slängt alla och tvingat iväg mig till terapi. Jag försökte få tillbaka breven, men hon har bränt upp dem. Bränt upp dem. Dumma, dumma, dumma mamma. Jag hatar henne. Jag kommer aldrig förlåta henne. Om du bara visste vad psykologen sa på terapin. Jag skulle gå vidare, sluta med mina brev, låta dig gå. Aldrig att jag ska göra det. Du ska alltid vara i mitt hjärta, och jag ska skriva till dig ända tills jag går i graven. 
Kram, Emma ♡

Jag stoppade i brevet i ett kuvert. Gömde det längst ner i min byrålåda och satte på hänglåset. Låste. Gick till skolan, kom hem från skolan. När jag öppnade dörren till mitt rum så låg brevet jag skrev på sängen. Bredvid låg en liten lapp. Jag läste.

28 Juli 1980

Bästa Emma. Tack för dina brev, det har varit en fröjd att läsa. Ja, jag kan såna ord nu. I himlen så går jag i skolan och vi har världens bästa lärare, Moses. Jag kan skriva, och läsa. Jag har följt efter dig hur länge som helst, även mamma. Jag räddade dina brev i sista sekund, dem ligger i källaren, längst in i en låda som är märkt med "Böcker".  När du läser detta, så sitter jag troligen bredvid på din säng, vid kudden du vet. Sätt dig gärna inte där, folk tror att man bara åker igenom spöken, men det gör man inte. Så jag får väldigt ont om du sätter dig just där. :)
Kram, Louise ♡
Ps, jag är alltid med dig. Oavsett om det är på jorden eller inte.