Orsaken är du

Kapitel 11 - Under natten

Nathan hade ingen aning om att hennes varg-form kunde påverka honom så mycket, å andra sidan påverkades han av allt som hade med Ayla att göra. Att hon slängt bak huvudet och ylat hade gjort honom stenhård. Han försökte strukturera hans tankar, han gick bakom stenen och vek ihop Aylas kläder och började gå mot stugan, eller snarare gå mot vart han visste att hon var. Bara vissheten om att hon väntade på honom gjorde det svårt för honom att andas. Han försökte slappna av, försökte fokuser på något annat för en sekund, men han kunde inte radera bilden av Aylas kropp från hans minne. Övertygelsen om att han skulle få vara inne i henne i kväll var för mycket, det gick inte att hantera. Han började springa, så väl som det gick när du hade ett fullt stånd.

När han äntligen såg stugan saktade han ner och hämtade andan. Han blev förvånad när dörren var låst. Han hittade nycket, kämpade lite med att försöka träffa rätt när hans händer skakade, men lyckades tillslut få upp dörren och gick in. Han lade Aylas kläder på byrån i hallen och ställde ryggsäcken på en stol i köket. Han gick igenom huset, men det var tomt. Han gick till dörren igen och öppnade den, för att börja leta igenom skogen, men han stannade tvärt på tröskeln.
Där, över gräsplanen som en bäcksvart varg strykandes, sakta kom hon närmare. Nathan svalde hårt. Deras ögon hittade varandras och även om formen på hennes var aannorlunda så kunde han fortfarande se det glittrande guldet i dem. När hon var precis nedanför trapppan skiftade hon tillbaka till sin kropps-form, hennes nakna kropps-form.
"Kom hit." sa han med en hes röst.
Han behövde inte säga det två gånger. Ayla gick upp för trappan och smekte hans bröstkorg med hennes fingertoppar när hon passerade honom. Då han stängde dörren hade hon redan tagit sig in till sovrummet.
När Nathan kom dit såg han hur hon låg på sängen och tittade på honom med lust i blicken. Men han kunde känna djupare känslor från hennes blick också, lika mycket som från sig själv. Hon var han Liera, hans andra hälft och han var hennes. Han förstod inte till fullo vad det betydde i praktiken, men han visste vad det betydde för honom, allt.
"Om du bara ska stå där kan du väl åtminstone ta av dig dina kläder." sa hon med ett sexigt leende.
Nathan svarade med ett liknande och drog av sig tröjan och lät snabbt hans jeans och boxers gå samma väg. Han gick fram mot sängen, lika naken som hon var, och lade sig ner över henne. Han ville inte vänta en sekund längre att få kyssa henne igen.
Han lät sina händer upptäcka hennes kropp som han hade längtar att får göra, han älskade hur hon tryckte sig ännu närmare honom.
Hon drog efter andan när han rörde hennes mest känsliga del, hon var drypande våt redan.
"Snälla, men ta det bara lugnt i början." sa hon anfått.
Nathan flinade. "Var det länge sen sist?"
"Ähm..."
Nathan drog bort sina fingrar från henne och tittade ner på henne, något i hennes ögon fick honom att inse något.
"Du har inte haft sex?" Det fanns inget fördömande i hans röst, bara förvåning.
"Vi har en reglen i flocken att man ska vänta på sin Liera." hon bet sig i läppen och Nathan hade aldrig innan sett henne se så sårbar ut innan. "Och även om de flesta skiter fullkomligt i det, så är ingen tillräckligt dum att ta Alfans dotters oskuld olovligt."
Nathan var tyst.
"Snälla säg något, förlåt att jag inte berättade det för dig."
"Nej Ayla, du ska inte be om förlåtelse."
Han tittade på henne och han hoppades att hon skulle förstå allt han ville säga till henne. Ayla, denna starka tjej som alltid visste vad hon ville ha. Hon hade just gått fram till honom helt naken, så sexig och full av självförtroende. Han kunde knappt tro att det nu var samma kvinna som låg här under honom, bitandes på sin läpp, och trodde att han skulle avisa henne pågrund av att hon var oskuld. Att se den här sidan fick Nathans hjärta att slå ännu mer för henne.
"Men du ifrågasätter det här, eller hur?"
Nathan strök sina fingrar över hennes kind. "Nej, inte det här." försäkrade han henne. "Men jag kan inte fatta att din första gång nästan var mot ett träd."
"Jag hade inte haft något emot det." sa hon med generade kinder.
Nathan skakade sitt huvud. "Men det borde du, Ayla, du förtjänar att alltid bli omhändertagen och värdesatt, och framför allt din första gång."
Ayla smekte hans axel med henne fingertoppar. "Jag känner mig väldigt omhändertagen nu."
Nathan log med sådan värme. "Jag har inte ens börjat."