Mom

354 20 1
                                    

[Zeus]

I can't tell Zaira the truth, sobrang nasaktan na siya ngayon. Pano na lamang kung malaman niya lahat lahat? Natatakot rin akong ilabas ito sa pamilya ko lalo na kay dad, malayo siya at hindi namin alam baka mamaya kung ano na ang mangyari sa kanya. I'm the only one who knows the results. And i'm still not ready to tell it out to my family.

Nagulat nalamang ako ng may biglang tumawag sa akin.

It was.. Zaira.

"Kuya" Zaira called me.

I look through her eyes, tears fell into mine. She's so desperate, i don't have any choice but to tell her the truth.

"Y-yes?" I replied. And gave her a warm smile. My tears are still flowing down unto my cheeks.

"W-why?" She said, with the saddest tone I've ever heard. She walked closer to me. "Why are you crying?" She added.

I didn't realize that I'm crying.

"N-nothing." I replied and look away, whipping my tears.

"Kuya.. please tell me.. kahit ngayon lang.. please?" She said.

I tried stoping to cry but I can't.

"Look, Zaira.." i said. I look through her eyes, held her cheeks and added. "The results said, Mom just have several days to live before she.." Natigilan ako sa pagsasalita nang biglang may mabigat na dumagan sa puso ko. Naiyak na lamang ako habang tintingnan si Zaira na umiiyak.

"Before she what kuya? Tell me.." Zaira replied as she's sobbing in pain.

"Bago niya tayo... iwan.." i answered. And went ballistic in crying. I felt a tap on my shoulder, it was Sandro.

"Kuya.. why didn't you tell me sooner!? sabi ni Zaira.

Napa tungo na lamang ako sa pagka dismaya.

"I-i'm sorry.." sorry, the only word i could say. Don't have any words in my mouth.

Zaira stormed out in mom's room, and there Sandro, Simon, and Vincent followed her..

[ZAIRA]

I stormed out and left kuya Zeus, I went to the open veranda near mom's room. Im crying in PAIN again. Hindi pa ako fully healed, tapos meron nanamang kasunod. What kind of a life is this!? I fucking hate my life.

I'm always crying, eto nalang ba ang gagawin ko? Habang buhay? Halos araw araw nalang! Pagod na pagod nako.

While I'm crying i felt a gentle tap on my shoulders. It was Sandro, Simon and Vincent are in his back. I shrug again, and cried harder. Sandro then hugged me, i felt his warm body touching mine, again. It really feels good, all of the pain is gone immediately.

"Zaira, it's alright, okay?" Sandro said, and even hugged me tighter.

And i even cried harder. I can't lose mom, she's my only bestfreind. She's the only one i truly trust. If she leaves I'll also leave.

"It's okay, Zaira. Iyak ka lang.." Sandro said, with a sweet tone and tapped my back.

At this moment i felt my world spinning, i felt sandro's hug tighter and tighter.. simon went closer that also tapped my back.

"Hey, it's alright, wag ka mag alala.. lalaban si tita for all of you, okay?" Simon said, with his charming voice that made me cry harder.

Tinagtag ko ang pagka yakap sa akin ni Sandro, at tsaka nag punas ng mga luha sa aking mga mata at pisngi. Muli nila akong kinausap at tinanong kung ano na ang aking nararamdaman.

"Zaira, how are you feeling?" Vincent asked me.

I gave him a sweet smile, and said. "I'm fine now.. thankyou for everything, three musketeers.^^"

The three boys gave me warm smiles and we wnet back to my mom's room.








Ngunit, ikina gulat ko ang aking mga nakita.


Nanginginig si mommy at nangingisay, agadan namang tumawag ng doctor sina sandro upang maagapan si mom. Agad agad ko ding nilapitan si mommy, wala si kuya Zeus dito sa kwarto at hindi ko rin alam kung nasaan siya.

"Mom, mom.. look hindi ka susuko okay? Mom nadidinig mo ba ako? Mom!" Sabi ko habang hawak hawak ang mga kamay niya. Agaran namang dumating ang mga doctor, at dali daling minonitor si mommy. Muli nalamang akong napa-iyak dahil nasaksihan ko ang ganitong pangyayari.

Makalipas ang ilang minuto ay dumating na rin si kuya Zeus, pandalas itong lumapit sa akin at kay mommy.

"A-anong nangyari dito? Zaira?" Kuya Zeus asked.

"Inatake lang siya, pero she'll be fine." Sagot ng doctor sabay umalis.

Naka yuko lamang ako, sobbing. Nahihirapan akong makita si mommy na ganito ang kalagayan, may gugustuhin ko na ako nalang ang mag hirap kesa sa nakikita ko siyang ganito. Ayoko mang mangyari ito pero wala na akong magagawa.. kailangan nalang naming lumaban para sa ganon ay makayanan ni mommy ang lahat ng ito.








Hallo good eve, sorry for a long update. Super busy and i'm sick. Isolating pa ako, but then of course mag uupdate padin ako for y'all.

Thankyou for the 1.94k reads guys! So much appreciated!🥺🌹

I WISH I'M 27Where stories live. Discover now