Att säga ifrån (Pausad)

Hejdå Stefan

Det är sent. Stefan ligger och sover bredvid henne. Felicia ligger raklång på rygg i sängen och stirrar upp i taket. Hon undrar hur mycket klockan är. Hon tittar på mobilen. 02:03. Felicia lägger tillbaka mobilen och tittar upp i taket igen, hon tänker. Hon har så mycket frågor. Varför hade han varit så lugn resten av dagen? Varför hade han låtsats som ingenting? Hur skulle jag kunna sticka ifrån honom? Hur länge kommer jag att leva om jag inte sticker? Varför jag? Varför nån? Alla dessa tankar snurrar i hennes huvud i nästan en timme till innan hon tillslut somnar.

Felicia vaknade med ett ryck. Det var Stefan, Han drog upp henne ur sängen och stirrade i hennes ögon. "Upp med dig och laga pannkakor" sa han. Hon blev rädd, precis som alla andra dagar så självklart gjorde hon vad han sa. Vad annars skulle hon göra? Säga emot och gå och lägga sig igen? Nej aldrig då skulle han ju bara slå henne. Varför försöka att få det om man kan hindra det, brukar hon tänka. Hon behöver tänka så annars skulle hon bli knäckt.

Klockan är 00:05 och Felicia hade packat klart. Nu gör hon det. Nu eller aldrig. Det här är hennes chans och hon måste ta den. Hon måste dra. NU.

Hon går försiktigt upp ur sängen och går fram till garderoben, drar ut resväskan som hon ställt precis där den brukar och stänger garderobsdörren igen. Sedan tassar hon ut ur rummet, tyst och långsamt. Väskan bär hon så att hjulen inte ska låta. Lyckligtvis så sover Stefan ofta väldigt djupt men man får inte ta några risker alls, för vem vet vad som hade hänt då? Stefan skulle absolut inte låta det gå förbi ostraffat igen. Han kan vara brutal. Tankarna om vad han kan tänkas göra far genom hennes huvud? 

Slå henne på revbenen igen? En gång så bröt hon 2 revben efter att han hade slagit henne för att hon kramade en annan kille. Killen var i deras ålder och väldigt attraktiv för idealet och det gjorde Stefan riktigt avundsjuk.

Dunka hennes huvud mot väggen igen, eller kasta in huvudet kanske? En gång så hade hon sagt emot honom och han kastade upp henne mot väggen och hennes huvud for rakt in i väggen och sedan for huvudet ner mot bröstkorgen. Han släppte henne löst och tryckte så snabbt så hennes huvud dunkades in igen. Sammanlagt 4 gånger.

Felicia kommer tillbaka till världen igen och fortsätter att tassa ut. Långsamt, långsamt. Tyst, tyst. 

"Vart ska du någonstans?"

______________________
Jag vet att det är blandat mellan nutid och dåtid, men det finns en tanke bakom det