Bad Boy or Good Girl?

Julspecial! Hur jag skrev när jag var yngre!

I det här kapitlet ska jag skriva en berättelse som jag skrev i skolan för några år sedan. Ni kanske ser skillnad på mitt skrivande. Själv blev jag inte så nöjd men jag skriver den ändå. De kommer bara vara det här kapitlet som jag skriver så här sen är det som vanligt igen. De här är alltså som en"Julspecial". Det här kommer bli ett långt kapitel. Men hoppas att ni gillar den ändå.

Kapitel 1

Ett nytt uppdrag

Jag sitter med min kusin Petra i mitt rum och väntar på att hon ska säga något.

"Jag och du har inte haft något uppdrag på några veckor, säger Petra.

Jag och Petra är inte bara kusiner vi är dessutom stans bästa deckare och vi har också en deckarklubb som heter deckarnas hemlighet. Petra är min bästa kompis också, vi båda går i femman och är 12 år. Jag och Petra känner dessutom en polis som som alltid hjälper oss med att ta skurkarna och han heter Olle Stenmark.

Telefonen ringer och jag svarar:

" Hej, du har kommit till Klara Lundqvist, säger jag.

"Hej, jag har hört att du är duktig på att lösa fall och sånt, stämmer det? Frågar kvinnan suckande.

"Ja, det är jag, vad behöver du hjälp med?

"Min dotter Emma är 11 år och hon är försvunnen, hon skulle gå till sin kompis, jag har ringt henne flera gånger men hon svarar inte, jag har ockå ringt hem till Emmas kompis men hon har inte kommit hem till dem än. Vill du hjälpa mig? Frågar kvinnan oroligt.

"Min man är i Paris på affärsresa, jag vet inte vad jag ska ta mig till! Ropar kvinna och börjar gråta.

"Jag och min kusin Petra kommer hem till dig, vi måste börja leta så fort som möjligt, säger jag.

"Tack så jätte mycket, säger kvinnan och ger mig adressen.

Jag lägger på och går snabbt in i rummet och berättar allt för Petra.

Jag och Petra åker hem till kvinnan med våra cyklar. Vi bor bara fem minuter ifrån.

Jag och Petra är tysta hela vägen.

Kvinnan bor i ett högt hus. Vi låser våra cyklar och knackar på dörren.

"Oj den här dörren måste oljas, säger Petra.

Kvinna öppnar dörren.

"Hej, det är jag som är Gunilla.

"Hej det här är min kusin Pera, hon är också en deckare.

Gunilla tar på sig jackan och låser dörren. Vi låser upp våra cyklar och hon låser också upp sin cykel.

Jag och Petra cyklar in i skogen bakom Gunilla.

"Det här är den vägen Emma brukar ta när hon går hem till Sara.

Vi letar överallt och efter en halv timme hittar vi henne långt in i skogen.

"Där är hon! Ropar Gunilla,

Jag ser en flicka som ligger på marken med blod på sitt huvud.

Gunilla ringer snabbt ambulansen och de kommer på några minuter.

Gunilla gråter samtidigt som hon tackar oss.

"Vi kommer hem till dig imorgon, säger Petra.

Gunilla nickar och går in i ambulansen.

När vi kommer hem ringer Petra hennes mamma och frågar om hon kan sova över hos mig, det fick hon.

Vi äter middag sen sover vi.