Kompisgänget(5sos)

Kapitel 27

•••••••••••••••••••••••••••••••••••••
3 Månader senare
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Allt var bra igen. Det var juli och vädret var fantastiskt. Allt var bara underbart. Jag hade tagit studenten med Bailey. Michael, Ashton, Luke och Calum hade inte kunnat göra det för dom hade varit med i en tävling och vunnit med sitt band. Priset var ett kontrakt med ett skivbolag. Dom skulle nu spela in sin första skiva. Så dom hoppade av skolan och började arbeta. Dom skulle ha en turné under vintern. Ingen stor eller så men så folk börjar gilla dom och så dom får fans för det är dom som betyder mest.

Jag var jätteglad för deras skull. Jag fick inte träffa dom lika mycket nu dock. Dom var nästa alltid upptagna men om dom var glada så jag var jag glad.

Jag och Bailey låg på stranden och solade. Jag hade ringt Luke och frågat han om han och killarna vill komma till stranden och umgås med oss. Dom hade en ledig dag idag så som skulle vara här vilken minut som helst nu.

"Hej tjejer" sa Calum när dom kom till oss där vi satt på stranden.

"Hej" sa vi tillbaka.

"Hur går det med skivan?" frågade jag.

"Jo, det går bra" sa Ashton samtidigt som han satte sig bredvid Bailey.

"Jag är så taggad på att höra den" sa Bailey.

"Jag med" sa jag.

Luke och Michael satte sig på varsin sida av mig. Eftersom Michael hade varit nära på att dö på grund av mig så fick jag otroliga skuldkänslor och gjorde slut med Luke och blev tillsammans med Michael. Luke hade sagt till mig att han förstod varför jag gjorde slut. Han sa att han ville se både mig och Michael glada.

"Någon som vill bada?" frågade Calum.

"Ja!!" sa alla utom jag och Michael.

"Vi stannar kvar här" sa jag.
----------------------------------------
Lukes perspektiv
----------------------------------------
Vi gick till vattnet. Bailey och Ashton plaskade runt lite och dom såg ut att ha väldigt kul tillsammans.

"Hej, hur är det?" frågade Calum mig.

"Jo, det är bra" sa jag.

"Är säker? Jag vet att det kan vara svårt att bli dumpad. Fast det är ju ännu värre att upptäcka att ens flickvän är otrogen" sa Calum och syftade på Emma eftersom han hade kommit på henne och hennes bästa killkompis ha sex i Calums säng.

"Jag lovar, det är lugnt. Såklart blev jag ledsen när Eliza dumpade mig för jag trodde verkligen att hon var min drömtjej" sa jag.

"Det blir bra tillslut. Dom kommer hitta någon när vi blir kända och alla vill ha dig. Någon av dom som vill ha dig då är lika bra som Eliza eller kanske bättre" sa Calum.

Jag förstod att han ville få mig på bättre humör men jag tror aldrig att jag skulle hitta någon som är bättre än Eliza. Hon var min drömtjej. Och om man hittar sin drömtjej vill man aldrig släppa taget om henne. Men jag hade gjort misstaget och gjort det.
----------------------------------------
Elizas perspektiv
----------------------------------------
Jag satt på stranden med Michael. Jag insåg att han hade ändrat hårfärg igen. Den gången var håret grönt.

"Du Michael, är du inte rädd att du kommer tappa håret snart?" frågade jag.

"Jag kommer tappa håret snart men jag bryr mig inte så mycket" sa Michael.

"Aja, du får skylla dig själv när du är 30 år gammal och inte här något hår" sa jag.

"Ska vi gå till dom andra?" frågade Michael.

"Visst" sa jag.

Vi var på stranden hela dagen. Klockan var ungefär 5 när vi bestämde oss för att åka hem.
Vi åkte hem till Ashton för det var närmast.

"Hej Ashton och Ashtons kompisar" sa Ashtons lillebror Harry till oss när vi kom innanför dörren.

"Hej Harry" sa vi.

"Jag lånar badrummet och byter om bara" sa jag.

Jag gick in i badrummet och bytte om till mina vanliga kläder. Jag kollade mig lite snabbat i spegeln. Mitt hår hade fått små lockar för att det hade blivit blött. Jag gillade dom små lockarna. Det var bara när jag hade badat i havet som jag fick såna lockar. Om jag badade i en pool eller sjö så blev det inte samma sak.

Jag gick ut ur badrummet igen för att dom andra inte skulle bli oroliga.

"Eliza, vi måste stanna här för att mamma åkte iväg och hon bad oss passa mina syskon. Är det ok?" frågade Ashton.

"Ja, det är lugnt" sa jag.

Jag satte mig i soffan i tv rummet. Lauren, Ashtons lillasyster, satte sig bredvid mig.

"Hej" sa jag.

"Hej" sa hon tillbaka.

"Du påminner mig så mycket om mina syskon" sa jag.

"Åh, hur gammal är dom?" frågade Lauren.

"Dom omkom i en brand med mina föräldrar förra året" sa jag med en ledsen röst.

"Oh, jag är så ledsen" sa Lauren.

"Det gör inget. Du kunde inte veta det" sa jag.

Plötsligt kände jag att hon kramade mig. Det kändes som hon försökte trösta mig utan ord. Jag kramade henne tillbaka.

"Lauren, varför kramar du Eliza?" frågade Ashton när han kom in i tv rummet.

"Hon var ledsen för hennes familj har dött" sa Lauren.

"Lauren, släpp Eliza och gå till ditt rum" sa Ashton.

"Okej då" sa Lauren surt och gick till sitt rum.

"Hej babe" sa Michael och satte sig bredvid mig i soffan.

"Hej" sa jag tillbaka.

"Jag har något jag måste berätta" sa Michael.

"Vad för något?" frågade jag.

"Jag vill berätta det enskilt" sa han.

"Okej då. Vi kan gå till toan" sa jag.

"Okej" sa han.

Vi tog oss ur soffan och gick mot badrummet. Vi gick in i badrummet, Michael stängde och låste dörren så ingen annan skulle komma in.

"Jo, det jag ville säga var..."