Kapitel 24

202 12 0
                                    

Jag grät massor samtidigt som jag körde. Jag kunde knappt se någonting. Jag stannade vid vägkanten och tog upp min mobil.

5 missade samtal från Ashton, 3 från Calum, 6 från Bailey, 10 från Michael och 20 från Luke. Jag bestämde mig för att ringa Bailey.

"VAR I HELVETE ÄR DU NÅGONSTANS?! DU KOMMER HEM NU PÅ DIREKTEN ELLER SÅ SÄGER DU VART DU ÄR SÅ JAG KAN KOMMA OCH HÄMTA DIG" skrek Bailey.

"Bailey, jag ville bara säga att du är min bästa vän och att jag aldrig kommer glömma dig" sa jag.

"Eliza, du är min bästa vän med, men snälla du kom hem" sa Bailey som nu hade lugnat ner sig.

"Bailey, jag vill komma hem men jag kan inte" as jag. Jag började gråta igen.

"Varför inte?" frågade hon. Hon hade börjat gråta nu också.

"Jag klarar inte av att såra människor dagligen. Jag måste bara bort, snälla låt mig gå" sa jag.

Det var tyst på andra sidan. Ingen svarade. Jag hörde hur det tutade och jag insåg att Bailey hade lagt på. Jag started bilen och åkte vidare. Jag skulle till min kusin Alex som jag inte hade träffat på länge. Han hade alltid sagt till mig att det var bara att dyka upp om det var någonting. Det skulle ta 5 timmar att åka dit.

Klockan var 15:03. Jag beräknade med att jag skulle stanna någonstans på vägen och äta så jag skulle va hemma hos Alex vid 9-tiden.

Jag vara körde och körde tills jag började känna mig riktigt hungrig. Jag så en skylt där det stod "MacDonalds 10 min"

Jag bestämde att äta där. Jag svängde av och parkerade bilen. Jag gick ur bilen och låste. Jag gick in på MacDonalds och beställde min mat. Jag fick till ett bord för två och satte mig vid det. Jag åt upp min mat och gick tillbaka till bilen.

Jag fortsatte att åka och till slut kom jag fram till Alex hus. Jag parkerade min bil på hans uppfart och knackade på hans dörr.

"Nej men hej Eliza det var länge sen" sa Alexs kille Nick när han öppnade dörren och såg mig.

"Kan du hämta Alex är du snäll?" frågade jag.

"Alex! Du har någon som vill träffa dig!" ropade Nick.

Alex kom gående mot dörren och när han kom fram gick Nick.

"Hej Eliza" sa han och kramade mig. "Kom in så slipper du stå där ute och frysa"

Jag gick in i huset. Jag tog av mina skor och hängde av mig jackan.

"Eliza, har det hänt något? och varför är du här?" frågade Alex mig.

"Jag orkar inte mer Alex. Det är bara för mycket. Jag vill inte såra Michael men om jag är med Luke så gör jag det" sa jag. Jag hade hållit Alex uppdaterad med allt som hade hänt och allt med Michael och Luke.

"Eliza, det löser sig ska du se" sa Alex och kramade mig.

Eftersom jag var bara 160 cm lång och Alex var 189 cm så stod jag och kramade honom med mitt ansikte i hans bröst.

"Jag vet att det kanske är för mycket att begära men kan jag bo här för en kort tid? Tills att är lungt igen alltså" frågade jag.

"Visst kan du det" sa Alex.

Plötsligt kände jag hur min mobil vibrerade i min ficka. Jag tog upp den och såg att det var Bailey som ringde.

Jag svarade.

"Hej det är Eliza" sa jag.

"ELIZA DU MÅSTE KOMMA HEM DIREKT. DET HAR HÄNT NÅGOT MED MICHAEL" Skrek Bailey förskräckt i telefonen.

Kompisgänget(5sos)Where stories live. Discover now