Kapitel 11

393 16 1
                                    

Utanför fönstret stod Luke på en stege. Jag kollade på honom. Han sträckte fram sin hand och strök mig över kinden. Jag hjälpte honom in i badrummet.

"Vad har hänt?" Frågade Luke när han kom in i badrummet.

"Min mammas kompis var här... Hon berättade att det hade varit en brand hemma hos mig och..." Jag klarade inte av att säga det sista utan började gråta. "Och hela min familj omkom" sa jag och kramade Luke och grät emot hans bröstkorg.

Han strök baksidan av mitt huvud. Jag var helt ensam. Jag hade ingen kvar utom Charlotte. Hon var min nya mamma.

Jag och Luke stod och kramades i vad som kändes som en evighet. Vi avbröts av att det knackade på dörren.

"Eliza, vi måste åka nu" hörde jag Charlotte från andra sidan dörren.

"Jag kommer" sa jag. Jag släppte Luke och han pussade mig på kinden. Jag gick fram till dörren och öppnade den. Där utanför stod Charlotte.

"Vart ska vi någonstans?" Frågade jag.

"Vi ska till ditt gamla hem" sa hon och kramade mig.

"Jag ska bara klä på mig" sa jag och gick till gästrummet och klädde på mig.

När jag hade klätt på mig gick jag ner igen och åkte med Charlotte till mitt nerbrända hus.

---------------------------------------------

Lukes perspektiv

---------------------------------------------

Jag visste inte när jag såg den nya tjejen att jag skulle falla för henne efter en vecka. Jag älskar henne så mycket. Men jag kommer aldrig få henne.

"Luke, kom ner" hörde jag Ashton ropa.

Jag gick ner för trappan och in i vardagsrummet.

"Vad är det som har hänt?" Frågade han och jag såg att Calum, Bailey, Ashton och Michael stod där.

"Det var en eldsvåda hemma hos Eliza inatt och ingen i hennes familj klarade sig" sa jag och kollade ner i golvet.

Jag hörde att Bailey började gråta. Jag kollade upp och såg att hon grät emot Ashtons axel.

Alla såg ledsna ut.

"Jag tror att vi skiter i festen ikväll" sa Michael.

"Jag vet inte" sa jag. "Jag tycker att en fest låter bra, den kanske hjälper Eliza att glömma branden" jag ville bara bil full och göra något dumt det var därför jag sa att festen lät bra.

---------------------------------------------

Elizas Perspektiv

---------------------------------------------

Charlotte körde in bilen på min gata. Jag såg stället där mitt hus brukade stå. Charlotte stannade bilen och jag gick ut. Det var inget kvar av huset. Jag gick bland resterna. Jag såg plötsligt Lunas gosedjur som var en kanin. Jag gick fram till den och plockade upp den. Jag kramade den.

Den var svart på några ställen. Jag kände en hand på min axel. Jag såg Charlotte bakom mig. Hon kramade mig och Lunas kanin var emellan oss.

Jag gick runt och kollade efter saker som hade klarat branden men den enda saken var Lunas kanin.

"Kan jag få åka tillbaka till mina vänner?" Frågade jag Charlotte när vi satte oss i bilen igen.

"Det är klart du får, vännen" sa Charlotte och körde mig till Bailey och Michael.

När vi kom hem till Bailey och Michael såg jag hur Bailey kom springande mot bilen. Jag gick ut ur bilen och vi kramades. Killarna kom ut efter Bailey. De alla gick fram till mig. Vi alla kramades i en gruppkram. Vi stod där och kramades i säkert 5 minuter.

"Eliza, vill du stanna här inatt och så köper vi nya saker till dig imorgon?" Frågade Charlotte och avbröt vår gruppkram.

"Om det går bra" sa jag.

"Visst" sa Charlotte. "Jag tar och åker nu men det är bara att ringa om du vill något" hon satte sig i sin bil och körde iväg.

"Vill du fortfarande ha festen ikväll?" Frågade Calum samtidigt som vi gick in i huset.

"Ja, för vi ska få Lisa att kyssa Karl-Henrik" sa jag och log lite.

Kompisgänget(5sos)Donde viven las historias. Descúbrelo ahora