Att säga ifrån (Pausad)

Plåga, smärta och oro

Saknar mig? Ja säkert tänker Felicia och lägger ner mobilen med skärmen mot bordet. Varför skulle jag gå på det? Eller ja, jag fattar ju för jag hade gått på det för typ 1 vecka sen men om jag har kommit såhär långt, tror han att jag bara ska vända då för 2 sms med några emojis som gråter? Nädu. Felicias tankar snurrar runt medan hon tittar ut genom fönstret. Musiken som strömmar genom hörlurarna och in i hennes öron får henne att tänka tillbaka. Tillbaka på gamla minnen som hon och Stefan delar. Underbara minnen. Från när han först kom fram och sa hej till henne, när han gav henne en röd ros på deras första dejt, när dom var upp till klockan 3 på natten och tittade på alla avsnitt från friends till när dom flyttade ihop. Det var massa skratt och lycka i deras förhållande och utan att hon märker det så ler hon medan hon tänker tillbaka på dom fina stunderna.

Dom fina stunderna som kanske inte är så fina längre. Nu när man vet vart dom leder till. Plåga, smärta och oro. Dom fina stunderna som kommer upp i hennes hjärna börjar nu bara att bli värre och värre. Hon får upp den första dåliga tanken. Då Stefan konfronterade henne för att hon 'alltid' sms:ade med hennes vän Fredrik. Minnena blir värre och värre och till sist kommer minnet från första slaget upp. Dom var i vardagsrummet och han skrek på henne för att hon hade varit med Fredrik fast hon inte fick. Hon försökte förklara att de bara var vänner och då slog han henne på kinden så hårt så att hon nästan trillade.

Utan att hon märker det så rinner det en tår ner över hennes högra kind. Men någon annan märker det. "Hur mår du?" Felicia kommer snabbt tillbaka till verkligheten igen och torkar bort tåren innan hon tittar på Leif som ser oroat på henne. "Bara bra" säger Felicia som försöker låtsas som ingenting. "Är du säker?" frågar han. "Jadå, det var bara lite gamla minnen som kom upp. Ingen fara". Leif nickar och Felicia pustar ut inombords. 

Hon vill inte att han ska få veta. Få veta att hon är på rymmen. Eller att hennes galna ex letar efter henne. Eller kanske det värsta av allt. Det som hon inte vet än, men ändå kanske anar. Att han kommer att hitta henne. När, var och hur vet hon inte men att han kommer att hitta henne är inte direkt osannolikt för henne. Det vet hon, och det vet han. Men precis som henne så har han ingen aning om hur, när och vart han kommer att hitta henne. Det kan vara om 2 år, eller kanske nästa vecka? Vid en lekplats eller varför inte på ett flygplan? Han kanske ser henne på långt håll och hinner ifatt henne eller så knackar hon på hans axel i tron om att det är någon annan? Men oavsett vad som händer så är jag rätt säkert att det kommer att vara kul för en, och hemskt för en.

______________________________

Hej förlåt så sjukt mycket för så dålig uppdatering. Ska försöka att bli bättre på det. Men nu har ni ju den här att läsa och jag hoppas att ni kommer att tycka om den.