Novellsamling

Den höjdrädda piloten.

När jag var liten så ville jag bli brandman. Att rädda liv var något som jag gärna ville jobba med, men när jag blev äldre så ändrade jag dock uppfattning. Allting började med en resa till Spanien.

-Simon! Kom nu. Mammas röst ekade i hela huset.

-Jag kommer mamma, suckade jag.

Sen så tog jag min tunga väska och gick ner till mamma.

-Ska det bli kul att bo i Spanien ett tag nu? Frågade mamma.

-Nää, inte ett dugg.

Jag hade alltid gillat staden som vi bodde i och jag hade planerat att bo där även som vuxen men sen så fick mamma jobb i Spanien.

När vi kom till flygplatsen så checkade vi in och gick igenom säkerhetskontrollen.

Jag hade klumpar i magen och jag funderade på om jag skulle vägra att kliva på planet. Mamma hade låtit mig köpa chips och en coca cola som jag satt och åt på när planet landade.

-Planet till Spanien har landat och ska städas, boarding om en halvtimme. Hördes en röst från en högtalare.

Den halvtimmen gick snabbt och sen så klev vi på flygplanet.

När planet lyfte så höll jag mamma i handen och grät. Det var något av det jobbigaste som jag har varit med om. När planet landade i ett soligt landskap med palmer och strand så mådde jag illa. När vi hade kommit till hotellet som vi skulle bo på så spydde jag flera gånger.

Dagarna gick och mamma började jobba, en månad senare så flyttade vi in i huset som skulle bli vårt nya hem. Det var gammalt och slitet men mamma så att om hon tjänade mycket så skulle vi renovera.

Sen så fyllde jag arton. Mamma ville att jag skulle bli brandman eller typ något trist som ballerina men jag ville bli pilot.

-Du är ju flygrädd Simon!? Du kan inte bli pilot.

-Kan inte jag, du kunde bli det du ville, företagschef i Spanien. Fast du knappt fick godkänt i din kurs!

-Men pilot är annorlunda! Om du får svindel så kan du krascha hela planet!

-Litar du inte på mig eller?

Efter det bråket så lyssnade jag inte på henne, det blev enklare med svindeln och när jag fick vara med och lära mig grunderna som pilot så var jag så stolt. Det tog flera år men när jag hade fyllt 25 så fick jag äntligen flyga ett plan tillsammans med en av mina arbetskompisar. Det var visserligen ett litet plan men det var ändå så stort för mig.

Mamma ångrade sig aldrig, vi pratar fortfarande inte med varandra, 30 år senare. Jag flyttade till ett eget hus i Spanien och levde det livet som jag var nöjd med och ville leva. När jag träffade min fru och fick egna barn så är det denna berättelsen som jag berättar. Att jag lyckades bota en rädsla och bli det jag ville.