Kompisgänget(5sos)

Kapitel 23

Dom andra satt helt paralyserade. Dom sa ingenting. Dom bara kollade på oss. Som vi var några utomjordingar.

"Är ni seriösa?" frågade Michael till slut.

"Såklart att vi är det" sa jag.

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••
4 Månader senare
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Jag och Luke gick en promenad i parken. Det var den 15 april och vädret var underbart. Jag tänkte på allt som hade hänt.

Jag blev orolig för Michael. Först hade han Alice. 2 dar efter jag hade träffat henne gjorde dom slut. En vecka efter Alice var det Dinas tur. Det höll 2 veckor. Sen var det Willows tur. 2 veckor höll det med. Jag såg på honom att varje tjej han var med var han olycklig med. Det gjorde mig ledsen. Att se sin bästa vän så ledsen var inte lätt.

Han var olycklig. Ända sen den dagen jag och Luke hade blivit tillsammans hade han varit olycklig. Jag hatade att se honom olycklig.

"Vad tänker du på?" frågade Luke mig.

"Är det bara jag eller har Michael verkat olycklig på senaste tiden?" frågade jag honom.

"Jag vet inte. Jag har inte tänkt så mycket på det" sa Luke.

"Du måste ha märkt att han har haft väldigt många tjejer dom 4 senaste månaderna" sa jag.

"Jo, det har jag märkt" sa Luke. "Och jag tror jag vet varför han har haft så många tjejer och varför han har varit olycklig med alla dom"

"Varför?" frågade jag.

"För han har fortfarande känslor för dig. Han har försökt gå vidare med andra tjejer men han har inte känt samma sak som han gjorde med dig" sa Luke.

Jag kollade ner i marken. Jag kände att jag började få skuldkänslor. Jag borde inte ha det för att jag hade "valt" personen som jag var mest kär i.

"Kan vi sätta oss ner lite?" frågade jag.

"Visst" sa Luke.

Vi satte oss ner på en bänk framför en lekpark.

"Jag vet inte Luke. Jag börjar få dåligt samvete. Det är jag som har fått honom att må såhär dåligt" sa jag och kollade ner på marken.

"Eliza, ha inte dåligt samvete" sa Luke och la sin arm runt mig.

Jag kände att tårarna var nära. Jag la mitt huvud i mina händer. Jag orkade inte mer. Att veta att jag hade fått någon annan må dåligt på grund av att jag gillade någon annan mer. Jag klarade inte av den tanken. Jag började gråta. Sen reste jag mig upp och gick därifrån.

Jag lämnade Luke bakom mig. Jag hörde att han gick efter mig.

"Eliza, vänta, vart ska du?" frågade han oroligt när han hade hunnit ikapp mig.

"Bort" sa jag.

"Va? Nej, du ska inte bort. Du ska stanna här med mig. Jag klarar mig inte utan dig. Eliza snälla stanna" sa Luke med oro i rösten.

"Snälla Luke, låt mig bara gå. Du kommer klara dig så mycket bättre utan mig" sa jag. Jag stannade utanför parken.

"Eliza, snälla" sa Luke. Han hade nu börjat gråta och nu kramade han mig.

"Jag kan inte Luke. Jag måste bort, från allt. Jag kommer aldrig glömma dig" sa jag. Jag kysste honom en sista gång sen gick jag.

Eftersom jag hade tagit körkort så tog jag min bil och åkte hem till Charlotte. Ingen var hemma, som tur va. Jag packade ner mina saker och ställde in dom i min bil. Jag skrev en lapp till Charlotte och hennes familj. Jag skrev också en lapp till Calum, Emma, Michael, Luke, Ashton och Bailey. Jag åkte och lämnade varje lapp i varje persons brevlåda utom Charlottes då för den lämnade jag kvar.

Sen åkte jag, bort från allt.

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Kort twisted kapitel. Förlåt om det suger. Jag har seriöst ingen ide vart den här berättelsen kommer leda men jag har en liten aning. Det kommer bli så kul. Så jag hoppas att ni gillar det här kapitlet. Gillar och kommentera gärna. ilysm❤️