Att säga ifrån (Pausad)

Att be om hjälp

Felicia är utanför lägenhetshuset nu. Hon kom ut. Äntligen. Nu ska hon bli fri. Efter 3 månader av skit så är det hennes tur. Nu ska hon få vinna.

Hon hade kommit ut fast att Stefan vaknat. Hon gick bara på "toa" och la sig bredvid honom igen. 02:00 testade hon igen och lyckades. Klockan var nu 02:05. Allt Felicia har med är hennes resväska med kläder som räckte kanske 2 veckor utan tvättmaskin, hennes nalle som hon fick av sin bror när hon var 5, hennes mobil, lite smycken och smink. Hon hade också packat sina läroböcker.

Hon öppnar upp sin mobil och använder en liten metallpinne för att förstöra spårsändaren. Det hade hennes pappa lärt henne när hon var 10, han ångrade det dock när hon var 16 men om han visste vad som hände i hennes liv just nu så skulle han inte ångra det längre.

"Felicia? Du vet väl att klockan är kvart i 3 på natten?"

Det var Mia, Felicias storasyster. Hon är 26 och den bästa systern man kan önska sig. Felicia hade inte pratat med Mia på 5 veckor för att hon kände att Mia kunde lista ut vad som hände. "Ja, jag behöver din hjälp" Felicia försökte låta som om hon inte grät men det gick inte så jättebra. "Gråter du? Vad har hänt?". Felicia vet inte riktigt vad hon ska svara. Hon vill ju inte säga sanningen via telefon, och säga inget vore onödigt då Mia absolut inte hade trott henne. "Kan jag komma hem till er?" är det Felicia bestämde sig för att svara efter 15 sekunders tystnad som för Mia kändes som 2 minuter. "Ja självklart, Jacob jobbar natt så det är bara jag hemma". Tack och lov tänker Felicia. Alltså hon gillar Jacob men nu behöver hon syrran för sig själv.

"Men gud!? Vilken blåtira! Vart fan fick du den ifrån och varför har du inte sagt något?" Mia står och gapar i dörröppningen. Hon drar in Felicia i en stor kram och Felicia börjar att gråta. Mia stänger igen dörren och de fortsätter att kramas.

"Jag är orolig för dig" Mia och Felicia sitter i den gråa, stora fina soffan i vardagsrummet. "Du har inte pratat med mig på 5 veckor och helt plötsligt ringer du mitt i natten och gråter och vill komma över" Mia stirrar Felicia rakt in i ögonen och Felicia vänder ner huvudet mot bordet. Mia stryker Felicias blonda hår och fortsätter. "När du kommer hit så har du en blåtira och gråter. Vad händer? Vad är det du inte säger? Snälla berätta". Felicia tittar upp på Mia igen. Mias ögon är blanka och hennes klarblåa ögon är fast spärrade på Felicia. "Det är Stefan"