Kompisgänget(5sos)

Kapitel 10

När jag vaknade nästa morgon hörde jag snarkningar ifrån sängen. Jag kollade mot sängen och såg att det var två människor som låg i den.

Jag gick upp ur soffan och gick till sängen. Jag kollade vilka det var som låg där. Det var Bailey och Ashton. Ashton höll Bailey runt midjan och kramade henne.

Jag gick ut ur rummet till korridoren utanför. Jag letade efter badrummet. Jag såg en dörr och trodde att det var badrummet så jag öppnade den men jag kom in i Michaels rum. Han kollade på mig direkt när jag öppnade dörren.

"Kan du komma och gosa med mig?" Frågade han och kollade på mig med valpögon.

Jag gick över till sängen och la mig framför Michael. Han tog sin arm runt min midja och kramade mig. Jag kände mig otroligt trygg hos honom i det ögonblicket.

"Eliza, jag vill att du ska veta att jag tycker om dig väldigt mycket. Jag vet också att du tycker om Luke. Och om du väljer Luke istället för mig vill jag att du ska veta att jag inte kommer bli arg på dig, jag kommer bli glad för din skull, men om han krossar ditt hjärta kommer jag att krossa hans ansikte" sa Michael och fortsatte att krama mig.

"Michael, jag tycker om dig också" sa jag. Jag kände hur tårarna var på väg igen. Jag stängde ögonen och koncentrerade mig på att inte börja gråta.

Jag hörde plötsligt att min mobil började ringa inne ifrån gästrummet. Jag gick upp och svarade.

"Hej, det är Eliza" svarade jag.

"Hej Eliza, det är Charlotte" sa personen i andra änden.

"Hej" sa jag till min mammas bästa kompis.

"Vart är du någonstans?" Frågade Charlotte mig.

"Jag är hos en kompis, varför undrar du?" Frågade jag.

"Vad är adressen? Jag måste prata med dig" sa Charlotte.

"Humlegatan 62" sa jag. "Vad vill du prata om?" Frågade jag och började bli orolig.

"Jag tar det när jag kommer fram, men så länge sätt dig ner och håll dig lugn" sa Charlotte och jag hörde en bildörr som stängdes i bakgrunden.

"Vill du att jag ska prata med dig eller väntar du?" Frågade Charlotte mig.

"Jag väntar" sa jag och la på.

Jag gick in till Michael igen.

"Vem var det?" Frågade Michael när jag kom in.

"Min mammas bästa vän" sa jag.

"Och vad ville hon?" Frågade han.

"Hon kommer hit och vill prata med mig" sa jag och satte mig på sängen.

"Sa hon vad hon ville prata med dig om?" Frågade han.

"Nej" sa jag och kollade på väggen framför mig.

Efter tio minuter knackade det på ytterdörren. Jag gick ner och öppnade för jag visste att det var Charlotte.

Hon kramade mig direkt när jag öppnade dörren. Jag såg på henne att hon hade gråtit.

"Kan vi prata någonstans?" Frågade hon när hon släppte mig.

"Visst" sa jag och vi gick in i matsalen.

Vi satte oss vid matbordet och Charlotte tog ett djup andetag som hon skulle säga något jobbigt.

"Jag har något väldigt jobbigt att berätta för dig" sa Charlotte. "Det var en fruktansvärd brand hemma hos dig inatt och dina syskon och föräldrar omkom tyvärr" sa Charlotte och började gråta.

Jag var i chock. Jag kunde inte tänka. Jag bara satt där och kollade ut i tom intet. Plötsligt kände jag hur tårarna började brinna innanför ögonlocken. Jag lät dom komma.

Jag bara satt där och tänkte på allt jag inte hade sagt till mina föräldrar och syskon.

Charlotte gick upp från sin stol och gick till min och kramade mig. Jag grät emot hennes axel.

"I den mammas och pappas testamente stod det att du skulle få ta hand om deras pengar när du blir 18. Och att de ville att du skulle bo kvar här i stan så de tyckte att det var bäst att du bodde hos mig" sa Charlotte. "De hade också beskrivit sin begravning så du behöver inte bestämma någonting"

"Kan jag få va ensam en stund?" Frågade jag Charlotte.

"Visst får du det" sa Charlotte." Jag sätter mig i bilen så länge.

När Charlotte hade gått ut gick jag upp för trappan och grät. När jag hade kommit till toppen av trappan stötte jag ihop med någon. Jag kollade upp och såg att det var Michael. Jag sprang förbi honom och in i ett rum som var toaletten. Jag låste dörren och satte mig emot den.

"Eliza, är du där inne?" Frågade phone från andra sidan dörren.

"Det är Luke som frågar. Får jag komma in?" Frågade han.

"Nej, det får du inte" sa jag.

"Varför inte?" Frågade han.

"För jag vill va för mig själv när jag precis har fått reda på att mina föräldrar och syskon är döda" sa jag och började gråta igen.

Jag fick inget svar tillbaka men jag hörde att någon knackade på toalett fönstret. Jag gick fram till det och öppnade.

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Förlåt för dålig uppdatering. Ska förbättra mig jag lovar! Så här har de som läser ett långt kapitel! Älskar er/ Författaren😘