Novellsamling

Tagen!

-Millie!

Utbrast Hedda medans hon sprang efter mig.

Jag stannade och hon hann inte stanna, utan dunsade rätt in i mig. Vi båda ramlade och hon började skratta.

Sen så nuddade hon min axel och ropade.

-Tagen!

Jag och Hedda är bästa vänner, och har varit det sen i förskoleklass. Trots att vi var 15, och enligt alla i klassen (plus en massa vuxna) för gamla för att leka jage, så älskade vi det.

Jag hade stannat medans hon jagade mig hur många gånger som helst, men hon lärde sig aldrig utom vi ramlade fortfarande varje gång.

-När växer ni upp? Sa min syster Felicia och tittade misstroget på oss.

Hon var 13 år. Och enligt henne "väldigt mycket mognare".

Hon behandlade mig ofta som om jag var 3, och att hon var min mamma. Jag hatade det.

-Iallafall, mamma har bett mig att hämta dig. Det är mat. Fortsatte hon.

"Hämta mig" Jag fnös.

Jag behövde inte hämtas. Min mobil låg faktiskt i fickan och mamma kunde ha ringt mig eller skickat ett sms. Men hon tyckte också att Felicia var mognare.

Allt bara för att jag gillar en lek. Som i min familj ses som barnslig.

Ni kanske inte fattar någonting. Jag kan förklara.

Min familj är lite speciell. Då mamma blev "mogen" tidigt och fick mig redan som 15 åring (alltså lika gammal som jag är nu, helt sjukt. Jag skulle inte kunna bli gravid)

Därför har hon fått för sig att allt, och jag menar allt. Som hon inte gjorde när hon var 15 (eller som hon hade slutat med för länge sen) är barnsligt. Och gör man något av det blir man helt plötsligt inte lika mycket värd för henne. Jag vet. Det är helt sjukt.

Iallafall, jag vinkade hejdå till Hedda och sen så traskade jag och Felicia hem.

-Du, lova att inte berätta en sak... Sa helt plötsligt Felicia.

-Vadå?

-Jag har en pojkvän. Sa hon generat.

Jag stirrade chockat på henne, det var egentligen ingenting som förvånade mig. Men jag hade ändå inte tänkt att hon skulle ha en än.

-Vad stirrar du på? Du är väl inte förvånad?! Utbrast hon och skrattade.

När vi kom hem så satt mamma ute på altanen. Hon rökte, och jag kände ett sting av oro i magen. Hon rökte endast när någonting hade hänt. Och oftast hade det med oss att göra.

Jag kollade på Felicia, som tittade tillbaka på mig lika oroligt.

-Vad har hänt? Frågade Felicia försiktigt.

Mamma kollade på oss med rödgråtna ögon.

-Felix har gjort slut.

En lättnad for igenom min kropp. Felix var mammas senaste pojkvän. Hon kan ha tre stycken på samma månad och dessutom hade jag aldrig gillat Felix. Han försökte smöra för oss med godis, prylar och andra saker. Jag hade vägrat att ta emot allt, och hade dessutom haft starka misstankar mot honom om att han inte var den han utgav sig att vara.

-Varför gjorde ni slut? Frågade jag helt plötsligt.

Mamma tittade på mig med skärrade ögon.

-Falsk identitet.

Jag stirrade chockat på henne. Hur kunde jag veta? Hur kunde jag ha rätt?

-Jag tänker inte ha någon mer pojkvän. Aldrig. Fnös mamma.

Jag log och kollade på Felicia som också såg lättad ut.

Sen så satte vi oss bredvid mamma. Hon la ner cigaretten och kastade den mot soptunnan, den balanserade på kanten några sekunder, innan den valde att åka ner i tunnan.

-Vilken tur att jag har er.

Er. Inte bara Felicia. Hon sa er. Hon är glad över att ha oss. Oavsett om jag leker jage eller inte. Tanken värme mig.

Jag lutade min axel mot henne, och tänkte att jag faktiskt hade det rätt bra. Vi satt på altanen, sida vid sida en rätt lång stund innan mamma reste sig och utbrast.

-Nä, här kan vi ju inte sitta. Sen så log hon stort och nuddade min axel. Tagen!