Kompisgänget(5sos)

Kapitel 12

Jag hade med mig Lunas kanin hem till Bailey och Michael. Jag la den på soffan där jag sov.

Festen skulle börja runt 7 så halv 6 började jag och Bailey göra oss iordning. Jag tog på mig kläderna jag skulle ha och fixade mitt smink. Jag hjälpte också Bailey med hennes smink.

Klockan blev 7 och det kom massor av människor. Jag tog en cider och började dricka. Jag gick runt och pratade med folk.

"Snurra flaskan i matsalen" ropade Michael.

Jag gick till matsalen och satte mig vid bordet.

En kille snurrade flaskan och den kom på Michael.

"Sanning eller konsekvens?" Frågade killen.

"Sanning" sa Michael.

"Är du oskuld?" Frågade killen.

"Nej" sa Michael.

Michael snurrade flaskan och den kom på Lisa.

"Sanning eller konsekvens?" Frågade Michael.

"Konsekvens" sa hon.

"Du ska hångla med Karl-Henrik" sa Michael och Lisa såg äcklad ut.

Hon lutade sig fram mot Karl-Henrik och de kysstes. Lisa snurrade flaskan och den kom på mig.

"Sanning eller konsekvens?" Frågade hon.

"Sanning" sa jag.

"Har du känslor för någon i det här rummet?" Frågade hon.

"Ja" sa jag.

"Vem?" Frågade hon nyfiket.

"Sorry, men bara en fråga" sa jag.

Jag snurrade flaskan och den kom på Luke. Han hade kollat på mig hela tiden när vi hade spelat.

"Sanning eller konsekvens?" Frågade jag och kollade in i hans blåa ögon.

"Konsekvens" sa han.

"Jag kommer inte på något bra" viskade jag i Baileys öra.

"Du ska kyssa personen du tycker ser snyggast ut" sa Bailey. "Och alla måste blunda så ingen vet vem du väljer"

Luke ställde sig upp och alla blundade. Jag hörde hur hans fotsteg närmade sig , men plötsligt stannade han. Jag kände hur någon var nära mitt ansikte. Jag visste att det var Luke.

"Kom så går vi härifrån" viskade han i mitt öra och tog min hand.

Jag vågade inte öppna ögonen. Plötsligt blev det kallt och jag förstod att vi gick ut.

"Du kan öppna ögonen nu" viskade Luke i mitt öra.

Jag öppnade ögonen och såg att vi stod i Bailey och Michaels trädgård. Vi stod vid en liten damm.

Luke satte sig ned vid dammen.

"Sätt dig" sa han och klappade på gräset bredvid honom.

Jag satte mig ned och Luke la sina armar runt mig. Vi la oss ner och kollade upp på himlen. Det var en klar natt så man såg alla stjärnor. Det var vackert.

"Jag gillar dig" sa Luke plötsligt.

"Jag gillar dig också" sa jag.

"Mer än en vän" sa Luke.

"Jag gillar dig mer än en vän också" sa jag.

"Seriöst?" Frågade han chockat.

"Ja" sa jag tyst.

"Du är inte som alla andra tjejer, du bryr dig inte om någon kallar dig fula saker och du hänger inte över alla killar" sa han och pussade mig på kinden.

"Du är snäll. Jag tror att jag älskar dig Luke Hemmings" sa jag.

"Jag tror att jag älskar dig med Eliza Madison" sa Luke och kysste mig.

"Du vet när du sa att jag var snygg i skolan, menade du det?" Frågade jag Luke.

"Ja, det är klart" sa han. "Sen första gången jag såg dig har jag tyckt att du är snygg"

"Gillar du någon annan förutom mig?" Frågade jag.

"Nej, men du då?" Frågade han.

"Jag vet inte" sa jag.

"Jag vet att du har känslor för Michael" sa Luke. "Jag vet också att han har känslor för dig"

"Förlåt, jag måste gå" sa jag och ställde mig upp. Jag ville inte att Luke skulle se mig gråta. Jag gick längs Humlegatan. Jag visste inte vart jag skulle.

Jag gick och gick tills jag kom till ett bekant ställe. Jag stod framför mitt förra hem. Jag önskade att min familj var här just nu. Jag började gråta och jag satte mig på trottoaren. Jag kollade upp på himlen igen och tänkte att några av de där stjärnorna var min familj.