Orsaken är du

Kapitel 16 - Ryktet går

"Ja, det är verkligen trevligt." sa Connell och reste sig upp. Han var också vänd mot flocken och hade sett stort flin på sina läppar. "Idag har jag den stora äran att få berätta för er att om fyra veckor kommer vi ha årtiondets största firande!"
Flocken blev helt vild, de alla älskade en bra fest.
"Och inte vilken typ av firande som helst, vi kommer ha en Liera-ceremoni."
Ayla såg de överraskade ansikena, frågorna som snurrade runt i deras huvuden. Vem hade hittat sin Liera? Var det någon från från en annan flock? Alla viskade till varandra för att se om någon annan visste något.
"Jag har hittat en tjej...-" alla blev med ens tysta igen. "och hon är en av mina närmsta vänner. Vi har spenderat mycket tid tillsammans och vi trivs i varandras sällskap. Ibland lite väl mycket, men nu har jag chansen att göra henne till en ärbar kvinna."
Ayla hade svårt att hindra sig från att sm'lla till honom. Nu såg det ut som om de hade haft sex, det såg ut som att Connell gjorde det rätta genom att Liera sig med tjejen han tagit oskulden från. Och hon? Ayla såg ut som en tjej som inte kunde hålla ihop sina ben när en snygg högrankad biff tittade på henne.
Connell vände sig mot henne och log, han log åtminstone genuit och inte det där vidriga flinet han brukade använda sig av. "Ayla, jag vet att vi båda har vetat länge att vi skulle sluta upp tillsammans. Liera-band eler inte, vi delar något starkare tillsammnas." Ayla fnös inombords, det märktes tydligt att han inte hade kännt kraften från ett äkta Liera-band. "Vi har känt varandra sen du föddes och för varje år har vår vänskap växt sig starkare och starkare tills vi insåg att det var kärlek. Ayla, du är allt jag vill ha, och allt jag behöver. Det var den gladaste stunden i mitt liv när du accepterade min Liera-önskan."
Under andra omständigheter hade Ayla blivit rörd av hans ord. Hon tvivlade inte på att han talade sanning, hon kunde se det i hans ögon. Han hade alltid älskat henne under en lång tid, och hon hade fått honom att hoppas.
Han höll ut sin hand mot henne och hon spelade sin roll och tog den. Hon stod upp och flocken jublande, deras tankar om henne hade vänt i ett andetag. Connell lade sin arm om hennes midja och drog in henne mot sig. Hon visste att hon inte skulle kunna hindra det. Connells läppar mötte hennes sakta. Det var inte en lång kyss, men smärtan inom henne var nästan outhärdning. Han visste, Nathan visste och det sårade honom djupt.
Efter kyssen talade Alfan igen. "Låt oss skåla för det lyckliga paret. Skål!"
Alla runt om i salen höjde sina glas och skålade i Ayla och Connells ära innan Alfan kom upp till dem.
"Jag är glad att få vara den första som frambringar mina gratulationer."
Han skakade Connells hans och sen vände han sig till Ayla. "Den här mannen har tagit en stor risk genom att göra dig till en anständigt kvinna, våga inte äventyra han rykte genom att vara du."
"Åh, pappsen, du har så låga tankar om mig. Om jag skulle riva ner något så vore det inte Connells rykte, det skulle vara ditt styre."
Men å andra sidan, tänkte Ayla, gjorde han ju det så bra själv. Hon lät sina blick falla till hans gömda amulett och när hon tittade upp på sin far igen hånlog hon.
De fortsatte stirra på varandra med hat i blicken innan Keane avbröt dem.
"Så, kan en bror få krama om sin syster för att ha Lierat med hans bästa vän eller vad?"
Deras far satte sig ner och Keane drog henne tätt intill sig. Ayla vågade inte säga något i närvaron av deras far, men hon tryckte hans hand hårt när han släppte henne och hans blick sa henne att han förstod. Hon ville berätta för honom hur tacksam hon var, men det var tvunget att bli en annan gång, hela flocken tittade på och om det var någon rykte hon inte ville riskera så var det hennes brors.
De satte sig ner igen och snart serverades efterätten. Sötman i den gjorde det omöjligt för Ayla att äta, men kaffen gick på något sätt ner utan problem. Efter hennes tredje kopp tittade Connell på henne med en rynka på pannan.
"Är du trött? Du får gå och lägga dig om du vill, det finns inget mer planerat för kvällen."
Ayla nickade och ställde sig upp, lite för snabbt. Henne huvud snurrade och hon tog tag i stolen för att inte falla.
"Ta det lugnt, är du okej?" Connell var vid hennes sida för att stötta henne.
Ayla hade inte ätit ordentligt sedan picknicken med Nathan. En macka till frukost och bara lite grann av det som Connell hade gett henne på rummet. Nu hade hon dessutom svept tre koppar kaffe, när man på det också lade på allt hon varit med om, var det kanske inte så konstigt att hon inte mådde helt bra.
"Här, jag hjälper dig."
Connell lyfte upp henne i hans starka armar och bar henne till hennes rum. Han lade ner henne på henne säng och tittade snabbt på klänningen hon hade på sig.
"Jag kan klä av mig själv tack." sa hon men log mot honom.
Connell flinande tillbaka. "Är du säker?"
"Bara gå."
"Okej, sov så gott, imorgon börjar alla förrberedelser."
Ayla suckade. "Varför stressa? Varför måste vi ha den här stora festen om bara fyra veckor, vi kunde vänta och ha längre tid på oss att få alltid klart."
"Jag vill bara att du håller din del av avtalet så snart som möjligt, håller du inte med?" Connell gav henne en menande blick.
"Du vet att du kan lita på mig."
Connell fnös. "De vet jag när vi förklaras Lieror."