Kompisgänget(5sos)

Kapitel 29

Jag gick upp ur sängen för att kolla vad det var som lät. När jag gick in i köket så tände jag lampan men det var ingen där. Alla lådor var utdragna och alla saker var utrivna. Jag hörde steg bakom mig men innan jag hann se vem det var så kände jag att någon tryckte en trasa över min mun och näsa. Och sen blev allt svart.

---
Michaels perspektiv
---

Jag vaknade på morgonen och kollade bredvid mig. Jag blev förskräckt när jag såg att Eliza inte låg där och sov. Jag steg upp och gick ut till vardagsrummet. Eliza var inte där heller men hela vardagsrummet var jättestökigt. Allting var överallt. Jag gick in till köket för att kolla om Eliza var där. Köket var också jättestökigt. Det låg en lapp på bänken. Jag öppnade lappen och läste den.

'' Vi har tagit Eliza och vi förstår att hon är väldigt dyrbar. Vi tror också att ni vill ha tillbaka henne levande och det kan ni få om vi får en lösensumma på 50,000 innan fredag. Så ni har 5 dagar på er att fixa fram 50,000. Om vi inte har lösensumman innan 15:00 på fredag så skjuter vi Eliza. Och om ni blandar in polisen i det här så skjuter vi henne också.''

Jag tappade lappen och föll ner på mina knän. Jag var i chock. Jag kunde inte fatta att tjejen jag älskade mest i hela världen hade blivit kidnappad. Varför ville dom ta henne? Hade hon gjort något? Hade hennes föräldrar gjort något? Jag tog upp min mobil och ringde första personen jag kom och tänka på, Bailey.

Det gick fram 3 signaler innan Bailey svarade.

''Hej det är Bailey'' sa Bailey när hon svarade.

''Bailey det är en nödsituation'' sa jag förskräckt i telefonen.

''Vad har hänt?'' frågade Bailey oroligt.

''Eliza har blivit kidnappad'' sa jag och kände att en tår föll ner för min kind.

''VA?!?!'' skrek Bailey i telefonen. ''Michael, jag och Ashton åker dit nu på direkten'' fortsatte hon och la på.

Efter 10 minuter ringde det på dörren. Jag öppnad och in i lägenheten kom Ashton, Bailey, Luke, Calum och två poliser. Jag blev förskräckt när jag såg poliserna men jag kunde inte kasta ut dom från min lägenhet.

''Hej, jag heter Christian'' sa en av poliserna.

''Jag heter Simon'' sa den andre.

''Vad är det som har hänt?'' frågade Christian.

''Min flickvän har blivit kidnappad'' sa jag.

''Vi måste ta med dig ner till stationen'' sa Simon.

''Vi ska ha några förhör med alla er'' fortsatte Simon.

''Vi kommer också skicka hit en kriminaltekniker som kommer ta en titt på lägenheten'' sa Christian.

''Får jag ta och sätta på mig lite kläder innan vi åker till stationen?'' frågade jag.

''Ja, det får du'' sa Christian.

Jag gick till mitt rum och satte på mig en flanellskjorta och ett par svarta byxor. Sen gick jag ut till hallen igen. Jag satte på mig mina skor och sen åkte vi till polisstationen.

---
Elizas perspektiv
---

Jag vaknade och hade en massiv huvudvärk. Mina ögon var tvungna att anpassa sig till det starka ljuset i rummet. Jag var fastbunden till en stol som stod mitt i ett tomt rum. Jag hade fortfarande min pyjamas på mig. Det sista jag mindes var Michael fina ansikte. Jag mindes att jag vaknade bredvid honom och jag mindes att jag tänkte på hur mycket jag älskade honom. Han var mitt allt. Men vem visste om jag någonsin skulle se honom igen? Jag visste inte vad som hade hänt eller vart jag var. Jag kunde inte mista honom och det skulle vara så mycket bättre om jag dog istället för han.

Plötsligt öppnades dörren in till rummet där jag satt och en man klev in i rummet.

''Kolla vem som har vaknat'' sa han.

''Varför har ni kidnappat mig och vad fan vill ni mig?!'' skrek jag.

''Wow, jag tror att någon behöver lugna ner sig lite'' sa han och gick närmare mig.

''Kom inte nära mig'' sa jag argt.

''En bitsk lite tjej'' sa han och fortsatte att komma närmare.

''Vad fan vill ni mig?'' frågade jag argt.

''Vi ska använda dig för att få pengar'' sa han.

''Och hur ska det gå till?'' frågade jag.

''Vi har begärt en lösensumma från din pojkvän'' sa killen.

''Varför gör ni det här?'' frågade jag.

''För att vi vill ha pengar har jag ju sagt'' sa killen och det märktes att han började bli irriterad.

''Men det finns ju bättre sätt att få pengar på'' sa jag.

''Käften och sluta prata'' sa han.

''Jag bara ger er tips. Det här är liksom inte bästa sättet att få pengar på och dessutom är det olagligt'' sa jag.

''Jag sa käften'' sa killen och jag såg hur hans hand var på väg mot mitt ansikte och i nästa sekund blev allt svart.