Kompisgänget(5sos)

Kapitel 21

Den som var vid dörren var en gammal gumma. Gumman var även känd som min mormor. Senaste gången jag hade sett henne var när jag var 4 år gammal. Då var hon hemma hos oss i vårt gammal hus. Mamma och mormor började bråka. Det sista mormor sa till mig innan hon gick var "Tro på det omöjliga, lev dina drömmar och glömma aldrig bort en gammal vän".

Jag hade aldrig fattat vad det betydde tills nu. Hon ville att jag aldrig skulle tro att hon aldrig kom tillbaka. Men det gjorde hon. Nu. 13 år senare.

Jag stod i dörren och var helt chockad. Jag bara stod och kollade på henne.

"Hej" sa hon med sin lunga stämma.

"Hej" sa jag tillbaka. Jag fick en impuls som sa att jag skulle krama henne. Och det var precis det jag gjorde.

"Känner du igen mig?" frågade mormor samtidigt som hon kramade mig tillbaka.

"Så klart att jag känner igen dig. Jag har saknat dig så himla mycket" sa jag.

"Jag har saknat dig med" sa mormor.

"Eliza, vem var det?" frågade Charlotte från matbordet.

Jag och mormor gick dit.

"Charlotte, det här är min mormor" sa jag och gjorde en gest mot mormor.

"Är det sant? Vad trevligt att träffas" sa Charlotte och skakade med mormor.

"Jag beklagar" sa Charlotte också och såg ledsen ut.

"Vad då?" frågade mormor. Hon fattade ingenting.

"För din dotters död" sa Charlotte.

"Va?! Är Sarah död?!" frågade mormor förskräckt.

"Jag beklagar. Ingen klarade sig förutom Eliza" sa Charlotte.

Mormor kramade mig igen och grät. Jag kramade henne också och grät. När vi hade gråtit klart så släppte mormor mig.

"Vill du ha mat?" frågade Charlotte henne.

"Om det inte är för mycket besvär" sa mormor.

"Såklart att det inte är. Då får du ju också lite tid med Eliza" sa Charlotte.
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Vi firade hela julafton tillsammans med min mormor. Vid 12 kom Charlottes föräldrar, syskon och syskonbarn och Williams föräldrar, syskon och syskonbarn. Det var en väldigt trevlig dag men sen var mormor tvungen att åka hem. Jag fick hennes adress och telefon nummer så jag skulle kunna nå henne. Jag fick många fina presenter och hela dagen vara bara helt underbar.
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••
27 december

Jag vaknade av att jag fick ett sms.
Luke: Hej

Jag: Hej

Luke: Jag undrande om du ville komma över idag?

Jag: Visst det låter kul. kommer det någon mer?

Luke: Jag tror att Michael, Bailey, Calum, Emma och Ashton kommer. Är det ok eller?

Jag: Ja helt lungt. När ska jag komma då?

Luke: När det passar dig

Jag: Ah, okej och kommer om typ en timme för jag vaknade precis och jag måste äta frukost och klä på mig först

Luke: väckte jag dig?! omg förlåt det var verkligen inte meningen

Jag: det är lungt. jag måste ju ändå vakna någon gång

Luke: jag är så ledsen, men en timme då?

Jag: ah det blir bra

Jag gick upp ur sängen och klädde på mig. Jag kollade på klockan på min mobil. 9:55. Charlotte, Cathrine och Bonnie hade redan åkt till stallet och William var på en affärsresa. Så jag var ensam hemma. Jag gick till köket och gjorde en rostad macka med skinka. När jag hade ätit klart sminkade jag mig och tog på mig ytterkläderna. Jag gick ut började gå men efter att jag hade gått i en minut kom jag på att jag inte visst vart dom andra var.

Jag: öh, jag kom på en sak

Luke: vad?

Jag: jag har ingen aning om vart ni är någonstans😅

Luke: haha, glömde skriva det förut men vi är hemma hos mig

Jag: ah, okej. är påväg

Jag la ner mobilen i min jackficka och började gå mot Lukes hus.

När jag var framme knackade jag på dörren och Luke kom och öppnade. Jag gick in och tog av mig ytterkläderna. Jag gick till tv-rummet och möttes av en motbjudande scen.
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••
Hoppas att ni gillar det här kapitlet! Kommentera och tryck gärna på den där stjärnan. Det skulle betyda så mycket för mig! ilysm❤️❤️